Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 53. 31 december 1930 - J. Franzén: Boken om Rostad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Organ för Sveriges Allmänna Folkskollärarförening
Nr 53. (2557)
Stockholm, 31 december 1930
49:e årg.
Boken om Rostad.
»Vad är Rostad?» frågar möjligen än
i dag en och annan lärare och blir
kanske en smula förvånad, när han får
höra, att det är folkskoleseminariet i
Kalmar. Bostad var ursprungligen namnet
på en välkänd och mycket anlitad
flickpension i Kalmar. Dennas tomt med
byggnader och eji omgivande vacker
park skänktes till staten i slutet på
1870-talet av flickpensionens ägare,
Cecilia Fryxell, att användas för nämnda
seminarium. Seminariet har behållit det
vackra namnet Bostad dels av pietet
mot donatorn, dels och förnämligast av
den anledningen, att det velat
upprätthålla den karaktär av hem med
hemkänsla och hemtrevnad för eleverna,
som flickpensionen ägde. Detta har
seminariet också gjort, och den, -som följt
dess verksamhet under en längre tid,
kan konstatera, att det under årens lopp
skett i allt större omfattning och med
allt starkare intensitet, i all synnerhet
sedan Johan Wickbom något fore
sekelskiftet blivit seminariets rektor.
I de gamla seminarierna härskade
länge en anda, som till oss importerats
från de preussiska regulativen på
1850- och 1860-talen och som lade sin
döda hand på elevernas spirande
livskrafter. Eleverna skulle hållas nere och
på avstånd, känna sin intighet och
sålunda uppfostras framför allt till
ödmjukhet. Denna anda, vilken i
praktiken omsattes i en drill, som kvävde alla
ansatser till originalitet och
självständigt tänkande, höll sig länge kvar men
började dock fram mot 1800-talets slut
så småningom giva vika, mer eller
mindre vid olika seminarier. De, som
därvid gingo i spetsen, voro Johan Wick-
Rektor Johan Wickbom, initiativtagaren till
Bostads elevförbund.
bom i Kalmar och C. O. Arcadius i
Växjö. Båda kastade helt om, gåvo plats
för elevernas, individualitet och
personliga frigörelse och sökte minska
avståndet mellan lärare och elever.
I sistnämnda syfte började Wickbom
kort efter sitt tillträde till rektoratet
anordna små samkväm i sitt hem för
fjärde klassens elever och lärarinnor. Där-
efter stiftades 1904 på hans initiativ
Bostads elevförbund. Detta förbund
firade 1929 sitt 25-årsjubileum och
omnämndes då med några ord i Svensk
Läraretidning 1929 sid. 245. Förbundet
har nu det ansenliga antalet av 1,001
medlemmar. Det vill »tjäna till
inbördes stöd och uppmuntran för elever vid
och lärarinnor, som utgått från
Kalmar folkskoleseminarium». I sådant
syfte har förbundet upprättat ett
semina-risthem i Kalmar, en lånefond för
behövande elever och lärarinnor och en
elevkårens sjukkassa. Dessutom
anordnar det förbundsmöten vid lämpliga
tillfällen och fyra stora fester om året
- vårfest, höstfest, Luciafest och
julfest - samt mindre samkväm.
För seminaristhemmets tillkomst
tillsatte Wickbom mycket av sin tid och
sina krafter. Under flera år kunde man
aldrig möta honom, utan att han talade
om detta hem. För detta var han eld
och lågor, och han var outtröttlig. »Nu
ha vi så och så mycket pengar
insamlade. Kunna vi bara få så och så
mycket till, så sätta vi i gång. Kära du,
hjälp oss! Vi ha så många präktiga
flickor, som behöva det.» Han var
beundransvärd i sin iver och sin
ihärdighet. Han hade ett varmt hjärta för
sina elever, och detta icke minst sedan
de kommit ut >såsom lärarinnor. Den
närmare beröringen med dem, i vilken
han kommit särskilt genom sina små
samkväm och elevförbundet, hade gjort,
att han lärt sig att värdera dem. Un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
