Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 12. (2673) 22 mars 1933 - Skolvärlden runt - Städernas skolväsen och skatteutjämningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de undersökta distrikten. Av 2,537
familjer bestod .
215 familjer, 8 proc-, av 3 personer,
455 .> 18 » » 4 »
528 » 21 » »5 »
536 > 21 » »6 >
803 > 32 » »7 eller flera personer.
Av samma familjer bodde
265 fam., 10 proc , i l rum.
$43 » 33 »il rum och kammare.
419 *> 17 » il rum och kök.
64rt » 13 » i l rum, kammare och kök.
864 > 26 » i 2 eller flera rum.
Av de 5,362 lantarbetarbarnen hade
endast 612 egen säng. 89 proe. sov i
säng med andra barn eller med vuxna.
9,7 proe, led av skrofler, tuberkulos
eller engelska sjukan. 7 proc.
betecknades av skolorna som hjälpskolebarn.
Nr 12
SVENSK LÄRARETIDNING
271
STÄDERNAS SKOLVÄSEN OCH
SKATTE UTJÄMNINGEN.
Vid eii kongress i Örebro år 1922 med
representanter för städernas
folkskolestyrelser och drätselförvaltningar
uppdrogs åt en särskild beredning,
bestående av rektorn Karl Booberg, Örebro,
kontraktsprosten Gunnar Ekström,
Falun, folkskolinspektören Arvid Gierow,
Hälsingborg, folkskolinspektören Matts
Nordell, Örebro, och förste
folkskolinspektören Karl Nordlund, Stockholm,
att om anledning därtill förelåge, till
en senare tidpunkt föranstalta om
inkallande av en ny kongress.
Då det. synts vara av behovet
synnerligen påkallat, att tillfälle bereddes för
representanter för de större och
medelstora städernas folkskolestyrelser och
drätselförvaltningar till ingående
överläggningar om
skatteutjämningsberedningens förslag i vad det gäller
skolväsendet, hade den förenämnda
kongressberedningen ansett sig böra vidtaga
åtgärder för sammankallandet av en ny
kongress. Sedan, på hemställan av
beredningen borgarrådet Oscar Larsson,
Stockholm, inträtt i densamma och
jämväl åtagit sig att vara dess ordförande,
hade kongressberedningen inbjudit
folkskolestyrelser och drätselförvaltningar i
städer ined invånarantal av 10000 och
därutöver att sammanträda å
stadshusets rådssal i Stockholm den 14 och 15
innevarande mars.
Inbjudan till kongressen hörsammades
av 32 städer, vilka till kongressen utsåg
114 ombud.
Att övervara kongressen hade
inbjudits ecklesiastikministern och
överståthållaren (vilka dock voro förhindrade
att infinna sig),
skatteutjämningsberedningens ledamöter och sekreterare,
skolöverstyrelsens chef och ledamöterna på
folkskoleavdelningen, Svenska
stadsförbundets ordförande, direktör och
sekreterare m. fi.
Kongressen öppnades den 14 mars kl.
10 f. m. av kongressberedningens
ordförande, borgarrådet Oscar Larsson, som
jämväl utsågs att vara ordförande vid
kongressen. Till vice ordförande valdes
professor Malte Jacobsson, Göteborg, och
folkskolinspektören Arvid Gierow,
Hälsingborg. Till sekreterare valdes
folk-skolinspektören Edvin Stålfelt och
överläraren Karl Steenberg, Stockholm.
Förhandlingarna upptog till en
början tre föredrag:
av generaltulldirektöreii Nils Wohlin:
Kedogörelse för
skatteutjämningsberedningens förslag rörande
folkskoleväsendet;
av folkskolinspektören Gunnar
Thu-nander, Malmö: Belysning av
förenämnda förslag ur pedagogisk och
organisatorisk synpunkt;
av stadskamrer ar en Wilh. Nektman,
Hälsingborg: Belysning av förenämnda
förslag ur ekonomisk synpunkt.
