Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 13. (2674) 29 mars 1933 - Folkskolinspektörerna kritiska mot skatteutjämningsberedningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 13
SVENSK LÄRARETIDNING
295
sentligt att erinra. Jag vill dock i detta
sammanhang med styrka framhålla
nödvändigheten av överlärarinstitutionens
utbyggande. Den nya omläggningen av skolväsendet
kräver en sakkunnig lokal ledare, som kan
övervaka skolarbetet och utföra nödiga
utredningar. ’Statens nya ekonomiska förpliktelser
för skolväsendet blir enligt förelaget så stora,
att det blir nödvändigt med en förstärkt lokal
tillsyn liksom av den statliga kontrollen.
’Staten torde därför böra förbehålla sig att genom
sina organ bestämma, i vilka distrikt
över-lärare skall anställas. .Folkskolinspektören
torde böra tillerkännas rätt att deltaga i
skolstyrelsers och skolråds förhandlingar, sås-om
är stadgat om fattigvårdskonsulenter i fråga
om fattigvårdsstyrelser och
barnavårdsnämnder.
Betänkligheter mot skolkretsstyr elsen.
Mycket betänksam måste man ställa sig
gentemot den av beredningen föreslagna nya
mellaninstansen, skolkretsstyr elsen. Den
synes vara tänkt såsom i stort sett sidoordnad
med länsstyrelse och domkapitel samt ha att
fylla i många stycken samma uppgifter som
de. Resultatet torde bli dubbelbehandling av
ärendena och ökat pappersskrivande. Även
om en anknytning till landstingen kan ur
vissa synpunkter anses önskvärd, torde dock
.en särskild landstingsstyrelse, om ock med
statligt inslag, få anses tämligen omotiverad,
enär landstingen ej varit eller tänkas bliva
ekyldiga att bestrida några kostnader för
skolväsendet. Några historiska traditioner
finnas ej heller i detta fall att anknyta till.
Beredningens hela uppläggning av
mellaninstansproblemet synes oklar och ogenomtänkt.
Detta problem har dock länge varit aktuellt.
Särskilt har meningsutbytet gällt
lämpligheten att bibehålla domkapitlet som
mellanin-stans för folkskolan. En mellaninstans i en
eller annan form mellan skoldistrikten och
skolöverstyrelsen torde få anses nödvändig,
även om skolöverstyrelsen får den förstärkta
ställning med hänsyn till myndighet och
organisation, som beredningen föreslår. Att ha
tre mellaninstanser torde dock få anses vara
för mycket av det goda. Innan statsmakterna
fattar ståndpunkt till beredningens förslag
om inrättande av skolkretsstyrelser, torde en
allsidig utredning om hela
mellaninstansproblemet böra företagas.
Stor pappersapparat till ringa real nytta.
Mot förslaget att årligen fastställa antalet
lärare i riket måste man ställa sig något
skeptisk från praktisk synpunkt. Då de
statliga myndigheterna ju i detalj bestämmer
skolorganisationen, följer ju egentligen redan
därav tjänsteantalet. Skola därjämte alla
instanser från skolstyrelserna och uppåt lämna
en exakt beräkning av antalet lärare, som
behövas för nästkommande år,"* blir det en
stor pappersapparat, sannolikt till ringa real
nytta. Det kan starkt ifrågasättas-, om några
besparingar på den vägen, kunna vinnas. Det
torde vara tillräckligt med bestämmelser om
formerna för ny tjänsts inrättande. Hur det
än ordnas i detta avseende är det nödvändigt
med en viss marginal för oförutsedda behov.
Förhållandena äro så skiftande vid landets
tusentals skolor, att det ej alltid är möjligt
att ett år i förväg Jörutse behovet av en ny
lärartjänst.
Beredningen föreslår, att den nuvarande
ordningen för tillsättande av lärare bibehålles
i princip. Däruti kan man instämma, dock
med en bestämd reservation på en punkt.
Erfarenheten torde ha visat, att den nuvarande
formen för uppgörande av förslag vid
lärar-tillsättningar långt ifrån alltid lämnar en
tillräcklig garanti för ett sakkunnigt
och-opartiskt bedömande av de sökandes meriter.
Det lämpliga torde vara, att förslag uppgöras
av en utomstående opartisk och sakkunnig
myndighet, varefter de lokala styrelserna har
att välja bland de tre på förslaget uppsatta.
