Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 18. (2679) 3 maj 1933 - Nils Helger: Folkskolans rationalisering - Ungdomens bokvecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 18
finge emellertid en påminnelse, redan
därigenom att tidningen utebleve.
För de många medlemmar av S.
A. F., som redan nu prenumererar på
denna förenings organ, inneburo
anordningen en ren besparing på 5 kronor.
De S. A. F.-medlemmar, som hittills
icke hållit denna tidning, finge den för
5 kronor. Och därtill kommer för båda
den förmånen, att tidningen bleve
betydligt värdefullare. Det skulle vara
mycket underligt, örn något större antal
medlemmar folie ifrån, därför att
medlemsavgiften höjdes till 10 kr. och
vederbörande för detta årspris erhölle
inte allenast alla de förmåner
med-lemsskapet i S. A. F. medför -
däribland årsskriftens 2 å 3 häften icke att
förakta - utan därjämte en stor och
välredigerad skoltidning. En smula
propaganda skulle snart nog övertyga de
tveksamma.
Men grupporganisationernas
medlemmar och prenumeranterna på deras
tidningar ? Vilka fördelar eller olägenheter
skulle omläggningen ha för dem? Ja,
det beror på vilka dessa kårmedlemmar
är. Det finns åtminstone tre olika
kategorier av dem. Vi ha de fanatiska
gruppmedlemmarna, de för vilka
gruppen är allt, S. A. F. intet och de andra
grupperna försåtliga motståndare, mot
vilka man måste vara på sin vakt. Vi
har för det andra de gruppmedlemmar,
som övertygats om att en organisation
för deras grupp är bra, måhända
nödvändig. De vill gärna samarbeta med
huvudorganisationen men tycker sig
inte ha råd att hålla två tidningar, och
eftersom grupporganet ju ändå
innehåller en hel del allmänna saker, så
nöjer de sig med detta. Slutligen har vi
sådana, som vill vara solidariska mot
både sin grupp och mot kåren i dess
helhet. De håller trots kostnaderna både
sitt grupporgan och lärarkårens
gemensamma tidning.
Medlemmarna av den först nämnda
kategorien skulle givetvis bli högst
besvikna, om de olika skoltidningarna
sammansloges till en, och de skulle
nödgas läsa sådant, som angår även
medlemmar av andra grupper. (Att de läst
sådant till 99 % redan förut, har de
inte tänkt på.) De skulle föra ett himla
väsen om övergrepp, majoritetsförtryck
etc. Och i den kören skulle givetvis alla
de indragna tidningarnas funktionärer,
som inte kunnat användas i det
gemensamma företaget, stämma in. I själva
verket kommer hela saken att hänga på
hur talrika dessa fanatiska
gruppmedlemmar äro. För min del hoppas jag
emellertid det bästa.
Den andra kategoriens medlemmar
skulle snart nog finna sig i den nya
ordningen. De skulle, om man antar,
att avgiften till grupporganisationen,
avgiften för grupporganet oräknad, är
3 kronor, och 8 kr. räknas för
grupporganet, göra en besparing på 3 kr.
om året.
Den sista kategorien skulle under
samma förutsättning göra en besparing
på 13 kr. pr år.
Men hur skulle de olika
grupporganisationernas behov av ett tidningsorgan
för sina speciella ärenden tillgodoses?
Ty att ett sådant behov föreligger, är
ju uppenbart. En organisation kan ju
inte gärna överlåta åt en annan att
föra dess talan genom det tryckta
ordet, då det gäller för denna
organisation speciella angelägenheter.
För egen del anser jag, att det
mycket väl skulle gå för sig att i det
gemensamma organet upplåta - utöver
annonsavdelningen - erforderligt
utrymme för behandling av dessa en
kårgrupps enskilda ärenden. Men skulle
grupperna icke åtnöjas därmed, står
det dem ju fritt att utgiva ett
månads-eller kvartalsblad för sådana speciella
gruppfrågor. Och detta kunde måhända
befinnas bli billigare.
