Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 17. (2678) 26 april 1933 - Sveriges allmänna folkskollärarförening - Dödsfall - Axel Boman - Lita Norberg - J. L. Karlberg - O. Halvarsson - Augusta Vilhelmina Mattsson - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 17
tytt», att uppskjuta även sådana åtgärder, som
redan nu måste anses vara av behovet
påkallade. Man fruktar för att staten skall
övertaga skolbyggnaderna men överlämnar
skulderna åt kommunerna att likvidera.
Kretsen ville även påvisa orimligheten i
förelaget, att k. m:t i förväg skall fastställa
antalet lärare för varje distrikt. I många
distrikt växlar barnantalet högst väsentligt från
det ena året till det andra.
.Slutligen ville kretsen på det bestämdaste
påyrka boställsordningens bibehållande.
Dödsfall.
Axel Boman.
I sitt hem i Storvreta vid Uppsala avled
natten till den 8 april f. lektorn vid Uppsala
folkskoleseminarium J. A. Boman, nära 73
är gammal. Dödsbudet kom oväntat: ännu
föregående dag sågs lektor B. ute på
promenad.
Lektor B. var född i Boteå den 25 juni 1060.
Efter studier i Härnösand blev han student i
Uppsala hösten 1882. Han avlade teol.
fil.-examen 1885, gamla teol. kand. 1894 och
prästvigdes samma år för sitt hemstift, Härnösands.
Han var sedan verksam som sjömanspräst i
Bordeaux till 1899, innehade sedermera
prästerlig tjänst i Sundsvall och var tillika extra
lärare vid därvarande läroverk. Efter
genomgånget provar i Uppsala 1900-1901 ägnade
han sig helt åt lärarkallet och erhöll 1904 den
adjunktstjänst vid folkskoleseminariet i
Uppsala, vilken sedermera ändrades till lektorat.
Han uppehöll även en del år rektoratet vid
seminariet och innehade jämte lärartjänsten
sedan 1901 befattningen som fängelsepredikant
vid straffängelset i Uppsala. Vid avgången
från lektorstjänsten 1925 inträdde han åter i
prästerlig tjänst i hemstiftet och blev
komminister i Oviken.
En fin och nobel personlighet och en lärare,
som på ett sällsynt sätt förmådde vinna sina
elevers aktning och tillgivenhet, har med
lektor B. skaftat åt förgängelsen. Till många
generationer av elever vid Uppsala
folkskoleseminarium skall budet om hans bortgång
bringa sorg och förstämning.
.Genom helgjutenheten i sin karaktär och
ärlighet och ödmjukhet inför sin uppgift blev
lektor B. en undervisare och fostrare, som
utövade det största inflytande på sina
lärjungar. Även de mest kritiskt inställda ö ver vunnos
av hans öppna ärlighet och osjälviska godhet.
Ban hörde till den sortens människor, som
tvärt emot en ofta bitter erfarenhet
upprätthålla tron på allas godhet och handla därefter.
Han ansåg sig aldrig färdig. Han förblev
ständigt en ödmjuk sökare. Nyare teologiska
åsikter upptog han gärna till diskussion och
prövning. Även om vi, hans elever, kanske
icke alltid förmådde helt följa honom i hans
en smula filosofiskt spekulativa resonemang,
så rycktes vi dock med av detta oförskräckta
och allvarliga sanningssökande.
En lång vistelse i Frankrike som
sjömanspräst hade gett lektor B. starka och bestående
intryck och säkert på sitt sätt satt sin prägel
på hans personlighet. Om denna tid talade han
gärna liksom också om sina senare
erfarenheter som fängelsepräst. Till sist ansåg han nog
sin huvuduppgift vara själasörjarens. Därom
- liksom om hans aldrig slappnande
pliktkänsla -. vittnar det, att han efter avgången
från sin lektorstjänst ännu kände sig ha en
uppgift att fylla som präst i en avlägsen
norrlandsförsamling. Först tilltagande kroppslig
svaghet, som hindrade honom att så som
hans samvetsgrannhet fordrade det, fylla
denna uppgift, kunde förmå honom att ämna sig
vila.
En lång och väl fylld arbetsdag är lyktad.
J. N-n.
Lita Norberg.
Ett dödsbud, som inom Kamsele kyrkbygd
väckt stor förstämning, spreds den 12 april då
det meddelades att folkskollärarinnan fru
Lita Norberg, f ödd’Gar berg, efter
genomgången operation avlidit å Sollefteå lasarett. Fru
Norberg har en kortare tid haft tjänstledighet
på grund av sjukdom, men ingen kunde ana
att slutet var så nära.
Fru N. var född i Örkedal, -Norge, 1894, men
då hennes föräldrar dogo, när hon var barn,
blev hon uppfostrad hos släktingar i
Östersund, där hon genomgick flickläroverket.
Studierna fortsattes sedan vid
folkskollärarinne-seminariet i Umeå, där examen avlades 1916.
