Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 51. 17 december 1930 - Personliga bemärkelsedagar - Anna Svensson - David Andersson - Sveriges allmänna folkskollärarförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1226
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 51
Personliga bemärkelsedagar.
Anna Svensson.
Lärarinnan vid Karlskrona folkskolor,
fröken Anna Svensson, fyllde den 9 dec. 60 år.
Hon har alltså uppnått pensionsåldern, och
därför upphör hennes skolarbete med
innevarande hösttermin. En mer än 40-årig
gagnande och givande verksamhet i
folkundervisningens tjänst har därmed avslutats.
Efter år 1888 avlagd
småskollärarinneexamen i Ronneby tjänstgjorde fröken Svensson
i Augerums, Listerby och Jämjö församlingar
av Blekinge län. Sedan år 1893 har hennes
arbete varit förlagt till Karlskrona, där hon
tjänstgjort vid Amiralitetsskolan. Här i sin
födelsestad, vid vilken hon alltid varit fästad
med starka band, har hon således nedlagt det
viktigaste av sitt livs gärning. Många äro här
de generationer, som av henne ledsagats de
första stegen på kunskapens väg. Med glädje
erinra de sig säkert denna tid. Skolstyrelsens
ordförande, kontraktsprosten Pihl, påvisade
detta och framförde samhällets tack för
hennes arbete i skolan vid det lagstadgade
sammanträdet mellan skolstyrelse och
lärarpersonal.
För de barn, som leva på livets skuggsida,
har fröken Svensson alltid haft ett ömmande
hjärta och visat dem ett aldrig sviktande
intresse. Hennes arbete med barnbespisningen
under vintermånaderna och i
skollovskolonierna under sommaren bära ett tydligt
vittnesbörd härom. Hennes arbete i föreningen
»Jultomtarna» och hennes ordnande med
beklädnad av fattiga skolbarn har för många blivit
till glädje och välsignelse. Det har varit
hennes högsta önskan att bereda hjälp till så
många som möjligt. Hennes
uppfinningsförmåga har ti detta fallet varit enastående, I
Karlskrona barnavårdsnämnds arbete har hon
under ett flertal år deltagit med ett levande
intresse. Hon belönades för några år sedan
med Patriotiska sällskapets guldmedalj för
sitt arbete på det sociala området.
Inom Karlskronakretsen av S. A. F. har
fröken Svensson varit en värdefull kraft. Hon
har under en lång följd av år varit dess
kassaförvaltare och tagit livligt del i
föreningsarbetet, alltid intresserad av föreningens
framgång. Dessutom är hon ett av S. A. F:s
länsombud i Bleking.
Att fröken Anna Svenssons arbete högt
uppskattats, visades av de hyllningar, som på
60-årsdagen kommo henne till del.
Karlskronakretsen av S. A. F. uppvaktade med en
vacker silvertallrik, på vilken
amiralitetsskolan ingraverats. Kretsens talan fördes av
dess ordförande, folkskolläraren O. H. Dunér,
som tackade henne för ett uppoffrande,
målmedvetet arbete. Fröken Märta Sahlström
överlämnade från småskollärarinneförbundet
en blomsteruppsats, tillsyningslärare E.
Ahlén likaså blommor från kolleger. Fröken
Svenssons skolklass och gossarna på Wiachen-
feltska barnhemmet framförde
lyckönskningar jämte present och blommor.
Kontraktsprosten Pihl uppvaktade å Jultomtarnas och
barnavårdsnämndens vägnar med blommor och
tackade för ett hängivet och oegennyttigt
arbete, och direktör E. Lemnell överlämnade en
sekretär från övriga hjälpföreningar. - Vid en
festlig kollation på aftonen hyllades fröken
Svensson ytterligare. Flera tal höllos, bl. a.
av folkskolinspektör K. Aurell, som framhöll
hennes verksamhet under de gångna åren,
tackade och önskade henne en lång och ljus
levnadsafton. Tian uttalade slutligen den
förhoppningen, att stadens små måtte
fortfarande få vara inneslutna i hennes tankar och
föremål för hennes kärlek och omvårdnad.
F. E.
David Andersson.
Fölkskolinspektören i Älvsborgs norra
inspektionsområde, David Andersson i
Vänersborg, fyllde den 5 dec. 50 år.
Folkskolinspektör Andersson är född den
5 dec. 1880, smålänning till börden. 1896
avlade han organistexamen och 1901
folkskollärarexamen. Aren 1901-1903
tjänstgjorde han som e. o. lärare i Linköping, varpå
han 1903 erhöll anställning som lärare och
organist i Hjo. Dessa befattningar innehade
han till och med 1914, varpå han med 1915
års ingång övertog överlärarbefattningen i
Skövde. Från och med 1920 har -han varit
inspektör i ovannämnda inspektionsområde.
