- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
55

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 3. (2664) 18 januari 1933 - Folkundervisningsanslagen - Skolnyheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

överstyrelsens mening gjorde sig
således icke dyrtidssynpunkter
gällande, då 1918 års riksdag
fastställde arvoden för lärare vid
fortsättningsskolan, utan bestämde
riksdagen dessa arvoden med
hänsyn till avlöningen för lärare vid
folkskolan och under godkännande
av grundsatsen, att för
undervisningen i fortsättningsskolan borde
utgå högre ersättning än för
undervisningen i folkskolan.

Som stöd härför påminde
överstyrelsen om att arvodet under
dyrtiden höjdes med i allmänhet 50 öre
för timme och att denna förhöjning
utgick till den l juli 1924. Därefter
anförde överstyrelsen:

Vid den tidpunkt, då 1916 års
departementssakkunniga framlade sitt av
riksdagen sedan antagna förslag
angående timarvoden för lärare vid
fortsättningsskolor beräknades
folkskollärarnas löner utgöra genomsnittligt 2
kronor för timme. Från och med år 1919
utgår deras fasta avlöning enligt
samma beräkningsgrunder med 3 kronor 15
öre för timme. Medräknas även det nu
utgående dyrtidstillägget samt den
provisoriska avlöningsförbättringen, kan
den sammanlagda avlöningen för
manlig folkskollärare beräknas utgå med
omkring 4 kronor för timme. Det
framgår härav, att en tillämpning av de
grundsatser, enligt vilka 1918 års
riksdag fastställde de nu utgående
arvodena för lärare vid fortsättningsskolor,
icke medgiver någon sänkning av dessa
arvoden. I och för sig äro också dessa
arvoden så låga, att de icke kunna
minskas, utan att undervisningen vid
fortsättningsskolan blir i fråga om
ersättningens storlek försatt i en olycklig
särställning vid jämförelse med
förhållandena vid andra skolor. Beaktas bör,
att arvodet för lärare vid
fortsättningsskolor beräknas endast för antalet
lektionstimmar utan hänsyn till den tid
läraren måste använda till förberedelse
och till granskning av lärjungarnas
skrivningar. I verkligheten blir därför
ersättningen för lärarnas arbete
betydligt lagfe för timme än det i
löneförfattningen angivna arvodet.
Granskningsnämnden finner det därför också
erforderligt, att minskning av arvodena
åtföljas av bestämmelser, som skulle
göra det möjligt att genom anlitande av
visst tvångsmedel förse
fortsättningsskolan med lärare. Visserligen finnes
redan nu föreskrift om att
folkskollärare för erhållande av provisorisk
av-löningsförbättring skall vara skyldig
att, där så påkallas, tjänstgöra även i
fortsättningsskola, men denna
bestämmelse torde hittills hava varit i det
närmaste betydelselös. Även utan sådan
bestämmelse torde det nämligen under
nuvarande förhållanden knappast före-

komma, att folkskollärare, som
lämpligen bör anförtros att undervisa i
fortsättningsskola, utan att kunna anföra
giltiga skäl vägrar att åtaga sig detta.
Annorlunda kan det komma att ställa
sig, om arvodena minskas, och
folkskollärarna tvingas att fullgöra ett alltför
lågt avlönat arbete, medan liknande
åtgärder till upphjälpande av statens
finanser icke vidtagas gent emot andra
befattningshavare. Överstyrelsen vill
framhålla, att knappast torde någon
skola vara för sin framgång i större
behov av att lärarna villigt och med
intresse ägna sig åt undervisningen än
fortsättningsskolan. Det är därför lätt
att förstå, vilka olyckliga följder
beträffande resultatet av
fortsättningsskolans verksamhet de av
granskningsnämnden föreslagna här avsedda
åtgärderna skulle kunna få.

Skolöverstyrelsens starka
argumentering underkändes av
statskontoret, som bland annat yttrade:

I betraktande av den stegring av
penningvärdet, som inträffat sedan dessa
arvoden fastställdes under åren 1918 och
1919, och med hänsyn jämväl tagen
därtill, att undervisningen i
fortsättningsskola i många fall torde vara att
betrakta som en bisyssla, vill det
förefalla statskontoret, som om berättigade
invändningar knappast skulle under
nuvarande statsfinansiella förhållanden
kunna göras mot de
arvodesnedsätt-ningar, ämbetsverket sålunda ansett sig
nödgat att förorda.

