Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 7. (2668) 15 februari 1933 - Läst och återgivet - Ungdomens nödläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
SV ENS K L Ä R A R E T I D N I N G
Nr 7
J. P. Johansson samt denna tidnings
nuvarande redaktör, att det för folkskolan
var olyckligt med eftergiften åt
katekes-ivrarna. Bland dem, som då slöto upp på
hr Lindskogs sida, ’befann sig -
kyrkoherde Sandegård. Det har säkerligen för
honom varit smärtsamt att erfara, att
han ’bedömde sina ämbetsbröder i
’Göteborgs stift fel.
En svensk kulturbragd i österled
kallar dr A. Gierow den finska
lärarföreningens verksamhet. Vi återgiva ett
brottstycke ur dr Gierows artikel härom
i Stockholms-Tidningen.
’Sommaren 1930 hade 50 år förgått, sedan
Sveriges allmänna folkskollärarförening
stiftades. Ingen vill eller kan bestrida den
ofantliga betydelse, som denna organisation, »den
äldsta av våra fackföreningar», som ’Gottfrid
[Billing under en debatt i riksdagens första
kammare 1909 kallade den, har haft för
svensk undervisning och för den lärarkårs
ställning och utveckling, vars intressen den
bevakar.
’För att hugfästa minnet av S. A. F:s
jubileum hade i. kanslirådet J. Franzén ’författat
en diger festskrift med ett synnerligen
rikhaltigt källmaterial.
Ett motstycke härtill, låt vara av mindre
mått, erbjuder det nyligen utkomna arbetet
av Algot Jansson: Finlands allmänna svenska
folkskollärare- och lärarinneförenings
tillblivelse och utveckling. Historik; 220 sidor, med
ett betydligt illustrationsmaterial, särskilt ett
värdefullt porträttgalleri.
Det är en utomordentligt intressant
teckning av en värdefull svensk kulturgärning i
vårt östra grannland, som här lämnas. Den
är historien om den för varje år alltmera
tillbaka trängda svenskhetens lojala och
målmedvetna kamp för sitt fortbestånd inom det
uppväxande släktet. iKort och koncist löper
framställningen, här och var med äkta lyriska
inslag - Algot Jansson är känd också som en
god skönlitterär författare och särskilt som
iolklivsskildrare med utpräglat natursinne.
Den tager utgångspunkt i ’folkupplysningens
ställning i Finland under den katolska tiden
och når fram till våra dagars händelser,
genom kamp och trägen id, seg och
målmedveten, med stark tro på idealen, men på samma
gång med ett verklighetssinne, som iörstår
ooh förmår att räkna med politiska
konstellationer och att som Magnus ’Stenbocks adjutant
i Hälsingborgsslaget »profitera av tillfället
och gå på», även då detta i sig egentligen
från början innebar fara för förintande
nederlag.
Vi se, hur folkbildningstanken, i och med
reformationen en kyrkans angelägenhet, länge
’förblir en överklassangelägenhet. »Man vill
allt för folket, men intet genom folket», såsom
förf. träffande uttrycker inställningen till
detta problem. Folkskoleförordningen av den
11 maj 1866, på vilken
’folkbildningsentusiasten Uno Cygnaeus i mycket satt sin
stämpel, var en vidsynt lag, som innebar
livsdugliga frön till en vidare utveckling.
Vt få bevittna, hur den specifikt svenska
lärar-föréningstanken vaknar, mognar ooh till
sist förverkligas. »Finlands allmänna
folkskollärare- och lärarinneförenirig» legaliseras, och
föreningens stadgar sanktioneras av
iBobri-koff 1899.
Organisationen är i viss mån en
kamporganisation, som -hänger samman med
språksplitt-ringsproblemet. Förbindelsen mellan de båda
lärargrupperna, den svenskspråkiga och den
finskspråkiga, har å ena sidan icke alltid
varit präglad av den intimitet, som varit
önskvärd. Å andra sidan - det vitsordas av
kårens vederhäftige historiograf - ha dock icke
några mera djupgående stridigheter mellan
svenekar och ’finnar inom folkskollärarkåren
.förmärkte, och ett viset och värdefullt
samarbete har ägt och äger alltjämt rum.
Skulle någon tvivla på en organisations
makt att även under ibland ytterst
ogynnsamma yttre och inre förhållanden
åstadkomma någonting av värde, bör han läsa kapitlet
»’Föreningen söker förverkliga uppställda
mål».
Algot Jansson, själv en ypperlig
representant f or det bästa inom sin kår, har
med sitt värdefulla, nyutgivna arbete
smitt en ny länk i förbindelsekedjan
mellan Sveriges ’och det svenska
F^n-lands skolfolk, som starkt känner å ena
sidan förpliktelsen mot sitt svenska arv,
å andra sidan sin viktiga uppgift i det
egna fosterlandets samhällsliv.