Ehuru folkskolinspektör Andersson är en
man, som mer än de flesta är förtjänt av
att den erkänsla och beundran alla, som
kommit i beröring med honom, hysa, tog sig
uttryck vid bemärkelsedagen, uppskattar han
dock otvivelaktigt själv mest den hyllning,
som yttrar sig i ^vördnadsfull tyst respekt
för hans förtjänster. Det skall därför icke
här ordas om dem. Den ojämförligt största
delen av sina krafter ägnar han åt tjänstens
pliktuppfyllelse. Vad därutöver blir räcker
dock för gott fyllande även av personliga och
samhälleliga plikter. I Hjo och Skövde har
han varit stadsfullmäktigeledamot, i
Vänersborg blev han nyligen återvald till sin andra
period i samma korporation därstädes. Han
är vidare ledamot av styrelsen för Statens
uppfostringsanstalt för vanartiga sinnesslöa
flickor i Vänersborg. Inom sin politiska
organisation är han främste mannen i
valkretsen samt även med i riksledningen. Alla
andra nuvarande och föregående
förtroendeuppdrag att förtiga.
Inom lärarkåren och bland den absolut
största delen av de skoldistriktsbor, han haft
med att göra som tjänsteman och person,
råder fullständigt enig aktning, vördnad och
uppskattning av folkskolinspektör
Andersson.
X.
Sveriges
allmänna
folkskollärarförening,
Motion.
Danska och norska språken i
folkskolan.
Folkskolläraren Anton Malmborn,
Halmstad, framför frågan om danska
och norska språken som
undervisningsämne i folkskolan. I motionen anföres:
»Borde inte någon läsning av danska och
norska förekomma i folkskolan?» Det är en
fråga, som undertecknad gjort sig allt
emellanåt. Vid samtal med kolleger har jag
funnit, att även andra äro intresserade för
denna sak.
Märkligt nog har sådan läsning tidigare
förekommit i den svenska folkskolan. I t. ex.
åttonde upplagan av folkskolans läsebok,
tryckt 1878, finnas 14 sidor dansk och norsk
text. När och av vilka orsaker dessa
läsestycken ha tagits bort är ej bekant för
undertecknad. Men att så kommit att ske är
högeligen att beklaga. Säkerligen har dock en
och annan lärare även senare låtit sina
elever få del av litet danska och norska. Men
det är högt på tiden, att denna angelägenhet
ägnas mera allmän uppmärksamhet.
Någon är .kanske färdig att invända: »Ska
nu folkskolans kursplan ytterligare utökas?
Vi ha redan mer än tillräckligt.» Härtill kan
svaras, att det är skolans uppgift att lära för
livet. Och i denna tid, som är de snabba
kommunikationernas och radions tidevarv, då
människor från skilda nationer mera än förr
komma i beröring med varandra, kan det med
skäl anses som oeftergivligt, att även den
endast folkskolebildade ungdomen fått göra
någon bekantskap med våra västra
grannländers språk. Sällan har väl en »reform» legat
enklare till än den här ifrågavarande.
Uppgiften blir ej att lära barnen tala danska
eller norska. Våra vänner i Danmark och
Norge förstå oss ändå. Men vi behöva ha
någon kännedom om de vanligaste orden i
deras språk, vilka särskilt avvika från våra,
så att vi utan allt för stor svårighet kunna
läsa en bok eller förstå ett töredrag.
Säkerligen finns det många svenskar, som inte veta,
hur intressant och jämförelsevis lätt det är
att läsa en bok på danska eller norska. Här
om någonsin gäller det, att skolans uppgift
är att väcka och intressera. Sedan kunna våra
elever arbeta vidare på egen hand.
Vi vilja ju gärna göra vår undervisning
så glädjebetonad som möjligt. Säkerligen
skulle det bli små högtidsstunder för våra
gossar och flickor att på originalspråket få läsa
något av Danmarks och Norges rika
poesi-och sagoskatt. Sådana namn som H. C.
Andersen, Grundtvig och Björnson skulle då också
bli mera levande för dem.
I en del folkskolor i vårt land läses redan
ett främmande språk, engelska eller tyska.
Hur naturligt vore det då inte att börja med
våra närmaste stamfränders för oss
lättförståeliga språk? Att så ej sker är egentligen
ganska anmärkningsvärt.
Den lilla reform, som här varit på tal,
skulle kanske också i sin mån bidraga till att
det goda förhållandet mellan Nordens folk
bleve ytterligare befäst. Och därmed skulle
skolan utföra något av sin stora uppgift att
söka verka för förståelse och samförstånd
mellan folken.
Undertecknad anhåller alltså härmed
vördsamt, att centralstyrelsen ville upptaga denna
fråga till behandling och efter utredning av
ärendet vidtaga de åtgärder, som befinnas
vara lämpliga för att det önskemålet snart
måtte bli förverkligat: »Åt all ungdom i
Sveriges land någon kunskap i danska och
norska.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
