Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 18. (2679) 3 maj 1933 - Emil Sundström: Modersmålsundervisningen i Finnbygdens folkskolor - Avgångsskrivningarna vid seminarierna - Lärarutbildningen måste omläggas. Givande diskussion på studentmötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 18
några karlar vägen. Ge stryk dej. Sättfl
lutfisken i blöt. Vi gick å seglade.
Klädde mig av.
När man vid
modersmålsundervisningen dagligdags står inför dessa och
andra svårigheter av liknande art,
frågar man sig mer än en gång, hur man
säkrast skall komma till målet - en
effektiv modersmålsundervisning i våra
skolor i gränsbygden. Att en av de
säkraste vägarna till ernående av ett gott
resultat i rättskrivningen är den, som
fru Edit Davidsson-Sahlström anvisar i
förordet till handledning till de av
henne utarbetade ljudtavlorna torde alla
lärare, som praktisera i finskspråkig
bygd, vara ense om. Hon säger:
»Inlärandet av ett korrekt, tydligt och
vackert riksspråksuttal bidrager verksamt
till en god läsning och underlättar i
hög grad rättskrivningen.»
Finnbygdens skolor erkännas nå ett
gott resultat i
modersmålsundervisningen, och då man vet, under vilka oerhört
svåra förhållanden det arbetas många
gånger, är det ett storslaget arbete, som
utförts, när man finner, att barn från
helt finskspråkiga hem ändå bli så
duktiga i behandling av ett helt nytt språk.
Uppsatsskrivningen är svårlärd, och
även andra ortografiska förhållanden
skola beaktas. Ovannämnda kurser öka
lärarnas kompetens att handleda
modersmålsundervisningen, och detta
länder till befolkningens fromma.
Försvenskningsarbetet fördjupas, när
svenska språket befästes.
Emil Sandström.
Avgångsskrivningarna vid
seminarierna.
Följande ämnen har vid
folkskoleseminariet i Stockholm givits för
avgångsskrivningarna till folkskollärarexamen:
Svensk zippsats:
1. Renässans - reformation - upplysning.
En jämförelse. 2. Kultreligion och etisk
religion i Gamla testamentet. 3. Vikingen och
Odalbonden. En jämförelse. 4. Skalden och
tidens frågor. 5. Anmälan för en tidning eller
tidskrift av någon mera betydande bok av en
nutida författare. 6. Några orsaker till
förändringar i språket. 7. Har främmande språks
inflytande på vårt modersmål varit till gagn
eller skada? 8. Napoleon III:s kejsardöme. 9.
Bergoljan. 10. Istidens betydelse för vårt land.
11. Vad de optiska instrumenten kunna lära
oss om solen. 12. Idrottens betydelse för
folkhälsan. 13. iSjälvtillit och självkritik. 14.
Hemmets betydelse för uppväxtåren.
Pedagogisk uppsats.
1. Ett område ur psykologien, som är av
vikt för pedagogiken. !2. iSkolan och hemmet.
3. Lärobokens plats i nutidens skola. 4.
Kroppsaga - ett omtvistat uppfostringsmedel.
5. Några synpunkter på undervisningen i
tros-och sedelära i folkskolan. 6. Barnens
självverksamhet vid geometriundervisningen. 7.
Historieundervisningens anpassning efter
olika åldersstadier i folkskolan. 8. Stockholm i
hembygdsundervisningen. 9. Om god och dålig
terminologi vid biologiundervisningen. 10. Det
direkta naturstudiet i folkskolan. 11.
Kiktlin-jer för folkskolans sångundervisning. 12. De
första skolårens fantasiteckning. 13. Några
problem för en undervisare i småskolan. 14.
Skolbetygens betydelse och värde.
LÄRARUTBILDNINGEN MÅSTE
OMLÄGGAS.
Givande diskussion på studentmötet.
Frågan om lärarutbildningens
ordnande stod på dagordningen vid
stockholmsstudenternas kårmöte den. 24 april
i Stockholms högskola. A-salen var
fylld till sista plats och bland de
närvarande märktes statsrådet Arthur
Engberg, professorerna Wessén och
Wellan-der, lektor Oscar Olssön, dr John
Landquist m. fi. kända ansikten. Inledare
voro vice ordf. i Sveriges
extralärarför-ening fil. lic. Robert Bergelt och rektorn
vid folkskoleseminariet i Uppsala G.
Danell.
