Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 10. (2671) 8 mars 1933 - Begränsning av folkskolans lärostoff - Redaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 10
SVENSK LÄRARETIDNING
223
sin karaktär av exakt vetande ställer stora
krav på lärjungarna ifråga om noggrann
kunskap i de enskilda kursmomenten, kan en
hastig och ytlig genomgång av en vidlyftig kurs
icke skänka någon verklig behållning.
Beträffande de olika klassernas kurser
framföras följande synpunkter:
Fjärde klassen: Den kunskap om växter och
djur som barnen erhållit vid
hembygdsundervisningen bör i denna klass ytterligare
befästas. Antalet av de djur och växter som
ytterligare behandlas bör icke göras alltför stort.
Varje djur och växt bör då kunna ägnas ett
mera ingående studium än vad nu är möjligt.
Även om djuren och växterna läsas i sitt
geografiska sammanhang enligt
undervisningspla-nens anvisningar, bör deras biologiska
samhörighet starkt betonas. Därigenom skulle den
iör följande klasser föreskrivna växt- och
djursystematiken komma att förberedas och
underlättas.
Då vid genomgången av de olika växter
som tillhöra årskursen även deras blomning,
frukter och frön behandlats, borde det i
undervisningsplanen anbefallda sammanfattande
studiet av dessa och därmed sammanhängande
företeelser såsom växternas förökning på annat
sätt än genom frön lämpligen kunna
uppskjutas till femte klassen för att där genomgås i
samband med den växtfysiologiska kursen för
denna klass.
De fåtaliga berg- och jordarter som
nämnas i undervisningsplanen behandlas
tillräckligt utförligt i de flesta moderna läroböcker
i geografi och behöva därför icke studeras
under naturkunnighetstimmarna.
Femte klassen: Växter och djur vilka äro
kännetecknande för de områden som tillhöra
årets kurs i geografi böra behandlas i
samband med geografistudiet, men de biologiskt
systematiska synpunkterna böra beaktas
under naturkunnighetslektionerna. Den
växtfysiologiska kursen bör äga den omfattning, som
ovan föreslagits. Fysikkursen synes vara
enkel och lagom omfattande.
Sjätte klassen: På grund av
överbelastningen av kursen i denna klass är ett överförande
till geografitimmarna av »växter och djur i
främmande länder» att förorda.
Kemikursen bör vara tillräckligt enkel och
ej alltför omfattande. Kapitlet om »de
enklaste ljud- och ljusföreteelserna» får icke bli
alltför omfångsrikt för att kunna i sin helhet
medhinnas. Särskilt ljuset får icke erhålla en
alltför teoretisk behandling. En verklig
kunskap om lagarna för ljusets brytning, olika
slag av linser, enkla och sammansatta optiska
instrument o. s. v. kan icke inhämtas på detta
åldersstadium.
Såsom huvudkurs i sjätte klassen
iramhål-ler undervisningsplanen studiet av
människokroppen med hälsolära. Särskilt det
sistnämnda bör erhålla tillräcklig tid och inrikta® på
personlig hälsovård. I detta sammanhang må
omnämnas det stora intresse som flickorna i
åttonde klassen visat för en i vissa
avdelningar av denna klass tillämpad utförligare
kurs i hemsjukvård, vilken lämnat goda
resultat.
Sjunde klassen: Den kurs som anges i
undervisningsplanen är alltför omfångsrik.
Särskilt gäller detta för flickorna, som i denna
klass ha blott två veckotimmar
naturkunnighet medan gossarna ha tre. I praktiken har
därför en rätt kraftig beskärning av
flickornas kurs redan framtvungits, men urvalet har
icke skett efter enhetliga grunder i olika
lä-raravdelningar. Om således redan för
gossarnas vidkommande det nuvarande stoffet är
alltför vidlyftigt för att med behållning
medhinnas och inhämtas på tre veckotimmar, och
en beskärning av vissa partier såsom nedan
skall visas är nödvändig, måste flickornas
kurs tydligen inskränkas till omkring två
tredjedelar av den ’för gossarna efter kraftig
beskärning återstående kursen.
Vid urvalet bör hänsyn tagas till
gossarnas och flickornas olikartade intressen och
skilda framtida levnadsbanor. Sålunda torde
vissa delar av elektricitetsläran för flickorna
erbjuda ringa intresse och äga föga betydelse
för deras framtida sysselsättning. De
kunskaper som iordras för att rätt förstå och sköta
de i hemmen vanligen förekommande
elektriska apparaterna torde för flickorna vara
mest betydelsefulla. I kemi kunna delar av
kursen sättas i samband med undervisningen
i hushållsgöromål och därigenom inriktas
efter det praktiska livets krav. Det torde t. o.
m. kunna ifrågasättas om icke för flickornas
vidkommande kursens tyngdpunkt bör
förläggas till en lämplig kemikurs med i vidsträckt
mening hushållsbetonad karaktär, medan för
gossarna huvudvikten bör läggas på den
industriellt betonade elektricitetsläran.
