Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 14. (2675) 5 april 1933 - Statsutskottet om slöjdundervisningen - Utländska undersåtars skolplikt i vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta stadium tillhörande gossar
respektive flickor, vilka prövas skäligen kunna
deltaga i slöjdundervisningen.
b) minska det ordinarie
förslagsanslaget till anordnande av slöjd i
folkskola, mindre folkskola eller särskild
slöjdskola, nu 3,330,000 kronor, med
698,000 kronor till 2,632,000 kronor.
316
SVENSKLÄRARETIDNING
Nr U
Utländska undersåtars skolplikt i vårt land.
I vårt land bor ett rätt stort antal
-utländska undersåtar. Deras barn
beredes tillfälle till skolgång i våra
folkskolor i samma utsträckning och med
samma rättigheter som svenska undersåtare
barn. När de är kyrkoskrivna och
skattepliktiga, anser man det helt riktigt
att de har denna rättighet. Men hur är
det; kan i Sverige kyrkoskrivna
utlänningar åläggas skolplikt för sina barn?
Därom finnes till synes intet
föreskrivet i vår folkskolestadga. Utlänningarna
sänder sina barn till folkskolan, om det
så behagar dem, varom icke, får barnen
vara borta från undervisningen. Denna
brist i gällande lag beträffande
utlänningars skolplikt har skolstyrelserna på
olika sätt sökt avhjälpa. Sålunda har en
skolstyrelse i vårt land beslutat, att om
barn till utländska undersåtar uteblir
från undervisningen sex dagar i följd
utan giltig anledning, avstänges det
från undervisningen för det läsåret.
Denna bestämmelse har väl i nämnda
distrikt haft åsyftad verkan. Det kan
dock vara beklagligt, att barnens
skolgång skall vara helt beroende av
föräldrarnas bestämmanderätt rörande
barnens skolplikt. Skolstyrelserna kan icke
förhindra, att dessa barn avslutar sin
skolgång, när de så behagar. Detta är ju
för det första till stort men för barnen
själva, och vidare må man märka, att
de utlänningars barn, som är födda i
Sverige och ej vistats utomlands en
längre tid före myndighetsåldern, blir
svenska medborgare vid uppnådda 22
års ålder enl. 2 § i lag om förvärvande
av svenskt medborgarskap av 23 maj
1924. Alltså kommer det svenska
samhället - i den mån skolkning förekommer
- att oförskylt belastas* med
undersåtar, som är analfabeter. Dessa
utlänningars barn beröras icke heller av den
för övriga barn i vårt land
obligatoriska fortsättningsskolplikten. Gång
efter annan inträffar fall, där denna rätt
att undandraga sig nämnda skolplikt
inverkar menligt på svenska undersåtars
barn, vilkas olust att fullgöra sin
skolplikt därmed ökas.
Någon gång har det hänt, att en
till-ämnad lindrig aga åt en okynnig elev
givit anledning till att eleven lämnat
skolan för alltid. Sålunda hade tvenne
pojkar i ett skoldistrikt gjort sig
skyldiga till en förseelse, som läraren ansåg
måste bestraffas med kroppsaga, Den
ene gossen var svensk och den andre
utländsk medborgare. Den förstnämnde
fick sin del utav agan, men för att icke
bli utsatt för oberättigad kritik från f
ör-äldrahåll skickade läraren efter den
andre gossens far, för att denne skulle
närvara vid ägans utdelande av läraren
eller själv utdela densamma. Fadern
ansåg dock, att aga ej var behövlig, och
när läraren med all rätt satte
bestraffningen som ett villkor för gossens
kvarblivande i skolan, tog fadern bort sin
telning.
Tillfällig arbetsförtjänst har ibland
varit anledning till utevar o från
undervisningen utan några som helst
möjligheter för läraren att kunna nå den
försumlige. Lika maktlösa har skolråden
stått, vilket kommer till synes från ett
sammanträde med ett av landets
skolråd, i vars protokoll det heter:
»Vidkommande skrivelsen rörande barn,
vilka försummat att inställa sig till
skolgång, beslöt skolrådet anmoda läraren
att genom besök i hemmen förmå
föräldrar och målsmän att ofördröjligen
inställa barnen till skolgång men att,
därest de ej skulle efterkomma tillsägelsen,
genast anmäla förhållandet för
skolrådet, som har att gå i författning om att
tillämpa folkskolestadgans 51 §
vidkommande de tredskande.
Vad vidkomme barn av föräldrar, som
äro utländska undersåtar, har skolrådet
intet att skaffa med deras
skolundervisning, i all synnerhet som biskopen i
Kuopio stift vid visitationstillf allen
tilllåtit sig uttala offentligt klander av det
»förtryck af nationaliteten», som
utlänningars barn varit utsatta för genom
den skolordning, som i våra svenska
skolor förekommer. Vilja ej utlänningarna
foga sig i vår svenska folkundervisning,
må de se sig om bäst de gitta, att
barnen erhålla den undervisning, som ej
gör våld på deras nationalitet».
En finsk prästman beklagade livligt,
vid ett besök i en av våra nordliga
församlingar, att utländska undersåtars
barn ej folie under svensk skollag vad
skolplikten ’beträffade och motiverade
behovet av en ändring med följande
tänkvärda ord: »Av dessa skolskolkare
v får ni dåliga medborgare med dem, som
stannar i Sverige, och på enahanda sätt
är det med dessa, som resa till sitt
hemland. I båda fallen är det beklagligt, och
det ligger i de hordiska ländernas
intresse att ordna saken på ett för alla
parter tillfredsställande sätt.
I fattigvårdskonventionen mellan
Sverige, Danmark, Finland och Norge
av den 25 okt. 1928 heter det i artikel
20: »Lika med fattigvård skall i denna
konvention anses utgift för barn, som i
Sverige omhändertagits för
samhälls-vård jämlikt 29 § i lagen den 6 juni
1924 om samhällets barnavård.»
Beträffande ovannämnda fattigvård
finnes följande bestämmelser i artikel
I i berörda konvention: »Om en person,
som är medborgare i ett av de fördrags-
slutande länderna, under vistelse i ett
av de andra länderna kommer i
nödställd belägenhet, är vistelselandet
skyldigt att lämna honom fattigvård på
samma sätt och enligt samma regler, som
åt landets egna medborgare.» Alltså
jämställas nämnda främmande länders
barn under vistelse i vårt land med
svenska medborgare vad samhallsvård
beträffar, och enahanda borde vara
fallet med skolplikten, Rycker man.
När gällande författningar icke synas
giva skolstyrelserna befogenhet att
enligt 51 § i folkskolestadgan ifrån
utländska föräldrar eller målsmän skilja
barn, som försumma skolgången, och i
laga ordning begära utmätning av
kostnaderna för barnens underhåll,
förefaller det behövligt, att ovannämnda
konvention kompletteras i dessa stycken.
Emil Sandström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
