Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 6. (2667) 8 februari 1933 - Litteratur - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 6
SVENSK LÄRARETIDNING
137
den positiva avsikten med detta slags
straff.
En betingelse för kroppsagans
fullständiga avskaffande i folkskolan är, att
föräldrarna i sin fostran av barnen
avstå från kroppsliga bestraffningar och i
stället vänja barnen att uppföra sig väl
på grund av hänsynsfullhet och
pliktkänsla. Därför är det en viktig uppgift
att genom lämplig
upplysningsverksamhet bibringa föräldrarna fördjupade
insikter i hithörande uppfostringsfrågor.
Ett intimt samarbete mellan skola och
hem är synnerligen önskvärt, så att
dessa båda institutioner icke motarbeta
varandra utan fastmer stödja och
komplettera varandra.
Herman Siegvalds bok borde vinna
spridning långt utanför skolfolkets
gränser. Den förtjänar bliva läst av alla,
som ha med barns uppfostran att göra.
Framför allt därför att den är så
objektivt och sakligt skriven. Siegvald är
både den erfarne skolmannen och den
beläste vetenskapsmannen. Han
framlägger endast fäkta, och först på bokens
sista sida kommer han med sina egna
synpunkter i frågan, som kunna
sammanfattas på följande sätt. Kroppsaga
måste ur pedagogiska, psykologiska och
sociologiska synpunkter betraktas som
ett föråldrat uppfostringsmedel. Därför
vore det riktigast och mest konsekvent
att i lag förbjuda all kroppslig
bestraffning. Men med hänsyn till folkskolans
egenartade förhållanden torde ett
generellt förbud icke vara klokt och
ändamålsenligt. Fördenskull borde
bestämmelserna utformas så, att all slags kroppsaga
förbjudes för flickornas vidkommande,
och likaså beträffande pojkar, när det är
fråga om bristande skolprestationer.
Som nödfallsåtgärd skulle dock
kroppsaga efter vederbörligt tjllstånd vara
tilllåten, när det gäller gossar, som genom
trots och vanart äventyra lärarens
gärning och skolans uppgift. Om
kroppsagan kringgärdas med sådana
bestämmelser, torde idealet så småningom
kunna nås: kroppsagans fullständiga
avskaffande även i folkskolan.
N. W.
Förslag till arbeten i träslöjd, uppgjorda
vid Nääs slöjdseminarium, av
Holmqvist-Nyreen-Larsson-Thylén. Häfte 2. Förlag:
iSkrivrit. Kr. l: 50.
Föreliggande publikation är ett gott
vittnesbörd om det fruktbringande
samarbete, som under de senare åren ägt rum
vid Nääs slöjdseminarium mellan
teckning och slöjd. Eedan i första häftet -
tidigare recenserat -i denna tidning -
gå-vos åtskilliga exempel på hur
teckningen kan förbereda slöjdarbetet, om än
givetvis de grundläggande övningarna i
första hand måste vara baserade på
gammal beprövad ordningsföljd. Här i
andra häftet har man förenat
planmässigheten med ett efterhand mera fritt
arbetande under fostran till formsinne
genom att uppmana till variation av
modellernas storlek och form. Där slöjda-
ren icke uppmanas att själv hitta på t.
ex. ett annat avslutande krön, en annan
ornering än förebildens, ges i texten och
å ritningarna andra förslag eller också
hänvisningar till former på andra
modeller, vilka i de flesta fall ej böra tagas
direkt utan omstuvas.
I konsekvens med denna slöjdens
kombinerande med teckning är att
författarna ej beteckna sitt arbete som en serie
i vanlig mening utan endast som förslag
till vad som kan göras. Härmed är ju
också strängt taget kritiken avväpnad
beträffande en och annan detalj, som
ens personliga smak skulle velat ha
annorlunda. Man sitter och avundas vår
tids små slöjdare, som ha så många
vackra och roliga ting att välja på:
lampet-ter och bordslampor, bokstöd och
bokhyllor, ljusstakar och fruktställ, båtar,
sparkcykel m. m., allt utformat med
säker smak och stilkänsla, på samma gång
som slöjdlärarens erfarenhet tydligt
fått komma till uttryck både i fråga om
vad som är möjligt att åstadkomma vid
Skolslöjden och i fråga om att göra
modellerna snickarmässiga. Inga
lättvindiga »spika ihop»-övningar utan rejäla
sammansättningar, där så erfordras,
med sinkning, gradning etc. Det
tekniska tillvägagångssättet är synnerligen
instruktivt åskådliggjort i både bilder
och text i den inledande
»snickarkateke-sen», med ledning av vilken läraren kan
i samråd med barnen plocka ut, vad som
bör göras.