En ^ folkskolans mellaninstans torde lämpligen
böra ha sig ålagt att upprätta förslag.
Vilgot Peterson: Mellaninstansen bör
utformas enligt Stadeners förslag.
Ett överförande av folkskoleväsendet från
kommunerna till staten kan otvivelaktigt
medföra vissa organisatoriska förbättringar
samtidigt som förbättringar i rent
pedagogiskt avseende skulle vinnas, framhåller
folkskolinspektör Vilg. Peterson i Kalmar.
Det framlagda förslaget kommer säkerligen
också att få stor ekonomisk räckvidd och
torde möjliggöra ej blott en nedskärning och
utjämning av kommunernas skattetryck utan
kan också, under vissa förutsättningar, i
längden verka generellt förbilligande av vårt
skolsystem.
Om förslaget alltså ur principiell synpunkt
är värt fullt beaktande, anser hr Peterson
dock vissa erinringar kunna framställas
beträffande en del detaljer.
Beredningens förslag innebär bland annat
inrättande av en ny mellaninstans,
skolkrets-styrelsen, samtidigt som de nuvarande mel*
laninstanserna, domkapitel och länsstyrelse, i
huvudsak skulle bibehålla sin nuvarande
befogenhet. Att på detta sätt utöka
mellan-instanserna synes hr Peterson knappast
innebära en förbättrad organisation. Enligt hans
mening torde det snarare kunna leda till vad
beredningen säger sig vilja förhindra,
nämligen en byråkratisering av skolårendenas
handläggning. iSkolkretsstyrelsen skulle för
övrigt knappast komma att besitta någon mera
ingående detaljkännedom utan i regel vara
nödsakad att helt lita till infordrade
utlåtanden. Naturligaste utvägen synes hr
Peterson vara, att en ny mellaninstans utformas
i ungefärlig överensstämmelse med det
förslag, som tidigare skisserats av biskop
Stadener, samtidigt som domkapitel och
länsstyrelser befrias från att taga befattning med
skolärenden.
Om de lokala skolstyrelserna fortfarande
skall få befogenhet att välja- lärare, bör
förslag upprättas av mellaninstansen, varigenom
enhetligare grunder än nu skulle kunna
komma att tillämpas.
R. Wallin: Förslaget oantagligt.
Skatteutjämningsberedningens förslag om
statens övertagande av kommunernas
kostnader för folkskoleväsendet bör icke antagas i
sitt nuvarande skick, -framhåller
folkskolinspektören i Hallands södra inspektionsområde
E. Wallin i yttrande till- skolöverstyrelsen.
Enligt förslaget skulle staten’ övertaga alla
befintliga skolhus och i framtiden uppföra de
för skolväsendet nödvändiga byggnaderna.
Enligt hr Wallins mening förefaller det, som
om staten härigenom skulle emotse en
arbetsuppgift, för vilken den näppeligen är lämplig.
Skolhusen är ju många och för att kunna
bedöma de olika skolhusens behov kräves
intim lokalkännedom. Frågor om reparation
av skolhusen torde komma att ge upphov till
en betungande skriftväxling för
skolmyndigheterna. För sin del håller hr Wallin fore, att
det vore lämpligare, om staten gåve bidrag,
t. ex. med 2/a av kostnaderna, åt skoldistrikten
för uppförande av skolhusen. Byggnads- och
underhållsskyldigheten skulle fortfarande
åvila skoldistrikten. Enligt förslaget skulle
staten övertaga byggnaderna utan någon
ersättning till skoldistrikten för desamma.
Billigheten torde väl ändock kräva, att staten
åtminstone övertager amorteringen och
för-räntningen av de lån skoldistrikten måst
upptaga för uppförandet av ^byggnaderna,
säger hr Wallin.
En ny mellaninstans skulle enligt förslaget
inrättas, varigenom folkskolan således skulle
få tre dylika. Enligt hr Wallins mening bör
det dock finnas en mellaninstans och denna
bör utom de nya arbetsuppgifterna övertaga
de uppgifter, som nu tillkomma domkapitlet
och länsstyrelsen.
Slutligen framhåller hr Wallin, att det är
av icke ringa betydelse att förslaget erhåller
en så skyndsam behandling som förhållandena
medgiver. Det torde nämligen kunna befaras,
att den ovisshet, som nu kommer att inträda
beträffande t. ex. den framtida
underhållningsskyldigheten av skolhusen, kan komma
att medföra ovillighet eller åtminstone
råd-villhet hos skoldistrikten i fråga om
igångsättande av nödvändiga reparationsarbeten.
