Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nr 50. 10 december 1930
- Edvin Wide: Skäl att granska barnens klädsel
- Skolradion vårterminen 1931
- Teknik och personlighet - en kultur- och uppfostringsfråga
- Museerna och skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med luftlagret närmast kroppen hos en
del av våra påpälsade barn i skolan.
Det är sannerligen inte att undra på
att höst-, vinter- och vårluft »söker»,
redan långt innan förråden av
upplagrade vitaminer och solstrålar börja sina,
vilket ju annars anses som den
vanligaste orsaken till dylik trötthet.
Edvin Wide.
Skolradion vårterminen
1931.
Skolöverstyrelsens sakkunnige för
skolradio, lektor Gösta Bergman, har nu
till skolöverstyrelsen överlämnat en plan
för skolradion under vårterminen 1931.
Programmet har uppgjorts i samarbete
med representanter för olika
skolarter.
Liksom under innevarande termin
kommer programmen även under
vårterminen att vända sig huvudsakligen
till folkskolor och fortsättningsskolor
och endast i mindre utsträckning till
läroverken. Sändningarna börja 12
januari med en serie föredrag för
landsbygdens fortsättningsskolor och pågå
till 28 april. Illustrerade programhäften
komma att föreligga före jul och
kunna av skolorna kostnadsfritt rekvireras
hos skolöverstyrelsen.
Bland föreläsare och ämnen märkas
ärkebiskop Nathan Söderblom, som
kommer att läsa och kommentera svenska
psalmer, docent Erik Wellander, som
talar om svenska språket, samt Julius
Rabe som behandlar svenska, folkvisor.
Dr Karl Nordlund talar om Gammalt
sockenliv, museilektor Ernst Klein om
Jul i en bondgård på Gustav III:s tid
och Skärkarlsliv i Uppland på
1850-talet, professor Eli Heckscher om Sverige
som järnhanteringens föregångsland,
rektor Jalmar Furuskog om Livet på
ett gammalt järnbruk. Vidare tala
professor J. G. Andersson om Några
sommarveckor på Kung Karls land och
Vitön, rektor Ivar Sefve om
Argentinas huvudstad Buenos Aires och Livet
på de argentinska pampas, dr Sten
Bergman om Valfångst i Ochotska
havet, kapten Sigurd Sternvall om En
färd på Jangtsekiang och professor
Helge Nelson om Sydöstra England.
Naturvetenskapliga föredrag över
skilda ämnen komma att hållas av
docent Anders Ångström, lektor T.
Pehrson och ryttmästare Rud.
Hammarström.
Dr C. A. Ljunggren i Trälleborg
fortsätter sina hygieniska föredrag och
talar nu om Näringsproblemet under
skolåldern och Skolbarnens behov av vila
och sömn.
De speciella programmen för
fortsättningsskolorna utgöras av sex föredrag
om Ett svenskt småbruk av
överdirektören i Egnahemsstyrelsen Victor
Ekerot.
Slutligen upptar programmet
danska och norska uppläsningar, avsedda
för skolor av alla slag samt engelska,
tyska och franska hörövningar.
Teknik och personlighet -
en kultur- och
uppfostringsfråga.
Vid Lunds pedagogiska sällskaps
sammanträde den 29 nov. hölls
föredrag av rektor J. Mjöberg över ämnet
»Teknik och personlighet - en kultur-
och uppfostringsfråga».
Talaren utgick ifrån teknikens behov av
människor med specialutbildning, vilkas
verksamhet går ut på precision i en viss detalj
men i övrigt gör dem till ett hjul i ett
maskineri och icke gynnar personlighetens fria
växt. Personligheten kan icke trivas och växa
i ett blott mekaniskt sammanhang - den vill
leva i ett organiskt. Tekniken gör oss
utomordentliga tjänster genom att lätta eller
avlägsna de kroppsliga ansträngningarna, men
den blir av ondo, då den vill reglera vårt
dagliga liv och binder vår rörelsefrihet. Som
exempel anfördes kontrollen över
spritförbrukningen och tanken att skatterna skola
utbetalas genom regelbundna avdrag på vecko-
eller månadslön. Karaktären mår icke väl av
att man behandlas som omyndig. Den sociala
tekniken försämras genom sitt
kompanjonskap med byråkratien. Talaren riktade ett
skarpt angrepp på tidens smak för
systematisering, standardisering, registrering och
centralisering av alla livets förhållanden. Den
vidlyftiga sociala organiseringen med en
tillkrånglad förvaltningsapparat, där yttranden
infordras och avgivas och registreras och
kolumner adderas, leder mången gång till
ganska värdelösa överblickar över en frågas läge.
Det vore bättre, om i stället en stark
personlighet lick sjunga ut nog högt för att bli
hörd utanför det maskinhus, där han blivit
satt som ett förbisett hjul ibland många
andra. Först genom personlig insats kan
organisationen bli en organism. Men
organisationen urartar, dä förtroendet till värde och
förnuftighet sviker. Den nutida statistiken
kunde ibland vara av tvivelaktigt värde. Talaren
anförde ett par exempel på en statistik, som
han kallade för »ett understucket barn med
pedanteriet till fader och humbugen till
moder».
