Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 10. (2671) 8 mars 1933 - Karlo Gustafson: Ett halvsekeljubileum. Stockholms folkskollärares sparkasseförening 50 år - Lärarutbildningen bör reformeras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen hade visserligen utlovat arvoden på
200 resp. 160 kr. pr år men därvid
förutsatt, att undervisningen skulle pågå
året runt eller 52 veckor, vilket aldrig
blivit oss lärare meddelat! Det utlovade
beloppet hade för den skull uppdelats i
52-delar, och vi hade fått just så många
52-delar, som motsvarande antalet
tjänstgöringsveckor i aftonskolan. Och stodo
vi där med knuten näve i byxfickan och
kunde inte annat.»
Vad lärarkårens rättsliga ställning
under dessa tider beträffar, var den i
stil med vad här ovan citerats. Lönerna
voro små, ålderstillägg i vanlig mening
existerade ej, platserna i de s. k. högre
»löneklasserna» voro få och fingo sökas
i tävlan med kolleger från hela landet
och detta gjorde att lärarna fingo leva i
ständig otrygghet och med ständiga
ekonomiska bekymmer, allrahelst som lönen
utbetalades kvartalsvis. Inträffade
något oförutsett var det ej gott att klara
sig, och mången lärare kom i händerna
på mer eller mindre goda välgörare i
form av större eller mindre banker, som
dyrt diskonterade lärarnas »lappar», och
utöver ’bankränta blev det provision,
bokföringsavgift och ibland även
omsättningsavgift, så att den verkliga
räntan steg till en höjd, som rätteligen bort
benämnas ocker. Detta födde hos K. O.
Broström tanken på en kamratkassa
bland huvudstadens manliga lärare. Och
så kom sparkasseföreningen till, och i
50 år har den nu gjort sin stora insats -
förr kanske mer än nu - att stå lärarna
till hjälp i en brydsam situation och då
det gällt att för något behov få ett lån
på billiga och goda villkor och utan en
massa besvärliga formaliteter. Allt som
allt har under de 50 åren beviljats 767
lån på sammanlagt 301,855 kr., och
detta med de 500 kr., som varje medlem
varit skyldig att så småningom sätta in i
kassan och varpå vanlig bankränta
erhållits. Under årens lopp har bildats en
liten fond på omkring 1,500 kr. utöver
insättarnas tillgodohavanden, och
alltjämt fyller kassan sin uppgift att på go-
da villkor låna ut pengar till sina
medlemmar. Ännu har ej heller kassan
behövt förlora ett enda öre på någon
medlem, ehuru en och annan borgenär
kanske råkat illa ut, då vår kår lika litet
som andra kårer har kunnat undgå
sådana medlemmar, som ej förstå sin
skyldighet att göra rätt för sig.
Denna verksamhet är av sådan art, att
den ej gör sig bred i offentligheten, den
har försiggått i det tysta, men den har
ändock fyllt sin stora uppgift och från
början burits av det varmaste intresse för
att kamrater böra hjälpa kamrater. Väl
ha tiderna ändrats, vår kår lever trots
allt under andra och bättre förhållanden,
och de ekonomiska möjligheterna till
kredit äro annorlunda, men ett jubileum
av det slag som sparkasseföreningen och
veteranen Broström nu fira är dock
anledning till ett ögonblicks eftertanke och
en honnör för en ideell och på samma
gång praktisk tillämpning av den goda
kår anda, som har varit och, må vi
hoppas, ännu finnes kvar bland oss lärare.
Karlö Gustafson.
214
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 10
LÄRARUTBILDNINGEN BÖR REFORMERAS.
Lärarorganisationerna petitionera hos k. m:t.
Centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärarförening, styrelsen för
Sveriges f olkskollärarf örbund,
centralstyrelsen för Sveriges
folkskollärarinneförbund och styrelsen för Sveriges
små-skollärarinneförening har i dagarna till
k. ni:t ingivit en framställning i
lärarutbildningsfrågan. Skrivelsen
överlämnades till ecklesiastikministern, statsrådet
Engberg, genom en deputation,
bestående av hrr Ruben Wagnsson, Edvin
Stål-felt, J. P. Johansson, E. Bjerke samt
fröknarna Frida Hamer och Sigrid
Bredberg.
Statsrådet Engberg mottog
deputatio-nen med stor älskvärdhet och lovade att
ingående pröva de i skrivelsen
framförda önskemålen.
