Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 15. (2676) 12 april 1933 - Nils Helger: Mellaninstanserna - Skolresor mellan de nordiska länderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 15
sakkunskapen och att
folkskolinspektören inkallas, endast då det anses
’behövligt. Det senare torde vara enda
möjligheten att lösa frågan. Av stort
värde vore också, att i länsskolstyrelsen
funnes en representant för den
Skolhygieniska .sakkunskapen. Det borde
därför stadgas, att bland de av
landstingen valda ledamöterna skulle finnas
en läkare.
Om man nu kunde vara säker om att
det allmänna folkskollärarmötets
uttalande omfattas av hela lärarkåren,
vore det lätt nog för kårens
representanter att ansluta sig till detta med ovan
nämnda modifikationer, men tyvärr har
frågan icke varit i någon nämnvärd
mån diskuterad, sedan nämnda möte
hölls. Det vore därför önskvärt, att nu,
då Skatteutjämningskommitténs förslag
utsänts till kretsarna, frågan tages
upp till ingående behandling i dessa.
Ett uttalande i den
diskussionsinledning, som åtföljer centralstyrelsens
remiss av frågan till kretsarna, har
tolkats så, som om centralstyrelsen redan
tagit ställning till frågan om
mellan-instanserna och bl. a. avstyrkt dessas
anknytning till landstingen. Så är dock
ingalunda förhållandet.
Centralstyrelsen har om hela den vidlyftiga
frågan fört endast en kort diskussion och
icke tagit ställning till något, som rör
detta ärende. Kretsarna äro därför
fullständigt obundna att göra vilka
uttalanden de önska. I sin skrivelse har
centralstyrelsen endast i sammandrag
anfört, vad som hittills framkommit
under diskussionen. Först när kretsarnas
uttalanden inkommit, kommer
centralstyrelsen att sammanträda och
sammanfatta dessa samt avgiva på dem grundat*
yttrande till regeringen.
Bland de kritiska anmärkningar, som
förekommit mot förslaget att anknyta
de blivande mellaninstanserna till lands- ’
tingen, må anföras, att man fruktar för
att politiska synpunkter få dominera
vid valet av en institution, som bör
objektivt kunna bedöma pedagogiska
och praktiskt-ekonomiska problem.
Denna farhåga är bestämt
överdriven. Vad är politik annat än ett
intresserat deltagande i det medborgerliga
livet. Men skolans angelägenheter hör ju
till vårt samfundsliv och bör inte
isoleras från övriga
samhällsangelägenheter. Konsekvensen av denna tanke är
ju tagen genom skolärendenas
överflyttande till den borgerliga kommunen.
Våra skolstyrelser väljes ju efter
politiska linjer, och riksdagen behandlar ju
även skolfrågor, vilka ingår i den
allmänna politiken. Och tror någon, att de
nuvarande mellaninstanserna är alldeles
obesmittade av politik? Läs i så fall
länsstyrelsernas utlåtanden angående
arbetslöshetsförsäkringen eller
åtskilliga domkapitelsutslag i skolfrågor!
Eller tror någon, att en mellaninstans av
ämbetsmän skulle bli politiskt indiffe-
rent? Ingalunda. Enda skillnaden
mellan dessa ämbetsmannamässigt
sammansatta styrelser och en efter allmänna
politiska linjer sammansatt är den, att
det i förra fallet är politik i endast en
riktning, under det i senare fallet olika
uppfattningar får göra sig gällande och
neutralisera varandra. De gångna årens
samarbete i kommunala institutioner,
sedan valen till desamma började
företagas efter politiska linjer, har visat,
att personer med olika uppfattning
mycket väl kan gemensamt arbeta för
samhällets bästa på olika områden utan att
politiska strider behöver förbittra
samlevnaden eller försämra
arbetsresultatet.
Inom landstinget avgöres redan nu
en hel del frågor, som rör
folkundervisningen. Varje landsting har ett
undervisningsutskott, i vilket varje parti
brukar insätta en skolman och av sina
övriga ledamöter dem, som äro mest
intresserade för skolfrågor. Så sker
också, då det gäller styrelser för de olika
uppfostringsanstalter, som landstinget
upprättat och uppehåller. Det kan
bestämt inte pHvisas, att dessa anstalter
blivit sämre skötta, sedan valen till
sådana styrelser verkställes efter politiska
grunder. Snarare tvärtom.