Räddningen från urartningen måste komma
från den starka personligheten, som aldrig i
längden kan låta missbruka sig av en
missriktad teknik. Man kan nämligen ej nivellera
karaktärer och viljor, och inga sociala
nybyggnaders skyskrapor kunna hindra vår blick
att söka stjärnorna. Exempel på den
personliga insatsens värde, finner man talrika nog
i tidens föreningsliv, som innebär en korsning
av teknik och personligt liv, medan
partiväsendet uppvisar många exempel på hur den
politiska tekniken tystar den personliga
stämman.
I skolan, i uppfostran gäller det att både
räkna med tidens behov av teknisk duglighet
och anpassningsförmåga och behovet av
starka och självständiga människor. Ungdomen
bör förstå det helas krav på den enskildes
anpassningsförmåga men också ha initiativ och
förstå att ta ledningen, när så behöves.
Särskilt i stora skolor kan det bli nödvändigt
»att reglera och normalisera det dagliga livet
i stor utsträckning, men den disciplinära
drillen bör aldrig drivas längre, än som är
absolut nödvändigt. Får den unge handla på
eget ansvar mer än efter regler, utvecklas
hans människa lyckligare och inifrån.
Det är svårt att säga, i vilken
utsträckning läraren bör låta sin personlighet komma
till uttryck i skolarbetet. Den ene bör ge
mera, den andre mindre. Många betydande
människor ha haft någon lärare att tacka för
livsavgörande intryck. Men det är farligt för
läraren att missuppfatta sin betydelse som
personlighet och överskatta sitt inflytande.
Han måste framför allt akta sig för att vara
närgången. En lärare, som undervisar med
allvar och med goda resultat, vinner alltid
aktning för sin person.
Undervisningssättet hos oss har länge,
åtminstone i läroverken, mycket skattat åt
teknik och dill. Hur mycket affär har t. ex. inte
gjorts av frågetekniken. Vi ha nu börjat
övergå till former, som vilja ge mera utrymme åt
elevens självverksamhet och därmed gynna
personlighetsvården. Somliga ämnen kräva
emellertid mera drill än andra. Dock är det
ett misstag att tro, att icke vilket ämne som
helst kan tjäna detta syfte. De nya
läroplanerna avse att möjliggöra en undervisning,
som skötes med mindre drill och mera
hänsyn till de ungas individualitet. Om man
skall lyckas, beror mest på den karaktär, som
examensväsendet kommer att få, och på vår
högsta skollednings förmåga att leda
utvecklingen in på de avsedda banorna.
Talaren dröjde vid de olika skolämnenas
möjligheter att ge näring åt det personliga
och mänskliga och betonade, att vilket ämne
som helst kan skötas så, att lektionen blir en
andens fest. Undervisningen i naturens lagar
kan få ett rikare innehåll, om man följer
lagens upptäckt; det kan bli nog så spännande
och upplivande, även om lagen i sig själv
är mekanisk. Språkundervisningen har alltför
mycket urartat till grammatikdrill och borde
ge mera utrymme åt textläsning och
ordförrådets inlärande. Man borde ge slutprov
i språkens skriftliga behandling, som icke
krävde ett så djupgående
grammatikstudium men pålitlig kunskap i själva
elementerna. De språkprov, som inläras för att
vara tillämpning av grammatikens regler,
borde väljas med hänsyn till ett själfullt
innehåll.
Hur skall man då åt skolorna förvärva
starka lärarpersonligheter? Ett huvudvillkor
för lärarpersonlighetens reslighet och
fortsatta växt är drägliga levnadsvillkor. Genom
hela vår skolhistoria, ända från Laurentius
Petris skolordning, går en klagan över den
njugghet, som visats lärarna. En av vårt
1800-tals största tänkare kallade lärarståndet
för »det viktigaste organet i
samfundsbyggnaden», men han antydde också, att det nog
skulle dröja, tills denna sanning bleve insedd.
- Ett villkor för lärarens personliga
utveckling är att han icke avstänges från det
praktiska livets värv och sociala uppdrag.
Lyckligtvis är sådant inte nödvändigt, även om
läraren är härutinnan insnörd i en stundom
småaktig kontroll. Kontroll kan här behövas,
men då alla här behandlas efter samma
måttstock, då är ånyo den fördärvliga
mekaniseringen framme. Personlighetens rätt och
utvecklingsmöjligheter böra icke kränkas. Den
är förmer än tekniken.
Med livliga applåder avtackades
föredragshållaren för det synnerligen
innehållsrika och intressanta föredraget.
L.
Museerna och skolan.
Göteborgs skolförening tillsatte vid
sitt senaste sammanträde en kommitté
med uppdrag att verka för museernas
utnyttjande vid skolundervisningen.
Besök i museerna ingå redan nu som
ett viktigt led i skolarbetet i Göteborg.
Få torde de lärare vara, som inte vid
sin historieundervisning göra några
studiebesök med eleverna i kulturhistoriska
muséet, och det naturhistoriska museet
och de etnografiska samlingarna
utnyttjas rätt flitigt vid naturkunnighets- och
geografistudiet. Av stadens övriga
museer haf inte minst det nya
Utlandssvenska museet lockat till skolbesök.
Den relativt stora besöksfrekvensen
från folkskolorna - härom året besöktes
Göteborgs museer av över 30,000
skolbarn - har flera orsaker, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:49:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1930/1199.html