Dr Bergelt framhöll, att alltsedan den
stora läroverksreformen genomfördes
1927, har skolfrågor av olika art varit
aktuella, icke minst i dessa dagar. Det
förefaller dock, som om ett problem av
icke ringa räckvidd kommit något i
bakgrunden till förmån för en intresserad
diskussion om ämnesfördelning,
lärokurser och timplaner. Tal. syftade på
problemet om den praktiska
lärarutbildningen. Vilken ståndpunkt man än
intar till lärarutbildningens olika former,
borde alla kunna vara ense om att den
nuvarande ordningen icke är god.
Problemets tyngdpunkt ligger däri, att
motsatsen mellan högskolestudier och skolan
mildras. Den blivande läraren får ej bli
för gammal och för trött för de
krävande uppgifter, som vänta honom i hans
yrke. Liksom de senaste årens
läroverksreformer syfta till en friare skolform,
bör en kommande omläggning av
lärarutbildningen gå i samma riktning.
Därvid synes det vara av vikt, att man icke
underlåter att bygga vidare på
universitetens arbetssätt, att en mera
individualiserande inställning till de blivande
lärarna från handledarnas sida skapas, så
att icke egenarten och de produktiva
krafterna hos dessa förbli outnyttjade
eller förkvävas.
Med anledning av vad som skett i de
yttersta av dessa dagar, slutade tal.,
torde det väl icke vara alltför djärvt uttala
en önskan, att den nuvarande
ecklesiastikministern ej anser det ligga utanför
sitt ämbetes befogenhet att söka trygga
det humanistiska bildningsideal, som
kommit till uttryck i den nya
läroverksstadgan. Utan en genomgripande
omgestaltning av den nuvarande
lärarutbildningen är det fara värt att det hela
stannar vid en reform på papperet.
Rektor Gideon Danell karakteriserade
i sitt föredrag folkskoleseminarierna som
föråldrade institutioner. När folkskolan
nu ’blivit grundskola i ett enhetssystem
får ej lärarutbildningen till denna
botten stå i särklass. All diskussion om
folkskollärarutbildning förs från den
föreställningen att alla folkskolor ligga på
landet. Det gör de inte. Minst en
fjärdedel ligger i städerna -och ganska stora
städer. Den allmänbildning som en
student dock har, icke minst hans
kunskaper i främmande språk, är till stor
nytta i vår moderna folkundervisning, och
det är högst orättvist, att han skall vara
direkt missgynnad på
folkskollärarba-nan.
Rektor Danell byggde dessa ganska
hårda ord på en klar och utförlig
historik av folkskollärarutbildningen i
Sverige. Han får så gott som dagligen
förfrågningar från studenter om hur man
blir folkskollärare - och nu hade han
äntligen tillfälle att för ett större antal
förklara hur saken låg till. De
studentkurser, som då och då anordnas, är intet
annat än en säkerhetsventil för
folkskolväsendet. Det heter i författningen »att
man skall ha en fast kärna i
seminarieeleverna samt dessutom en rörligare del,
exempelvis studentkurser». De båda,
som nu existerar för omkring 100
studenter, lever på nåd av ett
kungligt brev, som kommer i maj. Eljest får
man söka in som vanligt på 4-årigt
seminarium, ett fullkomligt avvita
förhållande, som en känd pedagog betecknat som
»hån mot både pedagogik och ekonomi».
Härigenom går även folkskolan miste
om önskvärda studentkrafter.
Statsmakterna har all anledning att snart göra en
seminariereform. Man har glömt att
rekryteringen av våra årliga 2,500
studenter är så folklig man kan begära.
Kommunala mellanskolorna drar till sig
landsbygdens ’begåvningar, och dessa
skolors band med gymnasierna är i sin
tur redan knutet. Men det är f ära. värt
att dessa landsbygdens barn, som
olyckligtvis skaffat sig litet högre
allmänbildning, måste gå lärarbanan förbi, då de
inte vill nöta sin tid i en ny skola med
för dem ingalunda tillrättalagd
undervisning.
Första talare i den följande
diskussionen var lektor Birger Lövgren, som
hade en hel del önskemål på hjärtat. Han
ville bl. a. att högre lärarinneseminariet
skulle avskaffas och att den högre
lärarinneutbildningen skulle överflyttas till
universiteten. Inte heller var han säker
på att det var alldeles nödvändigt med
att studera pedagogik. Däremot ansåg
han att provåret obestridligen hade sina
förtjänster och fördelar. Visade sig
staten bara litet gentilare och gåve
prov-årskandidaterna en lön på 1,200 kr. och
man sedan inte tillmätte provårsbetyget
en sådan överväldigande betydelse
skulle mycket vara vunnet, slutade lektor
Lövgren.
Magister Börje Beskow hoppades få
en ändring till stånd i
lärarutbildningen. Han önskade att den
praktiskt-pedagogiska utbildningen skulle ’börja redan
på nniversitetsstadiet och inte som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