Samma år erhöll fru N. ordinarie anställning
vid kyrkbygdens skola i Ramsele, där hon
alltsedan utfört sin lärarinnegärning med
intresse, nit och skicklighet. Fru N. var även
intresserad för olika ideella strävanden. (Sålunda
har hon nedlagt ett mycket uppskattat arbete
inom församlingens diakonikrets och Ramsele
’scoutkår. Ramselekretsen av S. A. F:s
styrelse har hon tillhört sedan kretsen 1923
bildades.
Närmast sörjande är make.
K. J. Ulander.
J. L. Karlberg.
F. folkskolläraren i Uddevalla J. L.
Karlberg avled på långfredagen på Carlanderska
sjukhemmet i Göteborg.
Efter examen vid Göteborgs
folkskoleseminarium 1882, erhöll K. lärarbefattning i
Uddevalla, där han blev ordinarie 1884. 19-23 avgick
han rned pension. Inom det kommunala livet
beklädde han under sin krafts dagar ett
flertal förtroendeuppdrag. Den bortgångne var
vid sitt frånfälle 72 år gammal. Närmast
sörjande äro maka och fyra barn.
O. Halvarsson.
F. folkskolläraren Olov Halvarsson, Räfsnäs,
har avlidit i en ålder av 88 år.
Han var född i Härjedalen, avlade
folkskollärarexamen 1879 och tjänstgjorde därefter i
iSäfsnäs tills pensionsåldern inträdde.
Augusta Vilhelmina Mattsson.
I sitt fädernehem, Stabäck, Ängelsberg,
avled nyligen f. d. folkskollärarinnan Augusta
Vilhelmina Mattsson i en ålder av 75 år.
Den bortgångna härstammade från den i
Bergslagen välkända och aktade
bergsmanssläkten på Stabäck, vilken gård i generationer
gått i arv inom släkten. iSin lärarinneexamen
avlade hon vid Kalmar seminarium och fick
sedan anställning vid Lidingö folkskola, där
hon stannade tills hon avgick med pension.
Hon bosatte sig sedan i fädernehemmet. Inom
hemsocknens såväl kyrkliga som politiska liv
tog hön verksam del. För den kyrkliga
verksamheten hyste hon särskilt varmt intresse
och utövade för övrigt välgörenhet i det tysta
på många håll. Närmast sörjande äro två
systrar och en broder.
Litteratur»
Individuell undervisningsmetodik. Råd och
anvisningar av Nathan Stålmarck. J. A.
Lindblads förlag. Pris haft. l kr.
Av det nydaningsarbete, som på
skilda håll försiggår inom den svenska
folkskolan, gör sig flera olika
riktningar gällande. De metoder man
till-lämpar i Lidingö folkskolor - det
talas ju om Lidingösystemet - har fått
många anhängare runt om i landet,
och systemets målsmän har som bekant
utgivit arbetsböcker, där de i de olika
ämnena konsekvent genomfört sina
idéer. En av de främsta förkämparna
för denna riktning, Nathan Stålmarck,
har nu utgivit en liten handledning på
50 sidor, vari han närmare redogör
för Lidingösystemets principer och ger
rent metodiska detalj anvisningar för
undervisningens bedrivande i de olika
ämnena.
Läraren i den gamla skolan var
arbetsgivaren, inför vilken eleverna hade
att redovisa för resultaten av sitt
arbete. Läraren i den nya skolan är
rådgivaren och vägledaren i elevernas
arbete men har dessutom att tillse, att
barnen inhämtat de kunskaper, som
erfordras. Skillnaden framträder
emellertid bättre, om vi ser saken, från
lax-synpunkt. I den gamla skolan bestod
lärarens uppgift i att preparera läxan
och förhöra den. Lärjungarna hade att
lära in läxan där hemma. När läraren
behövdes som bäst, var han sålunda inte
till hands. Det meningslösa och
opedagogiska i en sådan anordning ligger i
öppen dag. Kunskaperna, åtminstone
grundstommen, måste inhämtas i skolan,
så att läraren kan vara till hands och
vägleda och råda. Hemarbetet ska inte
betraktas som ett tvång, det ska vara
en förmån. Det gäller därför att skapa
en arbetsmiljö i skolan, så att
skolarbetet kan bedrivas efter dessa
riktlinjer. Den individuella undervisningen
»vädjar främst till det sunda omdömet,
till aktiv verksamhet, ansvarskänsla och
självprövning, den vill stimulera till
företagsamhet, initiativ och skapar vilja.»
Vid läsårets början indelas kursen i
olika avsnitt - beting kallar förf. dem
- och läraren bestämmer sedan
tillsammans med eleverna maximitiden för
varje beting. Det finns således ett
bestämt datum, då varje beting måste
vara färdigt. Efter uppgjorda
arbetsan-visningar arbetar eleverna sig sedan
genom kursen. Den individuella
begåvningen kan härigenom komma till sin
rätt genom ett fördjupat studium på
vissa uppgifter. Klassbibliotekets stora
betydelse härvidlag understrykes av
förf.
Efter de mera allmänna
synpunkterna rörande den individuella
undervisningen övergår förf. till att lämna
några metodiska detalj anvisningar för
arbetet i de olika ämnena.
Naturkunnigheten har han därvid utelämnat, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