Metoden är, som man finner,
ingalunda slängd över bord, och för att
återvända till det tekniska
tillvägagångssättet är detta även ingående klargjort i
fråga om sådana besvärliga detaljer som
t. ex. att göra en lampskärm i form av
en stympad kon. Synnerligen värdefulla
äro också råden vid varje modell för
dess ytbehandling, med direkta förslag
till färger och sätten att genom brytning
eller blandning åstadkomma dem.
Anmälaren har tidigare sett flertalet av
dessa modeller utförda vid Lunds
folkskoleseminarium och vet därför av
erfarenhet, att de »göra sig» ej blott på
papperet.
Det är med förväntan man motser ett
utlovat tredje häfte med teckningar till
enkla möbler och andra hemföremål.
O. Karud.
Gammaldags pennalism vid läroverken.
Primärkällor och skildringar utgivna av B.
Rud. Hall. (Årsböcker i svensk
undervisningshistoria i34.) I distribution: C. W.
K. Gleerups förlag, Lund. Kr. 3: -.
Utgivaren har i detta häfte samlat ett
stort antal utdrag ur
läroverkskollegiernas gamla protokoll samt ur andra
källor, vilka utdrag äro särdeles belysande
för livet vid läroverken under de två
närmast föregående århundradena.
Nämnda utdrag beröra huvudsakligen
gymnasisternas (de fyra högsta
klassernas) inbördes förhållanden och av dessa
framförallt pennalismen, d. v. s. den
gamla inrotade vanan, att lärjungarna i en
se pä
slanten -
drick
kooperativas
goda kaffe
högre klass begagnade lärjungarna i en
lägre klass såsom sina betjänter och
misshandlade dessa genom hugg och slag,
när de förra så funno för gott. Utdragen
överflöda av konkreta exempel på
denna pennalism. De vittna visserligen också
om lärarnas försök att st av j a densamma,
men det oaktat frodades den långa tider
framåt.
iSå berättas t. ex. i ett kollegieprotokoll
från Gävle 1873 12/io ,bl. a., att lia klassens
gymnasister måste varje morgon väcka 4:e
klassens kl. 5. De .förra tvingades med hot och.
trug att ej uppskriva och anmäla de senare,
när dessa voro borta från gymnasiet eller
kyrkan. 4 lärjungar i l:a klassen hade ’blivit
slagna med ferula av 2 i 4:e kl., klagade
däröver, och de två straffades med ’5 slag av
ferulan. Sedan .följa flera exempel på att de
yngre blivit slagna av de äldre.
Från Kalmar berättas i ett prot. 1753 9/io,
att ’äldre lärjungar givit yngre stut. Detta
[hade till ’följd, att kollegiet upphävde all bof
allande och straffande rätt gymnasisterna
emellan och alla gamla laglösa vanor. Med vilket
resultat förmäler icke protokollet.
Från >Skara omnämnas 1762 tjänstebestyr
och omkostnader, som av högsta ringen
pålades i3:e ringens lärjungar. Öknamn på de tre
nedre ringarna voro för l:a ringen keddar
(skillingar), för 2:a ringen ungbockar och för
3:e ringen bockar. Kamp förekom mellan
bockar och ungbockar.
’Som exempel på den dåvarande råheten
bland gymnasisterna i Härnösand anföres ur
ett kollegieprotokoll 1825 4/e: ’Gymnasisten
W. kom till rektor med upprivna kläder och
klagade, att han av iB. blivit illa slagen.
Rektor iförehöll iB. hans dåliga uppförande, B.
svarade spotskt: »Jag har ej slagit honom,
endast sparkat honom i R-n, och jag äger
rättighet att sparka en Priman (lärjunge i l:a
ringen), i R-n, när jag vilL» .’Straffet blev, att
B. bortvisades !från lärorummet iör l timme!!
Från andra läroverk - Västerås,
Strängnäs, Karlstad, Stockholm, Växjö
-. finnas ävenledes utdrag. Häftet i
dess helhet erbjuder en god inblick i
läroverken^ dåvarande disciplinära
förhållanden och är av stort intresse för
vår tids lärare. Fr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
