- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
390

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 17. (2678) 26 april 1933 - Läst och återgivet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

390

SVENSK LÄRARETIDNING

Nr 17

inbesparas och tusentals barn beredas
undervisning i bättre skolformer.’ Det enda, som
härvid skulle behövas för centraliseringens
snabbare genomförande, vore dels en
bestämmelse om skyldighet ’för skoldistrikten att
centralisera, då kostnaderna därigenom
kan nedbringas och barnen beredas bättre
undervisning, och dels en bestämmelse för
vägdistrikten om hänsyntagande vid
vägan-läggningar till vägarna såsom även tjänande
skoländamål.

Skolans överflyttande på staten innebär
sålunda icke i detta avseende varken något
förbilligande eller förbättrande av skolväsendet.
Under nuvarande förhållanden torde bådadera
kunna möjliggöras fullt ut lika väl och
kanske bättre, då allt får utvecklas så att säga
nerifrån utifrån givna lokala förutsättningar.
Däremot torde såväl skolöverstyrelsens
utbyggande med en ekonomisk-administrativ
byrå som inrättande av en s. k.
skolkretssty-relse inom varje landstingsområde draga högst
väsentliga kostnader. Skulle
skolöverstyrelsen få på sin lott samtliga de uppgifter som
beredningen föreslår, sålunda så gott som alla
nuvarande skolstyrelseärenden i landets över
2,000 kommuner, skulle den svälla ut i oanade
proportioner till en jätteinstitution med
överväldigande kostnader. Och
skolkretsstyrelser-na, vilkas förläggande under landstingen är
svårt att förstå, då enligt förslaget
landstingen varken skall utgöra utjämningsenheter
eller överhuvud skall ha något med
skolväsendet att göra, torde även de draga sina
ej obetydliga omkostnader. Deras omfattande
uppgifter tarvar om ej annat en hel stab
av sekreterare,

I motsättning mot beredningens förslag
skulle jag vilja framhålla önskvärdheten av
att, när det gäller folkskoleväsendets
förvaltning, gamla beprövade institutioner så långt
som möjligt böra bibehållas vid sina gamla
befogenheter och skapandet av nya undvikas.
De skatteutjämnande åtgärder, som nu är
påkallade, bör därför läggas så, att de kan
inpassas i den bestående förvaltningsramen, så
att de ej i sin tur skapar nya och ytterligare
kostnader. Från dessa synpunkter kan jag
sålunda ej tillstyrka beredningens förslag, att
staten skulle övertaga skyldigheten att
uppföra och underhålla skolbyggnader och
lärarbostäder. Det är intet tvivel om att
byggnads- och underhållskostnaderna härmed med
ens skulle springa i höjden, då de kommunala
organens intresse och oavlönade övervakande
mer eller mindre skulle bortfalla.

Vore här ej den enklaste lösningen, att
staten beviljade bidrag och att detta bidrag
beräknades i varje fall med hänsyn till
kommunernas skattebelastning. Med
kommunernas intresse och sparsamhetsvilja bibehållen
och med exempelvis länsarkitekterna såsom
statens kontrollanter och synemän skulle
betryggande garantier vinnas för ett fullgott
och prisbilligt skolhusbyggande och underhåll.

På samma sätt genom statsbidrag skulle
kostnaderna för inventarier och
undervis-ningsmateriell bestridas och till skolskjutsar
och inackordering av skolbarn borde av
statsmedel i det närmaste hela kostnaden utgå.

När det till sist gäller lärarpersonalens
avlöning får jag tillstyrka beredningens förslag,
att denna helt skall utgå av statsmedel och
att folkskolans lärare sålunda helt övergå till
statstjänstemän. Men med hänsyn härtill bör
ock staten fordra vissa garantier, när det
gäller tjänstens tillsättande, och genom
skolöverstyrelsen bör den äga att granska och
stadfästa upprättade förslag till ordinarie
lärartjänster.