Jag har förut helt hastigt berört
frågan om den i de olika tidningarna
anställda personalens ställning i händelse
av en sammandragning. Nu är det dess
bättre så, att flertalet anställda inneha
sina sysslor såsom biförtjänster och
därför inte skulle mista sin utkomst
genom den föreslagna
rationaliseringsåtgärden. Men naturligtvis är det
obehagligt att mista en. inkomst, även om det
är en biförtjänst. Det torde därför
sannolikt bli nödvändigt att under en
övergångstid hålla en något större
personal än som är strängt nödvändigt.
Givet är, att vid sammanslagningen
de bästa krafterna ur alla organen
skulle utväljas till de ansvarsfullaste
posterna i det gemensamma företaget. Här
måste full opartiskhet men på samma
gång stor taktfullhet göra sig gällande.
Var och en måste sättas på sin rätta
plats, på den plats, där han kan göra
största nyttan. Frågan om personalens
placering blir den utan jämförelse
svåraste att lösa. Men olöslig är den helt
visst inte. Det visar erfarenheten från
de inånga rationaliseringar av eko-
nomiska företag, som nu för tiden
företages på alla möjliga områden.
Tanken på en rationalisering av
folkskolepressen är inte min, men jag vet
inte heller, vem jag fått den ifrån.
Säkerligen ligger den i många lärares
tankar. De flesta4 äro nog ense om att en
utväg måste finnas ur det
maktlöshetstillstånd, vari lärarkåren nu befinner
sig inte minst genom saknaden av ett
tidningsorgan, som för hela den
samlade kårens talan. Det måste bli alla fyra
centralstyrelsernas viktigaste uppgift
att finna denna utväg. Ett samarbete
i den frågan är tusen gånger viktigare,
än att »alla äro med» vid
uppvaktningen i frågor, om vilka enighet är
självfallen.
Nils Helger.
Ungdomens bokvecka.
Att väcka större förståelse och mera
intresse för de ungas fria läsning är en
strävan, som säkerligen ligger varje
uppfostrare varmt om hjärtat. I detta syfte
kommer i höst en »Ungdomens
bokvecka» att anordnas. En kommitté, där
utom förlagen, bokhandlarna, lärarna
och bibliotekarierna även Sveriges
författarförening och Sveriges husmödrars
riksförbund har representanter, är
redan bildad.
Kommittén består av bokhandlare G.
Blidh, Falun, bokförläggare Kaj
Bonnier, redaktör E. P. Enewald, fru
Gauf-fin, bokförläggare Nils Geber, redaktör
Yngve Hedvall, bibliotekarien Helja
Jacobson, Malmö, bokhandlare Gunnar
Josephson, bibliotekarien Anna
Länder-gren, bokförläggare Oösta Laurin,
bibliotekskonsulenten Greta Linder,
bokhandlare E. Löf berg, Malmö,
författarinnan Marika Stjernstedt, bokhandlare
K. Söderqvist och folkskollärare Nils
Wikström.
Kommitterade höll sitt första
sammanträde den 27 mars. Till kommitténs
ordförande utsågs bokhandlare Josephson
och till dess sekreterare redaktör
Hedvall.
Någon bestämd tidpunkt för veckan
har ännu ej bestämts, men den torde
komma till stånd omkring den l
november.
Programmet för veckan är givetvis
ännu inte mer än skisserat, men man har
erfarenheter att bygga på från utlandet
- bl. a. från Danmark, Finland,
England och Amerika, där man tidigare
anordnat liknande bokveckor. Här i
Sverige har ett försök gjorts. Bokhandlare
Blidh i Falun anordnade i sin hemstad
för ett par år sedan under stort intresse
en Ungdomens bokvecka. Men den här
gången gäller propagandan hela landet.
Bokveckan kommer att anordnas i
anslutning till skolorna, biblioteken,
husmodersföreningarna och bokhandeln, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
