- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
224

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 10. (2671) 8 mars 1933 - Jenny Wahlman: Germansk bildningstradition i fara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


GERMANSK BILDNINGSTRADITION I FARA.

Att ur virrvarret av artiklar och
notiser i tysk skolpress få fram en klar
bild av den tyska folkskolans
betryckta läge i detta nu är ej lätt. Det är
snart sagt omöjligt för andra än för
initierade tyska skolmän. Dels har som
bekant varje delstat sina speciella
skollagar, dels influerar staternas kyrkliga
förhållanden starkt på utveckling eller
tillbakagång. Sedan 1918 ha de täta
regeringsskiftena såväl i delstater som
republiken i sin helhet åstadkommit ett
växelvist skapande och tillintetgörande
av lagar och förordningar. Det nya
tyska riket har nu i sin 17 :e
Reichsinnenminister. Denne »författningsminister»
är ansvarig för de skolpolitiska lagar,
som gälla för hela riket. I Preussen,
där numera ett rikskommissariat,
oavhängigt av lantdagen, efter sitt sinne
skipar lag och rätt, skall den
»världsliga skolan» slopas från påsken 1933
och kristendomsundervisning införas i
yrkesskolor och fortsättningsskolor.
Varken de gemensamma riksskollagarna
eller delstaternas skollagar hinna vinna
hävd, innan nya kvastar sopa bort
lagens papper.

Det är inte meningen att söka ur
detta kaos få fram en översikt av den
tyska folkskolans läge just nu, men det
är två grupper av skolaktuella
meddelanden i de tyska lärärtidningarna,
som, bättre än långa redogörelser, i
blixtbelysning ge oss en aning om vilka
påfrestningar våra tyska kolleger ha
att stå emot för närvarande. Det är
meddelanden om folkskolans »Abbau»,
skolans exploatering, skolans
nedbrytning samt meddelanden från den
politiska dragkampen om folkskolans själ.

Av de talrika notiserna i skolpressen
om »Schulabbau» behöva ej många
relateras, för att man skall fråga sig, om
vi ej skriva 1533 i stället för 1933. I
Berlin t. ex. pågår ett energiskt arbete
med att sammanslå klasser, upplösa
skolor och avskeda lärare. Elevantalet
i en klass får ej vara lägre än 41.
Arbetsresultatet skall naturligtvis dock ej
stå på lägre nivå än förr, snarare
tvärtom. Det 90-tal lärare, som i höstas
anställdes som vikarier, – de hade förut
varit fast anställda men avskedats, –
ha entledigats. Tillfälliga hospitanter
äro nu de vikarier man har att tillgå.
Berlins 600 oanställda unga lärare ha
att rivalisera om ett dussin platser, om
dessa platser över huvud taget komma
att ledigförklaras.

Vid universitetet i Leipzig och
högskolan i Dresden få nu endast 100 i
pedagogiska studenter mottagas. Då
behovet av lärare f. n. är 400, tyder ordern
på att landets finansminister ämnar
göra det tilllfälliga nödläget konstant i
fråga om folkskolan. Ingen annan
akademisk utbildning ransoneras. För att
100 nya lärarkrafter skola kunna fylla
vakanserna, måste lagens bestämmelse
om skolväsendet i Sachsen först sättas
utom kraft. Det är just detta som sker i
Tyskland nu för att åstadkomma den
tyska folkskolans nedbrytning.

Från Hessen noteras, att man av de
350 lärarkrafterna, som gå lediga,
fordrar, att de utan ersättning skola taga
vikariat. Det oerhört omfattande
sociala hjälparbete, som satts i gång i
Tyskland, skötes för övrigt med högst
obetydlig ersättning till stor del just av
arbetslösa lärare.

Från Bayerns skogsbygder komma
nödrop från lärare, som tvingas ha 80,
90-98 barn i samma rum. Skolor
dragas in. Barnens hälsotillstånd är i
sjunkande. Men den nya riksregeringen
lägger en stor del av ansvaret för
Tysklands nödläge och nationens minskade
kunskaper på »den dyra, ändamålslösa
folkskolan». Ett typiskt yttrande i
nytysk ande är följande citat ur ett tal
vid en invigning av en ny folkskola:
»Man kan blott önska, att denna nya
skola skall hjälpa till att återupprätta
den tyska andan från gamle Fritz
dagar, då hans underofficerare lärde
barnen skriva, räkna och läsa.»

Ökat barnantal i klasserna,
indragning av lärarplatser, förkortad
undervisningstid, exploatering av lärarna,
brist på undervisningsmateriell, stängda
skolor på grund av bristande
uppvärmning – allt detta gör, att ledningen
för den allmänna tyska lärarföreningen
med skäl kan säga, att den tyska
folkskolan ej ens har sitt existensminimum
säkrat i detta nu.

Den bildningstradition man menat
vara typisk för germaner vacklar nu i
Tyskland, anfallen som den är från alla
håll. Dess kännemärken, den
utvecklade personlighetens inre harmoni och
det allmännas förstående av allt mänskligt,
förnekas genom dagens händelser,
Lärarståndet, humanitetsidéns vårdare,
klämmes mellan sköldarna. Den andra
gruppen tidningsnotiser bestyrker
påståendet.

I en tidningsartikel vänder sig en
högre tysk officer med anklagelser om
försummad ungdomsuppfostran mot
landets lärarkår, »denna pacifistiska
ohyra». Hans artikel åsyftar införandet
av sådana kroppsövningar, »som
kunna komma till användning på
slagfältet». Man skall lära tio- och tolvåringar
förakta sina pacifistiska föräldrars
klagan. »Vi skola bota de unga från
fredsvänlighetens benuppmjukning och
lära dem vartill det mänskliga kadavret
skapats.
»

Allgemeine Deutsche Lehrer-Zeitung
svarar bl. a.: »För oss lärare är,
kristligt sett, varje barn Guds avbild och
den helige andes tempel, ’kantiskt’ sett
har det sin betydelse i sin egen
värdighet och ej i något bestämt syfte,
moderligt talat är barnet ett levande
väsen, buret i smärta och uppfostrat i
bekymmer. Vi vägra att medverka
därtill att Tyskland insvepes i ett likkläde,
och vi vägra att förbereda
Västerlandets undergång.»

I Thüringen har
undervisningsministern avbrutit de övliga
förhandlingarna med lärarsammanslutningen. Man
har t. o. m. talat om förbud för
lärarna att tillhöra föreningen. Orsaken är
följande. Undervisningsministern utgav
i höstas en förordning om hur man i
skolan skulle i lärjungarnas
medvetande inprägla Versailles-fördragets
orättvisa behandling av Tyskland.
Lärarföreningen opponerade sig inte mot att
barnen skulle lära sig inse, att
Tyskland blivit skymfligt behandlat, men
man opponerade sig bestämt mot det sätt,
varpå detta skulle göras. D. v. s. de
nationalsocialistiska lärarna gillade också
sättet. I förordningen stod, att vid
varje veckoslut läraren eller en elev
skulle läsa följande: »Hör den artikel, som
Tysklands fiender tänkt ut för att i
evighet vanära oss!» Därpå skulle den
åsyftade artikeln i fördraget läsas upp.
Hela klassen skulle härefter svara:
»Denna tyska vanära skall brinna i våra
själar till dess frihetens och ärans
dag runnit upp.»
Lärarföreningen
påminde undervisningsministern om att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:33:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1933/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free