Kyrkoherde G. Ber g fors har på
anmodan av Härnösands domkapitel
avgivit ett yttrande, i vilket det bl. a. säges :

Man kan gå med på ett förstatligande av
vissa förvaltningsuppgifter och socialisering
av vissa företag, men mot varje tendens att
på hemmets och familjelivets bekostnad främja
medborgar-utbildningen i landet måste
motstånd resas. När förslaget nu förutom
skolskjutsar upptager inackordering av barn borta

från hemmet såsom en stående institution i
svenskt folkskoleväsen samt tydligen åsyftar
att såväl hemmen som socknen såsom sådan
skall kunna tvingas att finna sig i vad som
av den beslutande skolmyndigheten
härutinnan bestämmes, kan detta komma att
innebära ett övergrepp mot de allra elementäraste
rättigheter, som i ett fritt och demokratiskt
land bör tillkomma i främsta rummet
föräldrar och målsmän, i andra hand den
myndighet, som inom skoldistriktet skall handha
folkskoleväsendet. I vår tid är så många
krafter i rörelse, som verka upplösande på
hem- och familjeliv, att man bör vara
för-slfonad från en lagstiftning, som direkt eller
indirekt bidrager till att påskynda denna
samhällsupplösande process.

Visserligen är det känt, att skolinternat och
arbetsstugor icke utan framgång bidragit till
att lösa invecklade skolorganisatoriska
problem i vår nordligaste landsdel. Men där
råder alldeles exceptionella förhållanden i fråga
om språk, avstånd, glesboddhet m. m., vilka
framtvingat extraordinära åtgärder. Att av
sådana nödfallsutvägar i en landsända
föranledas till att genom lagstiftning framtvinga
generella motsvarigheter för hela landet kan
icke anses försvarligt.

En sådan lagstiftning om att barnen skola
skiljas från hemmet för att komma i
åtnjutande av skolundervisning komme också att
bjärt kontrastera mot de principer, som
genomgår våra humana barnavårdslagar. Enligt
dessa betraktas barnens skiljande från sina
föräldrar såsom en nödfallsåtgärd »som
endast bör tillgripas på grund av särdeles
vägande skäl». Lagen vill skydda föräldrarna
mot obehörigt ingrepp från det allmännas
sida. Beredningens tankar att lösa
folkskoleväsendets centralisering förmedelst
inackordering av skolbarn bör alltså helt uteslutas ur
förslaget. Anses det emellertid nödvändigt att
möjligheter lämnas öppna att på föreslaget
sätt bidraga till den förbättring och det
förbilligande av skolväsendet, som
centraliseringen tvivelsutan innebär, synes dock klara
och tydliga garantier böra utfästas, för att
föräldrarnas företrädesrätt till barnen icke
trades för när.

Nästa invändning mot beredningens förslag
riktar sig mot den tungroddhet, varmed det
på grund av sin överorganisation kommer att
fungera, överbelastningen i organisatoriskt
avseende har mången gång försvagat effekten
av i övrigt goda lagar. I stället för att vara
en styrka har det blivit en svaghet.
Benägenheten för formalism och byråkrati är stor
förut i detta land. Huru skall icke dessa
dygder frossa och blomstra i denna inbjudande
terräng. Det behöver icke betraktas såsom
endast en konstruktion, att ett och samma
skolärende kan komma att passera alla dessa
instanser: skoltillsyningsmannen, förste
läraren (resp. tillsyningsläraren eller
överläraren), ev. skolkollegium, skolstyrelseutskottet,
skolstyrelsen in pleno, kommunalfullmäktige
(resp. ,skolråd, kommunalstämma),
folkskolinspektör, något utskott i skolkretsstyrelsen,
skolkretsstyrelsen in pleno, länsstyrelse,
domkapitlet, ekonomiskt-administrativ byrå eller
annan byrå i skolöverstyrelsen,
skolöverstyrelsen och sist k. m:t. Måhända ökas ärendets
färdeväg genom dess återremiss till olika
instanser. Det händer vidare att det utsändes
för yttrande till även andra myndigheter,
såsom barnavårdsnämnd (barns skiljande från
hemmet), vägstyrelser och landsfiskaler
(ifråga om busslinjer för skolbarnsskjutsning), till
lantmätare (för skoltomter) till läkare m. fi.
.Förslaget kastar verkligen en skrämmande
skugga framför sig. Här bör en radikal
förenkling äga rum. En sådan kan ske dels
därigenom att överflödiga skolor uteslutes, dels
genom att åt varje myndighet lämnas viss
befogenhet, nedifrån uppåt. En så enkel
befattningshavare som en skoltillsyningsman
kontrollerar vedleveransen till en folkskola minst
lika bra som en byråchef med doktorsgrad i
ett högre ämbetsverk. Beslutanderätten inom
det område, där resp. myndighet eller person
själv bäst är i stånd att utföra uppdraget,
bör stanna just där.

