Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 5. (2666) 1 februari 1933 - En orimlig avlöningsbestämmelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 5
SVENSK LÄRARETIDNING
103
bostad och anordna hushållning
även på den ort, där
fortsättningsskolan påginge, eller ock dagligen
färdas den stundom flera mil långa
vägen till och från skolan. I det ena
som det andra fallet skulle
utgifterna kunna komma att överstiga
arvodet, varför läraren utom helt
oavlönat arbete förorsakades
direkta egna utgifter för
uppehållandet av fortsättningsskolan. En
sådan anordning torde icke rimligtvis
kunna ifrågasättas. Vore det av
någon anledning oundgängligen
nödvändigt för undervisningens
upprätthållande att med anlitande av
tvångsmedel förmå lärare att mot
sin vilja tjänstgöra å annan ort än
den, där han eljest har sin
verksamhet, måste givetvis lärarna
liksom andra befattningshavare i
liknande fall åtnjuta
resekostnads-och traktamentsersättning enligt
bestämmelserna i allmänna
resereglementet. Det torde icke föreligga
anledning förorsaka stat eller
kommun de icke obetydliga utgifter för
resekostnaden, som skulle uppstå,
om lärare kunde åläggas att tidvis
tjänstgöra annorstädes än å
bostadsorten. Starka skäl tala för det
av skolöverstyrelsen i skrivelse den
31 augusti 1932 framförda
yrkandet, att, om här ifrågavarande
bestämmelse ej helt upphäves, den
måtte förtydligas så, att det klart
framgår, att lärare ej kan vid
äventyr av avlöningsförbättringens
förlust åläggas att tjänstgöra vid
fortsättningsskola annorstädes än
vid skola å den ort, där han eljest
har sin verksamhet.
Emellertid äro även andra
förty dliganden än de hittills påpekade
erforderliga, om den här
ifrågavarande bestämmelsen skulle komma
att kvarstå. Det har hänt, att
lärarinna, som i en synnerligen
arbetsam folkskola 30 timmar i veckan
undervisade i skolans vanliga
läroämnen och därtill, eftersom hon var
^nsam lärarinna på platsen, 4
timmar i slöjd, av skolrådet
anmodades att dessutom fyra kvällar i
veckan undervisa i fortsättningsskola,
förlagd till en skola omkring 3 km.
f rån lärarinnans folkskola.
Undervisningen i fortsättningsskolan
.skulle tidvis omfatta 12 och tidvis
S timmar i veckan. För lärarinnan
skulle det således bli sammanlagt
46 eller vissa tider 42 timmars
undervisning i veckan och därtill
färderna mellan skolorna, tid till
lektionsförberedelse samt till
granskning av de skriftliga arbetena från
två skolavdelningar. Det säger sig
självt, att lärarinnans krafter icke
tillnärmelsevis medgåve en sådan
arbetsprestation, varför hon måste
avböja att åtaga sig undervisningen
i fortsättningsskolan. Därmed
förverkade hon rätten till
avlöningsförbättringen, eftersom skolrådet
hade »påkallat» hennes
tjänstgöring i fortsättningsskolan.
I ett annat fall avslutades
höstterminen i en skola omedelbart före
jul och skulle vårterminen
påbörjas omkring den 20 februari.
Lärarinnan, som var ung och för
studierna mycket skuldsatt, skulle
under mellantiden vistas i sitt rätt
avlägset från orten belägna
föräldrahem. Emellertid anmodade
skolrådet henne att under sex veckor i
januari och februari månader
undervisa i slöjd i
fortsättningsskolan. Den sammanlagda
undervisningstid, som därmed pålades
henne, utgjorde 30 timmar; 5 timmar
i veckan fördelade på två dagar.
Hela inkomsten för de sex veckorna
uppgick till 30 x 1,75 = 52,50 kr.,
varför hon i stället för de besparingar
hon hade hoppats kunna göra
under julferierna åsamkades utgifter
utöver inkomsterna för arbetet.
Man må icke förtänka henne, att
hon ansåg sig orättvist straffad,
för att hon under ett par
föregående år offrat sina sommarferier, och
genomgått utbildningskurser i
kvinnlig slöjd och därmed
förvärvat sig kompetens att undervisa i
fortsättningsskolan.
De relaterade händelserna visa
ovedersägligen, att nu gällande här
ifrågavarande bestämmelser kunna
tillämpas på ^ett sätt, som
säkerligen aldrig varit riksdagens mening.
Det kan vidare erinras om att
folkskollärare enligt den för dem
gällande löneförfattningen icke
äger att utan medgivande av
vederbörande folkskolinspektör åtaga
sig annan avlönad befattning.
Folkskolinspektören skall därvid tillse,
att bisysslan icke inverkar
hinderligt på tjänstgöringen i folkskolan.
Det kan under sådana förhållanden
icke vara riktigt, att skolråd sät-
tas i tillfälle att med stöd av
författning genom indragning av
avlöningsförbättringen utöva
repressalier av ekonomisk art mot lärare,
som icke åtager sig bisyssla till
sådan omfattning, att han
uppenbarligen blir urståndsatt att
tillfredsställande sköta sin folkskoletjänst.
Av naturliga skäl äro lärarna
nästan undantagslöst villiga att åtaga
.sig undervisning i
fortsättningssko-la, så långt deras krafter medgiva,
men det bör icke åligga dem att
härvid pressa sig till det yttersta
eller att överskrida vad de själva
känna sig förmå. Det måste därför
anses riktigt, att
fortsättningsskol-tjänstgöring icke ålägges lärare
jämsides med hans undervisning i
folkskolan.
Förlägges undervisningen i
fortsättningsskolan till lärarens
ferietid, kan det icke anses rimligt, att
av läraren kräves sådan
undervisning, om tjänstgöringen för vecka
blir alltför ringa; kanske så
obetydlig, att inkomsten därav icke
räcker till att bestrida kostnaderna för
lärarens vistelse vid skolan.
Särskilt för yngre lärare, som icke
hava eget hushåll utan under ferierna
bruka vistas i föräldrahemmet eller
ägna sig åt fortsatt utbildning, kan
en anmodan att under ferierna
tjänstgöra några få timmar i
veckan i fortsättningsskola medföra
stora olägenheter. Därför bör
lärare, som finner sig icke kunna
under ferietid åtaga sig att undervisa
i fortsättningsskola, under inga
förhållanden av denna anledning
berövas avlöningsförbättringen, om
den ifrågasatta tjänstgöringen i
fortsättningsskolan understiger 20
timmar i veckan.
Slutligen bör framhållas, att
frånvaron av föreskrift om för hur
lång tid avlöningsförbättringen bör
indragas, då lärare vägrar att
undervisa i fortsättningsskola, givit
anledning till menings
skiljaktigheter härom. Förtydligande även i
detta avseende är erforderligt, om
bestämmelsen bibehålles, och bör
detta gå ut därpå, att
avlöningsförbättringen må indragas för den tid,
som undervisningen i f
ortsättnings-skolan skulle hava omfattat.
Det är vår bestämda uppfattning,
att det vore lyckligast, om det för
folkskollärarna gällande villkoret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