Ecklesiastikministern ansluter
sig tyvärr till statskontorets
synpunkter och förklarar sig av de
statsfinansiella förhållandena
föranledd att förorda nedsättning av
fortsättningsskolans lärares
arvoden. Vi beklaga
ecklesiastikministerns ställningstagande icke minst
med hänsyn till att
återverkningarna härav kunna, som
skolöverstyrelsen i det ovan citerade
framhållit, bli äventyrliga för resultatet av
fortsättningsskolans verksamhet.

En av ecklesiastikministern
förordad skenbar besparing är
ned-prutningen av anslaget till
utjämning av kostnaderna för
uppehållandet av folkskoleväsendet. Mot
det sätt, på vilket besparingen
gjorts, skall icke här riktas någon
invändning. Att
departementschefen tagit hänsyn till önskvärdheten
att i möjligaste mån tillgodose det
syfte, som avsetts, erkänna vi
villigt. Att en del av beloppet
överförts till finansministerns
huvudtitel till förstärkande av
skatteut-jämningsmedlens fond är ur åtskil-

liga synpunkter försvarbart. Det
som ter sig egendomligt är, att
anslagsposten minskas samtidigt som
skatteutjämningsberedningen
föreslår folkskoleväsendets fullständiga
förstatligande.

Den av ecklesiastikministern
förordade reduceringen av anslaget till
folkbiblioteken väcker bekymmer.
Inte minst beklaga vi att anslaget
till bibliotekskurser temporärt
försvinner. Den kraftiga reduceringen
av anslaget till överstyrelsens
avdelning för folkbiblioteksväsendet
kan få återverkningar, som
försvåra verksamheten för studie- och
folkbiblioteken. Kanske på denna
.punkt ordspråket besannas, att
snålheten stundom bedrar visheten.

Om åtskilligt av vad åttonde
huvudtiteln innehåller väcker
bekymmer, finnes där också ljuspunkter.
Dit må räknas avvisandet av
projektet att genomföra en utbyggnad
av de kommunala mellanskolorna,
så att dessa liksom de äldre
läroverken skulle kiinria få dubbel
anknytning från folkskolan. Vidare
avvisas åtminstone för närvarande
granskningsnämndens förslag att
rätten att återbesätta ledig
folk-skollärartjänst i varje fall skulle
underställas k. m:ts prövning. Till
glädjeämnena höra också det
inledningsvis i denna artikel påpekade
förhållandet, att dyrtidstillägget
och den provisoriska
avlöningsförbättringen lämnas orubbade.

Skolnyheter.

Folkskolinspektionen. Till den
ledig-förklarade folkskolinspektörstjänsten i
Bohusläns inspektionsområde hade vid
ansökningstidens utgång den 9 januari
1933 följande sökande anmält sig:
folkskolläraren F. O. Qsterlind, Östersund,
rektorn, fil dr. B. Hegardt, Gamleby,
övningsskolläraren E. Åkerström,
Skara, överläraren E. Johansson,
Grängesberg, överläraren M. Nylander,
Mariestad, folkskolläraren O. Hallberg,
Luleå, vik. läroverksadjunkten fil. måg. J.
Johnsson, Göteborg, kyrkoadjunkten,
utn. komministern i Fjällbacka A.
Simonsson, Smögen, folkskolläraren G. A.
Ahlberg, Vä&tra Frölunda,
övningsskolläraren B. Gr ef bäck, Linköping,
komministern, vik. lektorn, fil. lic. O. Cervin,
Bollebygd, folkskolinspektören E. L.
Jansson, Ulricehamn, folkskolläraren
fil. lic. E. Abrahamsson, Göteborg, t. f.
överläraren Hj. Sundén, Askersund,
folkskolläraren O. Augzell, Eävlanda,
folkskolläraren och organisten D. A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:51:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1933/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free