Kyrkoherde Bergfors har, trogen sin
vana, målat i starka färger.

En höger orienterad
smålandstid-iiing, Jönköpings-Posten, ser främst en
socialiseringsåtgärd i det framlagda
förslaget :

Men då kan man knappt värja sig för en
undran och fråga, om inte
skatteutjämningsberedningens främsta intresse eller
åtminstone dess främsta resultat ändå måste ha
bestått icke så mycket i skatteut j amningen
kommunerna emellan som fastmer i skolans
förstatligande och den i samband därmed
stående socialiseringen av skolegendomen.

Härtill bör anmärkas, att
skolegendomen redan är - socialiserad. Enligt
gängse språkbruk avses med
socialisering enskild egendoms förvandling till
allmän - antingen till kommunerna
eller staten. Författaren i
Jönköpings-Posten vänder sig emellertid med skärpa
mot skolhusens förstatligande :

Att detta skulle innebära en ren
konfiskation av kommunernas egendom, synes
uppenbart. Och likaså den orättvisa, som därmed
skulle drabba enskilda kommuner i jämförelse
med andra, en orättvisa, som verkar
förbluffande, särskilt därför att den föreslås av
sakkunniga för åstadkommande av en skatte
utjämning kommunerna emellan. Därmed skulle
naturligtvis församlingar, som lyckats
förhala ordnandet av sitt skolväsende och som
stå inför utsikten att snart genomföra en
omorganisation med därtill hörande
skolhusbyggande, rent av premieras i jämförelse med
dem som kanske helt nyss och på grund av
statens eget pådrivande genom
folkskolin-spektionen och måhända under hot om
indragning av statsbidrag ordnat sitt skolväsende
på ett ändamålsenligt sätt. Dessa skulle då
stå där med sina stora och tyngande
25-30-åriga amorteringslån.

När man betänker, att de onera, som staten
enligt det föreliggande skolförslaget skulle
övertaga från kommunerna: skolhusens
underhåll, den lilla återstoden av kommunbidragen
till lärarnas avlöning samt andelen i
inventarier och undervisningsmateriell eller sådant,
som hör till skolans ordinarie och jämna
underhåll, är det som minst ojämnt
kommunerna emellan tynger skattekronorna och att det
som framför allt gör skillnaden i de
kommunala skattebördorna mellan olika
kommuner så stor, nämligen skolhusnybyggnader med
därtill hörande skuldsättning, av de
sakkunniga principiellt lämnats oberört, då förstår
man, att förslaget komme att få jämförelsevis
ringa effektivitet i skatteutjämnande
riktning, vilket först skulle äga rum i en mer
eller mindre avlägsen ’framtid, i den mån de
nuvarande skolbyggnaderna en gång äro
färdiga att ersättas med nybyggnader.

En välförtjänt kritik av den
undermåliga svenska filmen läses i
Idrottsbladet, där Torsten Tegnér på sitt starkt
personliga sätt skriver:

Jag har sett en svensk film, en ny film,
en åtminstone att börja med välregisserad
historia med en »storinternationellt»
fotograferad bilbo v j akt - och jag är fylld av
vämjelse och ursinne.

Min harm och mitt hat riktar sig inte mot
producenterna av smörjan men mot det folk
som fyller biosalongerna, »godlynt» flabbande
åt den oavbrutet nubbande snickaren, hans
osannolikt »frälsta» och monotont ondsinta
huskors samt den fjompiga yngre
kvinnspersonen med de två friarna, de illasittande
tänderna och hela den fysiska underhaltigheten.
Detta folk som trivs bara med ynkedom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:51:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1933/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free