Generaldirektör "Wohlin framhöll i sin
redogörelse, att hela den moderna
utvecklingen i våra kulturländer av bl. a.
kommunikationsväsendet, som knutit
samman kommunerna på ett helt
annat sätt än tidigare, och den samtidigt
otvetydiga tillbakagången av
barnantalet i vårt land, allt detta i förening med
de stora besparingar, -som faktiskt
kunna göras, hade föranlett, att han utan
tvekan anslutit sig till beredningens
förslag.
Folkskolinspektören Thunander
påpekade, att beredningen icke syntes ha tagit
tillräcklig hänsyn till städer med
komplicerat skolväsen. De kommunala
skolstyrelserna förlorade vid ett
genomförande av beredningens förslag i alltför
hög grad sin bestämmanderätt över
skolväsendet. Svårast vore härvidlag, att
staten skulle fastställa antalet lärare.
Förslaget finge anses innebära, att detta
skulle gälla jämväl de extraordinarie.
Det vore inte möjligt att över ett år i
förväg göra en tillfredsställande
förut-beräkning av lärarbehovet, då ju
folkskolan till skillnad från läroverken
måste mottaga alla de elever, som
anmälde sig till skolgång, och barnantalet
i de särskilda klasserna av städernas
folkskolor kan växla avsevärt. Det är
svårt att göra en tillförlitlig beräkning
av det antal nybörjare, som anmäler sig,
liksom också av det antal barn, som från
klasserna IV och VI övergå till högre
skolor. Klassavdelningarna kunna ej
göras hur stora som helst, skolrummen
ha avsetts för ett visst barnantal, och
undervisningen blir lidande på att
klasserna bli för stora. Det kan för övrigt
icke anses befogat att ta rätten från
städerna att bestämma om barnantalet.
Städerna har stora möjligheter att
reglera detta antal efter behovet. Sålunda
indrog Malmö under åren 1926-1931
49 ordinarie folkskollärar-,
folkskollära-rinne- och småskollätarinnetjänster och
tillsatte l tjänst,
Man kan visserligen invända, att
beredningen endast kommit med principer
och att detaljerna skall utformas sedan
och att de olägenheter, som påvisats,
skulle kunna ordnas upp i det senare
sammanhanget. Emellertid är
beredningens förslag så kategoriskt, att man
inte kan förstå, hur en detalj utredning
skall kunna avlägsna olägenheterna utan
att de uttalade principerna frångås.
Man saknar i beredningens förslag
varje som helst redogörelse för hur
staten skulle ställa sig till den
differentiering i skolornas organisation, som nu i
olika kommuner genomförts. Skulle de
kommuner, som nu ha en 7-klassig
folkskola eller en folkskolans högre
avdelning få behålla denna organisation?
Uppstode inte omedelbart den frågan:
Varför skall staten bekosta ett dyrare
skolväsen i allenast vissa kommuner
än som i allmänhet gäller söm
minimum?
Jämväl statens övertagande av
skolhusen skulle för städerna innebära
väsentliga ölägenheter. Det bleve vid
förslagets realiserande säkerligen förenat
med stora svårigheter att få önskemålen
om lokalernas anordning på ett så
tillfredsställande sätt ordnade, som då
varje stad för sig kan bestämma därom.
Beträffande undervisningsmateriellen
förefunnes stora farhågor för att en
standardiserad materiellförteckning
komme att upprättas, och att den
anpassning och modernisering av materielien,
som nu är möjlig, knappast skulle som
for närvarande kunna göras.
Skolan behöver leva ett friare liv, än
som blir möjligt enligt beredningens
förslag. Detta sätter in folkskolan i ett
tungrott byråkratiskt system, som leder
till stelhet och schablonisering. Skolan
behöver stå i en livlig kontakt med sin
ledning, men detta blir i hög grad
försvårat enligt beredningens förslag.
Ställer man den frågan, om ett bifall
till beredningens förslag skulle vara till
gagn för folkskolans arbete, synes
svaret icke kunna bli annat än nekande, i
varje fall för städerna, särskilt de
större. Förslaget synes därför ej böra
genomföras i sitt nuvarande skick. En ny
utredning vore påkallad.
Stadskamreraren Nektman erinrade
till en början därom, att en utjämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
