Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 1. (2662) 4 januari 1933 - Skolhusinvigningar - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manifesterad i denna skolbyggnad med
alla de anordningar, som synas syfta till
att skolanläggningen blir ett ungdomens
hem ännu länge efter den egentliga
skoltidens slut. Därmed förklarade
biskopen skolan invigd till ett barnens
och ungdomens och även församlingens
.hem.
Så följde ps. 631, varefter
folkskolinspektören Nils Persson höll föredrag om
folkundervisningens medel och mål.
Därpå utförde kantor Bengtsson och
kören »Hör oss, Svea», varefter akten
avslutades av biskopen, som nedkallade
Guds välsignelse över det nya
toarn-;och ungdoms- och församlingshemmet.
LÄST OCH ÅTERGIVET.
Läroverkssakkunnigas betänkande
får ett gynnsamt mottagande i pressen.
Svenska Dagbladet formulerar sitt
omdöme så:
Omisskännligt är, att de från skolorna
uttalade önskemålen i hög grad påverkat de
sakkunnigas ståndpunktstaganden. Erfarna
pedagoger, ha de gjort en betydande insats
av egna idéer och erfarenheter. Deras arbete
präglas genomgående av den praktiskt
verksamme skolmannens syn på frågorna om
undervisning och uppfostran. Självfallet komma
enskildheter att anfäktas, men betänkandet i
sin helhet torde komma att stå sig väl i den
pedagogiska värld, där nu annars» allting
tycks flyta. Det bäres av i regel klokt
avvägda och skickligt utformade tankar, som
väl förtjäna att förverkligas.
, Aftonbladet liar också idel ros:
. Den nödvändiga och av läroverksreformen
fordrade anknytningen mellan folkskola och
realskola synes nu bli effektivt genomförd.
De sakkunniga ha för detta ändamål dels
anvisat en omläggning av vissa kurser, dels
uppgjort en sammanfattning av lärjungarnas
förkunskaper från folkskolan, på vilken
omedelbart skall byggas. Omläsning av nyss
genomgångna saker skall därför icke vidare
förekomma, och till ytterligare garanti iför
läroverks och folkskolas sammanknytande har
man givit direktiv om samarbete mellan den
avlämnande och den mottagande skolans
lärare. Denna strävan till enhetsverkets
fullbordande hälsar man från skolans och från
allmänhetens sida med fullt gillande.
Välkomna löften i de sakkunnigas förslag
är begränsningen av hemläxorna, särskilt i
de högsta ringarna, och en mera praktisk
eller barmhärtig anordning av
studentexamen så att förhöret begränsas till
kursmoment, som särskilt behandlats under de sista
åren, och ett skadligt tryck på sista årens
skolarbete undvikes. Även vill man bortta
flitbetyget: ett förslag, som synes ha goda
grunder, ty om lärjungarnas flit kan man i
flertalet fall icke ha något säkert omdöme,
och huvudsaken är ju, om man kan eller inte
kan de förelagda kurserna; flitbetyget har
övervägande nedsjunkit till en tom form.
Ett populärt iförslag är också det om
idrottsdagarnas inskränkning till 10 eller 12.
Utan att tillfredsställande fylla sitt
ändamål, ha idrottsdagarnas tidsförlust orsakat en
anhopning av skolarbetet, varmed de
motverkat sitt syfte. De kvarvarande
friluftsdagarna vill man nu anordna så, att man
verkligen får något ut av dem och föreslår
bl. a,, att blott kompetenta lärare skola få
leda de egentliga idrottsövningarna och att
flertalet idrottsdagar skola kunna fast
inläggas i schemat, t. ex. varannan lördag efter
frukostrasten. Man betonar också rätt väl och
lämpligt idrottsdagarnas syfte att ge
rekreation, omväxling och kontakt med livet
utanför skolan.
f
Östergötlands Dagblads omdöme
lyder :
Det första intrycket av detta föislag är
alltigenom gott. En lycklig förening av djup
pedagogisk erfarenhet och öppet si:me för
den nya tidens behov har präglat derina
sakkunnigutredning, som verkligen sökt att gå
till djupet med problemen och icke väjt
undan för svårigheterna. I vissa detaljer
kunna meningarna gå i sär om förslaget!, men i
stort sett borde detta kunna läggas ti|il grund
för en efterlängtad refo>rm, som icke bör
uppskjutas en dag längre, än som är nödwändigt.
Upsala Nya Tidning gläder sig över
den bättre ställning, vilken nu skjall
tillmätas engelskan. Men kollegan ä^r ändå
inte nöjd. Prof. Staaff har yrkat på
åtgärder för att franskan skall bli bättre
tillgodosedd och U. N. T. tillägger:
Även häri ligger ett berättigat och
betydelsefullt krav, som icke får förbises i den
fortsatta debatten. Ty felet med den
nuvarande skolordningen beträffande språken har
varit, att dessa överhuvud blivit eftersatta,
och parollen bör vara att söka åstadkomma
en uppryckning över hela linjen.
