Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 6. (2667) 8 februari 1933 - Folkskolans förstatligande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
S V E N S K L ÄR AR ET I D N I N G
Nr 6
ten. Härigenom få skoldistrikt,
som sörjt för att hålla sitt
folkskoleväsen på ett högt plan,
avhän-da sig sina byggnader, medan de
distrikt, som ha bristfälliga
lokaler, få sina skolor satta i gott skick
på statens bekostnad. Att detta
kan verka skatteutjämnande i de
fall, då skatternas storlek mer
avsevärt påverkats av ränta och
amortering å skulder för
skolbyggen, förefaller något tvivelaktigt,
också om efter ansökan i enstaka
fall k. m:t skall kunna bevilja
statsbidrag till dessa kommuner.
Åtgärden ter sig snarare som en
premiering av försumliga
skoldistrikt. Fördelen med förslaget i
denna del är emellertid, att
skolväsendet kan bringas upp på en
högre nivå i de kommuner, där det nu
är försummat. Uppvärmning,
belysning och renhållning av
skollokalerna bekostas vidare av
kommunen, medan däremot staten
övertar tre fjärdedelar av utgifterna
för undervisningsmateriell. Den
hittillsvarande lokala skolstyrelsen
bibehålles, men dess beslutanderätt
i ekonomiska frågor kringskäres.
Däremot ske lärarvalen efter
samma grunder som hittills. Det
nuvarande oefterrättliga systemet med
dess flitigt begagnade
möjligheter till allt annat än rättvisa
befordringsgrunder för
folkskollärare bibehålles alltså!
Det mycket omdiskuterade
problemet om en mellaninstans för
folkskolan löses av kommitterade
på ett sätt, som ter sig ganska
överraskande. Man bibehåller de
båda nuvarande
mellaninstanser-na, domkapitel och länsstyrelse,
och inför dessutom en ytterligare
mellaninstans. För varje
landstingsområde skall nämligen väljas
en s. k. skolkretsstyrelse. Denna
styrelse skall handlägga frågor
rö-rörande skolorganisationen,
skolbyggnader och lärares förflyttning.
Det torde nog bli ännu svårare att
hitta rätt i byråkratins irrgångar,
sedan skoldistrikten sålunda fått
tre olika mellaninstanser.
Skol-kretsstyrelsen utses av landstingen,
som hittills praktiskt sett saknat
anledning att syssla med
folkskol-ärenden och som knappast pläga
sammansättas med tanke på
folk-.skolefrågor. Det förefaller onekli-
gen vid ett första studium av de
sakkunnigas betänkande, som om
man praktiskt taget kringgått det
betydelsefulla problemet om
folkskolans mellaninstans och nöjt sig
med ett förslag, som tyvärr synes
medföra ytterligare splittring i
den förberedande behandlingen av
skolärenden. Anmärkningsvärt är
också, att folkskolinspektören icke
gjorts till ledamot i denna
skolkretsstyrelse, där det dock
förutom de av landstinget valda
medlemmarna skall finnas en
representant för länsstyrelsen och en
representant för skolöverstyrelsen. Inte
heller lärarkåren har ansetts
värdig att bli företrädd i
skolkretssty-relsen och detta trots att nämnda
instans också skall handlägga
ärenden om lärarnas tvångsförflyttning
och om skolbyggnader och
lärarbostäder!
Ett förstatligande av
folkskoleväsendet efter de nu föreslagna
linjerna skulle säkerligen bidraga till
en utjämning av skattetrycket,
vilket ju varit de sakkunnigas f
rams-ta ögonmärke. Innan en sådan
åtgärd vidtages, bör det emellertid
undersökas, om ej samtidigt
viktiga pedagogiska och sociala
synpunkter lämnats alltför mycket ur
sikte. Man frågar sig ej utan oro,
om den sociala hjälpverksamhet,
som nu utövas genom de lokala
skolmyndigheterna, ej kan riskera
att i viss mån ställas på
avskrivning, när staten övertar det hela.
Ett stort antal skoldistrikt ha t. ex.
i samband med folkskolans arbete
beviljat en del betydande förmåner
åt skolbarnen genom införandet
av tandvård, barnbespisning,
skol-bad o. s. v. Kan man vara säker på
att staten tänker fullfölja denna
behjärtansvärda sociala
verksamhet? Och äro kommunerna villiga
att ensamma ansvara för denna
verksamhet, sedan skolväsendet
förstatligats.
Ett förstatligande på föreslaget
sätt av folkskoleväsendet skulle
medföra ökade skriverier. Vi
tänka på de fall, då reparationer av
skolhus skola ske. Nu går det hela
ofta friktionsfritt, men skola dessa
ärenden hänskjutas till
skolkrets-styrelser och vid besvär över
dessas beslut till en central
myndighet, torde denna behöva väsentli-
gen utvidgas för att ej drunkna i
papper. Om dessutom, som nu
förordas, regeringen varje år skall
bestämma antalet lärartjänster och
om en ny befattning ej skall få
inrättas utan k. m:ts tillstånd,
behöver åtminstone
ecklesiastikdepartementets personal inte räkna med
möjligheten att bli arbetslös. Det
finns som bekant mellan 25,000 och
30,000 lärartjänster i vårt land.
Att varje år exakt fastställa, hur
stort antalet får vara, överstiger
antagligen de flesta
departementschefers förmåga. Att åtgärden,
som riksdagen en följd av år
avböjt, då hr K. J. Ekman ställt
yrkande i samma riktning, skulle
innebära ett allvarligt hot mot
skolväsendets utveckling, behöver väl
inte framhållas i denna tidning.
Lärarkåren har anledning att
lägga märke till ett par för kåren
osympatiska detaljer i förslaget.
Skatteut j ämningsber edningen
omnämner, att 1928 års lönekommitté
föreslagit folkskollärarnas
inordnande i det för den statliga
förvaltningen gällande lönesystemet.
Det heter därefter: »På denna
löneregleringsfråga finner
beredningen icke anledning att inlåta
sig. - - - - Allenast
beträffande en av de av lönekommittén
behandlade frågorna önskar
beredningen göra ett bestämt uttalande.
Lönekommittén framhåller, att en
oundgänglig förutsättning för det
av kommittén föreslagna
lönesystemets tillämpande bof vara, att
uttryckligt förbud stadgas för
kommunal samfällighet eller
myndighet att till lärare lämna särskilt
tillägg till den i författningen
stadgade lönen. Till denna kommitténs
mening får beredningen uttala sin
oförbehållsamma anslutning.»
Uttalandet är anmärkningsvärt
men får kanske sin förklaring i det
förhållandet, att hr Carlström,
som i likhet med lönekommitténs
flertal drivit denna sats, också
tillhör skatteutjämningsberedningen.
Vad man kunnat vänta hade
emellertid varit, att beredningen utan
omsvep sagt ifrån, att ett
förstatligande av folkskolan endast bör ske
i samband med en lönereglering för
folkskolans lärare. De nuvarande
lönebestämmelserna kunna icke
gälla, om staten övertar skolväsendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