Det var en inkonsekvens, att i 1863
års kommunallagar folkskolans
provinsiella angelägenheter inte lades i
landstingens hand. Röster därför saknades
inte. I en skrift om folkundervisningen,
som d. v. kronprins Oskar, sedermera
Oskar I - som bekant mycket socialt
intresserad - utgav 1839, föreslås för
varje län en skolöverstyrelse, bestående
av landshövdingen, biskopen och 3
ledamöter, valda av länets skolstyrelser.
Den kände bonderiksdagsmannen
Anders Danielsson föreslog 1854 ett
länsskolråd samt kretsskolråd för mindre
områden. Och 1867 väckte den
framstående folkbildningsvännen Siljeströin
en motion om att »bringa
undervisningsväsendet i översstämmelse med
folkets politiska och sociala förhållanden,
sådana de blivit genom 1863 års
kommunallagar och 1866 års
riksdagsordning». Skolornas angelägenheter borde
avgöras av kommunalstämma. Icke
stiftet utan länet borde vara det
administrativa området för skolorna. Skolans
angelägenheter inom länet borde läggas
under den högre kommunala
myndigheten, landstinget, som genom en av
detsamma vald kommitté skulle
handlägga dem.
Första delen av detta framsynta
skol-organisatoriska program blev
förverkligat efter 66 år. Den andra delen är
ännu inte förverkligad. Ännu intar
folkskolans angelägenheter i länen en
särställning. Det är detta till stor del, som
gör, att de inte åtnjuter samma ömma
omvårdnad som t. ex. sjukvården. Hade
landstinget haft hand om folkskolan
från början, så hade den helt visst
stått på samma höga plan som vårt
sjukvårdsväsende. Till landstingsmän
väljes i regel de olika orternas bästa och
på olika områden mest beprövade
kommunalmän, och de uppgifter, som
landstingen fått sig anförtrodda, har inte
blivit misskötta. Det finnes ingen
anledning tro, att det skulle gå annorlunda,
om landstingen fick utse en länsstyrelse
för folkskolan.
Skall nu staten övertaga skolväsendet
i så mycket större utsträckning än
hittills, så blir det av den allra största
betydelse, att den provinsiella
ledningen kommer i händerna på inte endast
ämbetsmän utan praktiska, kunniga
kommunalmän, som kunna se ut en
smula från den egna socknens trånga
förhållanden. En sådan ledning finge
så stora och mångskiftande
arbetsuppgifter, att det är alldeles otänkbart, att
dess verksamhetsomra.de kunde vara
större än ett län. Man behöver bara
tänka på vilken ovärderlig hjälp
staten skulle kunna ha av dessa styrelser,
om, såsom nödvändigt måste ske,
staten lämnar bidrag till skolbyggnader.
Vidare skulle en och annan av de
lokala styrelsernas uppgifter, t. ex.
bestämmande av antalet lärartjänster,
upprättande av förslag till
lärartjänster, kunna överflyttas till
länsskolstyrelsen.
Det vore önskvärt, att kretsarna vid
behandling av den till deras prövning
utsända frågan om skolväsendets
förstatligande toge hänsyn till dessa
synpunkter, ty skolväsendets förankring i
folkets självstyrelse även i fråga om
den provinsiella ledningen är ett
villkor för att skolan skall bli i full
utsträckning en folkets egen skola.
Nils Helger.
Skolresor mellan de
nordiska länderna.
I föreningarna Nordens verksamhet
ingår främjande av att skolungdomens
studieresor utsträckas till övriga
nordiska länder. I syfte att underlätta
sådana resor ha de respektive
föreningarna upprättat skolresebyråer, som stå
skolorna till tjänst med upplysningar
om hur Skolresor till annat nordiskt
land på bästa och billigaste sätt kunna
anordnas för skolresegrupper. Till
förberedande orientering har var och en
av föreningarna Norden utgivit en
tryckt broschyr, upptagande förslag till
resturer, uppgifter om kostnader och i
övrigt innehållande en del praktiska
anvisningar. Dylika broschyrer kunna
avgiftsfritt erhållas mot insändande av
porto till svenska föreningen Nordens
byrå, Birgel Jarlsgatan 20, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