Kursen i kemi bör omfatta endast ett fåtal
kemiska ämnen och företeelser, dels på grund
av den korta tid som står till buds för
enbart kemi, dels på grund av elevernas
åldersstadium, som icke medger en förståelse av
mera invecklade kemiska förlopp. Vid
behandlingen av de viktigaste råvarorna och deras
bearbetning kan en schematiserad teoretisk
framställning av det kemiska förloppet av
vissa industriprocesser icke sägas tillhöra en
allmän barndomsskolas undervisning.
Efter en kritik av den nu använda
läroboken i ämnet uttalar kommittén, att om
undervisningen i naturkunnighet skall kunna
bedrivas efter de linjer som kommittén
föreslagit, en lärobok av väsentligen annan typ än
den nuvarande bör komma till användning.
Beträffande lärostoffets disponering ifråga
om växter och djur anser kommittén att en
biologiskt systematisk gruppering av djur och
växter bör förekomma i läroboken. En sådan
gruppering framhäver det biologiska
sammanhanget utan att därför vara bindande för
lärogången vid den praktiska undervisningen.
Slutligen framhålles svårigheten att
uppdraga gränserna mellan sjiunde och åttonde
klassernas kurs, så länge åttonde klassen ej
är obligatorisk:
Skriftliga prov.
Enligt kommitténs uppfattning kimna
dylika prov ha en för arbetsresultatet
negativ eller positiv verkan, beroende
på sättet för och syftemålet med
anordningen av desamma.
Prov böra så anordnas att de befordra
ett gott arbetsresultat. Detta blir fallet,
när läraren gör dem till ett medel i
undervisningens och betygssättningens
tjänst. Eätt anordnade prov böra ha
karaktären av träning och tävlan och äro
för läraren ett medel för utrönande av
skriv- eller räknefärdigheten. Deras
positiva uppgift skulle främjas om tryckta
skriv- och räkneuppgifter ej blott
gjordes tillgängliga i samtliga skolor utan
därjämte finge karaktären av
undervisningsmateriel!, som kunde vid behov
användas. Med en dylik anordning vore
det en relativt enkel åtgärd för en skolas
lärarkollegium att medelst
ämneskonferenser bestämma betygsskalan och
sålunda bidraga till en mera enhetlig
betygssättning.
En för arbetsresultatet negativt
verkande innebörd erhålla proven däremot
om de anordnas av skolmyndigheterna
i syfte att utöva en förment kontroll
över vissa detaljer i skolarbetet eller för
att utröna arbetsresultatets standard
genom statistisk siffergranskning av
resultaten av prov som sammanställas med
pedagogiskt tvivelaktig konsekvens och
som dessutom företagas under betydligt
skiftande förutsättningar i de olika
klasserna. Detta medför bland annat att det
arbete som nedlagts i en avdelning med
svagt begåvade lärjungar framstår
såsom mindervärdigt i jämförelse med det
arbete som nedlägges i avdelningar med
bättre lärjungematerial. Så anordnade
prov kunna skapa oro i skolarbetet,
vilket ingalunda är till gagn för
detsamma. Anordnandet av sådana prov som
ovan angivits har upprepade gånger
påtalats såväl av lärarpressen som av
enskilda lärare. Kommittén anser att det
för skolarbetet vore gagneligt om de
nuvarande skriftliga avgångsproven vid
Stockholms folkskolor avskaffades.
I fråga om
Åttonde klassen
uttalar kommittén, att en obligatorisk
åttonde klass från pedagogisk synpunkt
skulle erbjuda många fördelar utöver en
förbättrad undervisning för de
lärjungar som nu övergå till
fortsättningsskolan. En större planmässighet och en
rationellare sovring beträffande sjunde
klassens kurs kunde otvivelaktigt
åstadkommas om åttonde klassen skulle
genomgås av samtliga lärjungar.
Kommittén anser sig därför kraftigt böra
förorda de från flera håll framförda
förslagen om en obligatorisk åttonde klass
vid Stockholms folkskolor.
På grund av den gjorda utredningen
framför kommittén till sist
önskvärdheten av
att en enhetlig plan för urvalet av
lärostoff vid Stockholms folkskolor
måtte utarbetas,
att läroboksfrågan måtte upptagas i
hela sin vidd, varvid de synpunkter som
kommittén framfört måtte beaktas,
att för vinnande av ökad tid för
modersmålets skrivning och möjliggörande
av ökad individuell undervisning häri
avdelning må kunna uppdelas i mindre
grupper, varvid lärares s. k. lediga
timmar må kunna tagas i anspråk,
att de nuvarande skriftliga
avgångsproven avskaffas samt
att den åttonde klassen göres
obligatorisk.
___________________a. s.
Redaktör och ansvarig utgivare:
Ruben Wagnsson
Redaktionssekreterare:
Kar l-E rik Karlsson
Redaktion:
Vasagatan 10, l tr.
Telefon 20 37 00.
Mottagningstid söckendagar 11-1.
Utgivningsdag: onsdag.
Stockholm 1933.
Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