J. Grälen: Tungrodd förvaltningsapparat.
Inspektör J. Grälen, Hudiksvall, anför:
Förslagets realiserande i oförändrat skick
skulle medföra, att kommunernas egen
bestämmanderätt över folkskolan bleve dem i
det allra närmaste fråntagen. Det är att
befara, att det lokalt befintliga intresset
därigenom skulle i icke ringa mån minskas. Sker
så, lider skolan. Det kan visserligen hända,
att ett nytt intresse skulle uppstå och yttra
sig bl. a. däruti, att den enskilda kommunen
sökte att för sin del erhålla så mycket som
möjligt av staten för sitt skolväsen. Den
återstod ay kostnader, som kommunerna själva
enligt beredningens förslag skulle svara för,
synes knappast tillräcklig för att verka
betryggande som besparingsfaktor. Vid sådan
utveckling bleve följden slitningar emellan
stat och kommun, fastän med helt annan
utgångspunkt än i de fall, då dylika med
nuvarande ekonomifördelning inträffat. Någon
risk ligger sannolikt även i den
anordningen, att den lokala .skolstyrelsen bleve
väsentligen ett blott verkställande organ för
statligt fattade beslut i frågor om skolans
organisation, dess lokaler m. m., varom
beredningens förslag talar.
Av de skäl, som här ovan anförts och vilka
kunde än mera utvecklas, finner jag mig icke
kunna tillstyrka, att
skatteutjämningsberedningens föreligigande förelag förverkligas i
hela dess omfattning. Det stöd staten bör
lämna i organisationsarbetet för
folkskoleväsendet, och den skatteutjämning, som väl
behöves för kommunerna, synes mig kunna
åstadkommas på delvis andra vägar och i huvudsak
enligt de linjei jag här tillåtit mig till sina
grunddrag framställa.
iSkulle emellertid beredningens förslag av
statsmakterna i princip godkännas, synes det
mig nödvändigt, att förslaget i vissa delar
omarbetas. Så torde rättvisa och billighet
fordra, att skoldistrikt, som redan ordnat sitt
skolväsen men gjort detta med skuldsättning,
tillförsäkras vederlag för dessa uppoffringar,
om staten övertager skolhusbygtgnaderna.
Vidare är beredningens förslag i fråga om &. k.
skolkretsstyrelser så oklart och svävande
samt utan nödig avgränsning i förhållandet
till domkapitel och länsstyrelser, att det i
denna del bör bliva föremål för en
omsorgsfull bearbetning. Även i andra detaljer vore
åtskilligt att erinra, men att eå göra torde
för närvarande och vid granskning av
förslaget- som ett principbetänkande vara utan
särskild betydelse.
Erie Wästegård: Lärarnas rättsliga
ställning försämras. Orättvisor mot skoldistrikten.
Ett principbeslut om statens övertagande av
vårt lands folkskoleväsende bör ej fattas nu,
utan att vidare utredningar, framförallt
rörande pedagogiken och sociala spörsmål, först
kommer till stånd, påpekar folkskolinspektör
Eric Wästegård:
Ytterligare utredningar måste anses
erforderliga därför, att för folkskolans del eå
många »andra därmed sammanhängande
spörsmål» utom de rent ekonomiska
förefinnas. Med klar insikt om att detaljer ej få
undanskymma huvudfrågan, anför jag -
skriver hr Wästegård vidare - en del
reflexioner kring de sakkunnigas förslag:
Orättvisor kunna ej undvikas, om skolhusen
skall överlämnas till staten.
Enligt förslaget ekall de nuvarande
skolhusen överlåtas till staten, i allmänhet utan
ersättning. Skall detta tillvägagångssätt
generellt tillämpas, kan det ej undvikas, att
orättvisor förekomma och att skatteutjämning i
många fall blir illusorisk. De skoldistrikt, som
ivrat för ett rationellt ordnande av
skolväsendet och som igenom lån med längre eller
kortare amorteringstid skaffat medel till
skolbyggnadernas uppförande, få dock behålla
för-räntningen och amorteringen av lånen. För
dylika kommuner blir skattelindringen nog ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