UngåoBfitens nödläge.
Två år ha gått sedan
Socialdemokratiska ungdomsförbundet till
den dåvarande frisinnade
socialministern överlämnade en
skrivelse med yrkande om åtgärder från
statsmakternas sida mot
ungdomsarbetslösheten. Framställningen
grundade sig på en under våren
1930 inom förbundet gjord
undersökning, vilken visade att 11
procent av förbundets medlemmar
voro arbetslösa. Riksdagen anhöll
också med anledning av väckta
motioner om en skyndsam utredning
och därpå grundade förslag
angående utvägarna att för den
arbetslösa ungdomen underlätta
förvärvet av yrkesutbildning och
möjligheter till förbättrad
arbetsförmed-lig för ungdom under 18 år. Fem
tillkallade sakkunniga ha sedan
dess under riksdagsman Mosessons
ordförandeskap varit sysselsatta
med ifrågavarande utredning.
Medan utredningsarbetet pågått
har ungdomsarbetslösheten ökats
starkt. Socialdemokratiska
ungdomsförbundets ordförande och
sekreterare ha i dagarna ingivit
utförliga skrivelser till social- och
ecklesiastikministrarna i vilka ett
till synes befogat klander riktats
mot de sakkunnigas arbetstakt. Vi
anföra ur de till regeringen
inlämnade skrivelserna:
De sakkunniga ha visserligen i ramställt
vissa ’förslag angående anordnandet av s. k.
reservkurser genom
arbetslöshetekommissio-nens förmedling, Utan att på minsta sätt
förringa betydelsen av dylika kurser, kunna dock
dessa icke erbjuda annan än en höget
tillfällig och begränsad lättnad i det svåra läge
som den arbetslösa ungdomen befinner sig i.
’Det må även tillåtas oss att framhålla det
egendomliga i .att de sakkunniga under en be^
tydande del av ljolåret icke ens sammanträtt
till regelbundet arbete. Allt detta synes oss i
och för sig vara ytterst uppseendeväckande^,
men blir ännu mera oförklarligt – vi tveka
ej- att använda ordet oförsvarligt - med
hänsyn till den fruktansvärda Ökning av
ungdomsarbetslösheten, som sedan våren 1931
inträtt i värt land, och som knappast kan vara
okänd för någon medborgare i landet. Det
socialdemokratiska ungdomsförbundet
exempelvis, söm år 1930 hade i runt tal 11 procent
av sina medlemmar arbetslösa - en siffra som
då ansågs oroväckande hög och såsom ett
bevis .för förefintlighéten av en allvarlig
ungdomsarbetslöshet i landet - hade den l okt.
1932 i runt tal 34 procent av sina medlemmar
arbetslösa. Detta vill med andra ord säga att
av förbundets cirka 75,000 medlemmar den l
okt. (1932 ungefär 25,500 voro arbetslösa.
Betänker man vidare, att cirka 75 proc. av
förbundets medlemmar äro i en ålder av mellan
15 och 25 år och man dessutom utan risk torde
kunna antaga, att arbetslösheten procentuellt
är störst bland yngre åldersgrupper inses hur
överväldigande stor del av dessa över 25,000
arbetslösa som äro att hänföra till de
egentliga ungdomsåldrarna. Den anförda siffran
tjänar också som en skrämmande illustration
till ungdomens nödläge i detta nu.
Med anledning av denna kritik
har Stockholms-Tidningen vänt sig
till hr Mosesson, som erinrar om
att de sakkunnigas nppdrag är
begränsat och icke omfattar hela
problemet om ungdomsarbetslösheten.
På kommitténs initiativ har
kursverksamheten för arbetslös
ungdom tillkommit. Det är en positiv
insats, som icke saknar sitt värde.
Eljest innefattar kommitténs
egentliga uppdrag de båda frågorna om
yrkesutbildningen och förbättrad
arbetsförmedling for ungdomen. De
äro i och för sig mycket viktiga
och man motser kommitténs
förslag med stort intresse. Men man
må förbättra yrkesutbildningen och
arbetsförmedlingen aldrig så,
några nya varaktiga arbetstillfällen
skapas näppeligen därigenom.
Detta lär icke heller i nämnvärd
utsträckning bli fallet genom de
andra åtgärder, som det
socialdemokratiska ungdomsförbundet
rekommenderar. Likväl äro en del av
de framställda förslagen förtjänta
att övervägas, så visst som varje
uppslag bör tillvaratagas i denna
tid för att bereda sysselsättning åt
de unga, även om den blott kan bli
tillfällig.
Att den ovan berörda frågan ar
av vital betydelse för vårt land och
dess framtid torde inses av envar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
