- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
215

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 10. (2671) 8 mars 1933 - Lärarutbildningen bör reformeras

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 10

SVENSK LÄRARETIDNING

215

betydande och städse stegrad ökning av
densamma». Härjämte framhöll
kommittén bl. a., att tillträdet till lärarbanan
genom en dylik bestämmelse »skulle i
hög grad försvåras för unga män och
kvinnor ur de bredare samhällslagren
framför allt på landsbygden». (Band I
sid. 18.)

Av här ovan nämnda samt av
ekonomiska skäl kommo de sakkunniga till
det resultatet, att seminarierna då »för
det stora flertalet av sina elever måste
grundas på folkskolan». Dä.de dessutom
bibehöllo seminariekursen 4-årig, måste
den eftersträvade höjningen av
folkskollärarutbildningen genom nu
ifrågavarande reform främst vara att söka i den
föreslagna och genomförda
omläggningen av seminariernas inre arbete, i
höjningen av deras lärares kompetens samt
i den skärpning av
inträdesfordringarna, som, trots att dessa i flertalet ämnen
formellt grundades på kursen för
folkskolans A-form, följde genom och efter
tillkomsten av 1914 års seminariestadga.
Vad beträffar den år 1919 av
riksdagen beslutade reformeringen av
småskollärarinneutbildningen ansågs denna
redan vid sin tillkomst såsom i vissa
avseenden otillräcklig. Framför allt gällde
detta seminariekursens begränsning till
lägst två år. Redan samma år, som
reformen genomfördes, uttalade sig
Svenska seminarielärarföreningen och
Sveriges allmänna folkskollärarförening vid
möten i Göteborg för en omedelbar
utsträckning av lärotiden till tre år.
Samma önskemål hade tidigare blivit
framställt från Sveriges
småskollärarinneförenings sida, vars styrelse även uttalat sig
för lika inträdesfordringar till folk- och
småskoleseminarierna och samma
lärarkompetens vid båda slagen av
ifrågavarande utbildningsanstalter.

Under den tid av mer än 20 år, som
förflutit sedan riktlinjerna för den
nuvarande f olkskollärarutbildningens
organisation och innehåll uppdroges, har
seminarieorganisationen formellt sett
knappast undergått annan förändring
än som haft avseende på den rent yttre
ramen för densamma - nämligen i
fråga om lärarproduktionens omfattning,
seminariernas antal och förläggning
samt småskollärarutbildningens
övertagande av staten. Emellertid har under
samma tid en fortgående och i många
avseenden omgestaltande utveckling ägt
rum på de flesta andra av samhällslivets
områden, detta såväl vad beträffar
undervisningsväsendet och vårt folks
allmänna bildningsnivå som i fråga om
landets ekonomiska, sociala och politiska
förhållanden.

Redan kort efter tillkomsten av 1914
års seminariestadga påbörjades för det
svenska skolväsendets vidkommande en
ny reformperiod. Under de senaste tio å
femton åren har sålunda inte endast i
den offentliga diskussionen i vårt land
ett betydande utrymme tillmätts åt
hithörande spörsmål utan också en rad
betydelsefulla reformer befunnits mogna

att genomföras. Här må
sammanfattningsvis endast erinras om
folkskolin-spektionens reformering och utökning,
de lägre folkskoleformernas ersättande
med högre, omorganisationen och
nyskapandet av de praktiska
ungdomsskolorna och övriga överbyggnader på
folkskolan, utfärdandet av den nya
undervisningsplanen för folkskolan, den
snabba tillväxten av kommunala
mellanskolor, realskolor, läroverk och
flickskolor, vilket bl. a. medfört en
överflödande tillströmning av kvalificerade
sökande till folk- och
småskoleseminarierna, samt slutligen 1927 års skolreform,
vilken starkt berörde både allmänna och
enskilda läroverk, kommunala
mellanskolor och flickskolor, och som för
folkskolans vidkommande var av djupt
ingripande betydelse, bl. a. genom denna
skolas utbyggande som bottenskola för
det högre skolväsendet.

Även bildningsverksamheten i övrigt
har undergått betydande förändringar
och ökat i effektivitet. Vad angår
folkhögskolorna ha 1927 års skolsakkunniga
föreslagit utvidgad
undervisningsverksamhet för desamma. Det frivilliga
folkbildningsarbetet har med ekonomiskt
stöd från stat och kommun undergått en
stark utveckling. Vidare ha inte minst
landsbygdsungdomens
bildningsmöjligheter i hög grad underlättats och utökats
genom tillkomsten av
korrespondensinstitut, genom radion och genom den
revolutionerande utvecklingen på
kommunikationsväsendets område.