Överproduktionen på de lärda
banorna och inom de teoretiska yrkena är en
företeelse, som de senaste åren gjorts
till föremål för bekymrad
uppmärksamhet. Det akademiska proletariatets fara
är över oss, om också inte i så påtaglig
grad som i Tyskland .ännu så länge. Ett
inlägg i diskussionen i ämnet har gjorts
av professor G. Westin Silverstolpe, som
manat både ungdom och föräldrar till en
av tidsläget nödvändiggjord anpassning.
När det nu är så, menar hr Silverstolpe,
att utkomstmöjligheterna äro få på det
teoretiska området, så låt ungdomen i
stället för att den skall gå alldeles
sysslolös studera, men studera i medvetande
om att examensbrevet i fortsättningen
visst inte är något fribrev till
inkomstbringande befattningar. Det gäller
också, när väl studierna äro slut, framhåller
professor Silverstolpe, att med friskt
mod kunna kasta om i stället för att
sur-mulet gå och vänta på belöningen för de
offer av medel och tid, som studierna
krävt. En ökad rörlighet av detta slag
är det nödvändiga korrektivet för en
överproduktion av lärt folk.
Rädslan för att kasta om från
studierna in på det praktiska livets
arbetsområden är någonting som måste arbe-
tas bort, framhålles också överlag från
de bildningens representanter, som för
Svenska Dagbladet uttalat sitt
instämmande i professor Silverstolpes
synpunkter.
Professor Silverstolpes synpunkter finner
Jag? yttrade professor E. Wellander,
synnerligen beaktansvärda. Vad särskilt
humanistiska fakulteten beträffar är det ju omöjligt,
att där ha någon numerus clausus som
exempelvis inom jägmästareutbildningen.
Eller inom folkskollärarutbildningen, till vilken
tillströmningen kan stramas åt tack vare att
man kan döma om precis hur många
folkskollärare som behövas. Vi få alltså lov att ta
emot den ständigt ökade strömmen av
humaniststuderande, något som i och för sig
inte är något ont. De unga måste emellertid,
fortsätter professor Wellander, göra klart för
sig, att examina visst inte betyda fribrev
på inkomstbringande sysselsättningar. Det
akademiska proletariatets fara hänger över
oss. Det är ungdomens allvarligaste problem
f. n. och trycker både realskolan och
gymnasiet och hela utbildningsvägen uppåt.
Den fråga, som här föreligger, bör efter
min mening, säger generaldirektör Bergqvist,
icke bedömas allenast ur synpunkten av vad
som bör göras i anledning av nu rådande
depressionsförhållanden utan ses i ett
väsentligt större sammanhang. Den dragning åt
lärda studier, vilken av ålder ansetts
utmärkande för svenskarna, har tagit sig
uttryck i en vördnad för de »lärda skolorna»,
vilken utgör en av huvudanledningarna till
en ännu i dag tydligt märkbar överskattning
av de teoretiska studiernas betydelse för
individens framgång i livet.
Redan 1930 ingåvo 1927 års skolsakkunniga
ett förslag, som gick ut på upprättandet av
praktiska bildningslinjer genom en
differentiering av iiederskolans undervisning. Efter
min mening, fortsätter generaldirektören, är
denna ur skolorganisato-risk synpunkt den
mest effektiva åtgärd, som från det
allmännas sida kan vidtagas i syfte att från
samhällets och statsmakternas sida giva ett
otvetydigt uttryck för en lika hög uppskattning
av olikartade arbetskvalifikationer, då dessa
äro ur det allmännas synpunkt likvärdiga.
Beredes möjlighet att i samma skola erhålla
både en fördjupad allmänbildning och en
förberedande utbildning för vissa mera
omfattande yrkesområden, blir valet vid avgången
från folkskolan mindre svårt än nu, då det
icke längre och icke i samma grad som nu
kommer att gälla två från varandra skilda
skolformer.
För min del vägrar jag att se livet som ett
tillfälle ad roffa åt sig bästa möjliga
försörjningsmöjlighet, säger kammarrättsrådet
C. W. Kuylenstierna. Bl. a. tror jag mycket
på familjebandens ideella värde. Det är nog
inte bara en. fördom, att man gärna vill söka
ge barnen ungefär samma grad av bildning,
som man här själv. Lika barn leka ändå
vanligen bäst, åtminstone i den ständiga dagliga
samvaron. »Ej bättre börda man bär på
vägen än vishet mycken», stod det snidat på
min pappas bokhylla över soffan. Den satsen
har kanske gått mig i blodet från början.
I varje fall tror jag på den.
Jag har den erfarenheten, yttrar rektor
Albin Bangholm i Kungsholmens högre
allmänna läroverk, att föräldrar just i tider,
då det visar sig svårt att få förvärvsarbete,
gärna låta sina barn stanna så länge som
möjligt i skolan. Och lärdom skadar ju aldrig.
Men man yore utan tvivel mera betjänt av
en utveckling, där yrkesspecialiseringen
kunde inträda j redan på ett tidigt stadium. Som
det nu är, bli gymnasierna överbefolkade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