I den till regeringen ingivna
framställningen heter det:
Inom vida kretsar av Sveriges
lärarkår har länge funnits ett starkt
önskemål, att en reformering av utbildningen
av lärare för folk- och småskolor skulle
komma till stånd. Framställningar till
k. m:t i sådant syfte ha gjorts av
styrelsen för Sveriges f olkskollärarf örbund
1924, av styrelsen för
småskoleseminariernas lärarförening 1927 och av
centralstyrelsen för ’Sveriges allmänna
folkskollärarförening 1928 och 1930.
År 1931 tillsatte Sveriges allmänna
folkskollärarförening, Sveriges
folkskol-lärarförbund, Sveriges
folkskollärarinneförbund och Sveriges
småskollärarinneförening en gemensam kommitté med
uppgift att utreda frågan om en
modernisering av lärarutbildningen för
folk-och småskolan samt att till de olika
organisationerna inkomma med förslag till
åtgärder i frågan. Efter förslag av
denna kommitté ingingo styrelserna för
ovannämnda organisationer år 1931
gemensamt till k. m :t med en skrivelse i
ärendet. Sedan frågan angående
omorganisation av folk- och
småskoleseminarierna av k. m:t i proposition förelagts 1932
års riksdag, framförde ovannämnda
styrelser även i skrivelse till riksdagens
statsutskott vissa önskemål beträffande
:den föreslagna reformen.
Då någon slutgiltig lösning av här
berörda spörsmål icke kom till stånd vid
fjolårets riksdag, har
lärarorganisationernas kommitté fortsatt sin verksamhet.
Resultatet härav har sammanfattats i
följande synpunkter och önskemål.
I det huvudbetänkande angående
folkskoleseminarierna, som
folkundervisningskommittén avgav år 1911, och som
sedermera lades till grund för den av
riksdagen två år senare beslutade
seminarie-i ef ormen, framhöllo de sakkunniga bl.
a., att frågan om utbildningen av
folkskolans lärare intill senaste tid
jämförelsevis litet hade intresserat
allmänheten. Det allmänna pedagogiska intresset
och meningsutbytet i bildningsfrågor
hade sysselsatt sig med andra
läroanstalter än seminarierna. Under det att
genomgripande reformer blivit
genomförda och en stark utveckling kännetecknat
skolväsendet och bildningsarbetet i det
hela, hade de betydelsefulla anstalterna
förutbildning av folkskolans lärare
varit tämligen obeaktade.
Det förelåg sålunda vid ifrågavarande
tidpunkt tungt vägande skäl för att även
frågan om f olkskollär ar utbildningen
upp-toges till utredning och prövning i syfte
att bringa densamma i bättre
överensstämmelse med då rådande
bildningsförhållanden på andra områden. Dessa
synpunkter rönte också beaktande från
myndigheternas sida, och år 1913
fastställde riksdagen grunddragen för den
organisation av
folkskollärarutbildningen, vilken i allt väsentligt ännu äger
bestånd. Den året därpå utfärdade
seminariestadgan kom sålunda att bilda
avslutningen i ett långvarigt utvecklingsskede
på bildningens och
undervisningsväsendets område.
Vid den tidpunkt, då
folkundervisningskommittén utarbetade riktlinjerna
för den nuvarande organisationen av
folkskollärarutbildningen, hade det
högre skolväsendet ännu inte nått sådan
omfattning, att de sakkunniga vågade
räkna med sökande i någon större
utsträckning till seminarierna från de ovanför
folkskolan liggande
bildningsanstalterna. Verkningarna av den några år
tidigare genomförda läroverksreformen hade
då, lika litet som beslutet om
upprättande av kommunala mellanskolor, hunnit
visa sig i någon större tillgång på
real-skolebildad ungdom. Vad studenterna
beträffar hade dessa ditintills endast i
mycket ringa omfattning sökt sig till
folkskollärarbanan. De sakkunniga
ansågo det därför ofrånkomligt, att
seminarierna för det dåvarande liksom
tidigare måste meddela sina elever även
allmänbildning. En av de avgörande
orsakerna till att »icke allmänbildning
motsvarande exempelvis den, som utmärkes
av studentexamen eller inhämtas i en
högre flickskola, eller även den som
vitsordas i realexamen» sattes som villkor
för inträde vid seminarierna, synes
framför allt ha varit farhågor för att
detta »skulle medföra minskning i
tillgången på lärarkrafter för folkskolorna,
vilkas behov långt ifrån att medgiva en
minskning av lärärtillgången kräver en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