Av vad som här anförts torde of
örtyd-bart framgå, att de förhållanden som
förelågo vid tiden för de senaste
lärarutbildningsreformerna och som voro
bestämmande för de gränser, som då
upp-drogos för desamma, icke längre äro för
handen. Bemärkas må jämväl, att
folkskollärarutbildningen såväl inom våra
grannländer som inom de flesta övriga
europeiska stater under tiden efter
världskriget varit föremål för
djupgående reformer.

Seminariernas isolering måste brytas!

Såväl på grund av de själva folkskolan
berörande reformerna som ock genom
det övriga ’undervisningsväsendets
framåtskridande ha undan för undan ökade
krav blivit ställda på folkskolan och dess
lärare. Vad seminarierna beträffar har
nämnda utveckling medfört, att dessa nu
i större utsträckning än någonsin sakna
anknytning till det allmänna
skolsystemet. Härigenom har den nuvarande
seminarieorganisationen kommit att
framstå såsom onödigtvis hindersam och
tidsödande för den ungdom, som, efter
att vid andra av samhället ledda eller
understödda läroanstalter.eller på annat
sätt ha inhämtat visst mått av
allmänbildning, önskar söka sig in på
lärarbanan. Det vill synas, som om den från
det övriga undervisningsväsendet
avskilda lärarutbildningen också skulle ställa
sig för samhället och i många fall även
för den enskilda läraraspiranten kost-

sammare, än vad som av förhållandena
är påkallat.

Efter 1927 års skolreform ha
folkskolan och därmed även dess lärare blivit
ställda inför uppgiften att i ökad
utsträckning förbereda sina elever för
studier vid högre läroanstalter. En stor del
av den undervisningsverksamhet, som
tidigare varit anförtrodd åt akademiskt
utbildade lärare, överfördes genom
nämnda reform på folkskollärarna.

Såsom i den pedagogiska diskussionen
ofta framhållits ha nya och större krav
blivit ställda på lärarna även genom
tillkomsten av 1919 års undervisningsplan
och arbetsskolidéns allt större
utbredning och starkare ställning inom det
moderna skolväsendet. Den gamla metoden
med läxläsning och läxförhör, varvid
läroboken intog en central ställning, har
mer och mer fått lämna plats för
kravet på en friare undervisning, där
sysslande med primärmaterialet ofta fått
träda i läxbokens ställe. Detta
förfarande ställer givetvis större krav på
lärarens organisatoriska förmåga än den
gamla metoden, liksom en framgångsrik
undervisning efter dessa linjer också
måste förutsätta ett högre mått av
allmänbildning, än som vid genomförandet
av de senaste seminariereformerna
ansågs nödvändigt. Vidare har under de
senare åren både inom och utom
folkskolans lärarkår allt starkare framhållits
det önskvärda uti, att lärarna i sin
upp-fostringsverksamhet i större
utsträckning än tidigare kunde använda
individuella metoder, allt efter de enskilda
elevernas olika mentalitet och andliga
utrustning i övrigt. De stora krav, som
numera ställas på lärarna, när det gäller
att ur psykologiska synpunkter bedöma
eleverna, synes nödvändiggöra, att de
under sin utbildning erhålla vidgad
kännedom om framför allt barnpsykologien.
Även vad beträffar studiet av
främmande språk torde det råda en allmän
uppfattning inom lärarkåren, att de
nuvarande bestämmelserna härutinnan äro
otillfredsställande. Behovet av
språkkunskaper gör sig gällande på olika sätt,
både för studiet av främmande länders
pedagogiska litteratur och vid den
direkta verksamheten i skolan.

Genom 1927 års skolreform
genomfördes enhetsskolan i vårt land. Den
allmänna skolorganisationen är nu så
anordnad, att direkt anknytning finnes
mellan folkskola - realskola - gymnasium
- universitet. Vad
lärarutbildningsanstalterna beträffar sakna dessa
emellertid alltjämt i väsentliga avseenden
anknytning till såväl högre som lägre
skolformer. Folkundervisningskommitténs
tanke, att seminarierna till största
delen skulle bygga på folkskolan, har
knappast någonsin blivit praktiskt omsatt.
Snarare torde det vara realskolans
kun-skapsmått, som blivit normerande för
inträdeskraven. Vid
inträdesprövningarna år 1932 till de 4-åriga
seminariernas första klass hade mer än hälften av
de manliga sökande, som föreslogos till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:51:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1933/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free