Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 19. (2680) 10 maj 1933 - Britta Wittmark: Något om skrivningen under tredje skolåret - Folkskolinspektör Sandström försvarar sig - Redaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 19
SVENSK LÄRARETIDNING
435
skriften till den kommande uppsatsen.
Så här såg det ut: Där Per och Lisa
bor, Skolfröken förhör Lisa läxan, Lisa
går och kör lillan, Per tältar, Lisas klass
har gymnastik, Per spelar fiol, När Per
röker. Så småningom komma nu
uppsatserna. Helt säkert har hon haft en
angenäm stund, medan hon tänkt ut
sina uppsatsämnen.
Sista timmen på lördagen brukar vi
berätta för varandra något, som hänt
under veckan. Har det inte hänt
vederbörande någonting av vikt, så har det i
alla fall hänt Per och Lisa, Siv och
Gunnar, eller vad de heter, något
särskilt, som kan vara värt att omtala. Så
fyller uppsatserna ännu en uppgift, då
de kan användas till talövning.
Till sist vill jag lämna prov på deras
uppsatser, som kanske bättre än mina
ord säga, hur <barnen arbetat.
Puttes dröm.
En natt drömde Putte, att han hade en bil.
Och med den körde han till Stockholm, och
där var det en, som körde på honom, och då
sade han: »Akta dig buss, om du kör på mig,
så ska jag gå efter polisen.» Putte tänkte:
»Det är ’bäst, att jag sfär hem igen.» När
han var på hemväg, kom det en hästskjuts
och åkte på honom. Men då sade han:
»Varför kör ni på mig, jag ska väl syns?» Putte
fick inget svar. Han fortsatte att åka, tills
han kom hem, och då vaknade han och sade:
»Det var då väl, att det bara var en dröm.»
Ingrid.
Pers och Lisas julgransplundring.
När Per och Lisa skulle ha
julgransplundring, längtade de för mycket, ty det var
sockerkarameller och mycket annat gott på
granen. En dag skulle Lisas och Pers mamma
bort på kalas, men inga barn skulle med.
Lisa och Per skulle vara hemma och ha
roligt. Mamma gick och Lisa sade till Per, att
hon så gärna skulle vilja smaka på en enda
liten sockerkaramell. Hon smakade på den,
och tyckte det var gott, och så hade hon ätit
opp allihop och hon tyckte inte om socker
mera, ty hön hade ätit för mj&cket. När
Lisas mamma kom hem och fick se, att bara
ljusen var kvar i granen, så sade hon, att
Per och Lisa ingen julgransplundring ifick
ha. Ja, nu bad Lisa om förlåtelse, att hon
varit så stygg. Men vad hjälpte det, när det
redan var gjort. Ja, så trevligt vill ni väl
inte ha det?
Anna- Greta.
När Siv och Gunnar hörde första lärksången.
»I dag är det vackert väder», sade iSiv till
Gunnar. »Ska vi gå till skogen och (bryta
påskris.» När de kom till skogen, fick de se
en björk, som var fälld. Siv och Gunnar
hoppade upp på en gren och började gunga,
sedan bröt de av några kvistar. »Hör så
vackert fåglarna sjunger», sade Gunnar. »Det är
lärkan», sade Siv. »Och då klappade barnen
händerna. »Nu är våren snart här.»
Elvy Larsson.
Eos fotografen.
En dag skulle Putte och Stina fotografera
sig. De voro så glada. När de kommo dit, stod
det en lustig apparat där. Putte och Stina
fingo sätta sig på en stol. Så ställde sig
ifar-brorn vid den där apparaten och lade -ett
stort, svart skynke över sig. »Sitt nu stilla»,
sade han. Men Stina satt och petade i näsan
och hann inte taga bort fingret, förrän de
voro fotograferade. När kortet vart färdigt,
och de ifingo se, att Stina petade i näsan,
började de att skratta. Men nu var ju kortet
förstört, och s-å -fingo de fotografera sig en gång
till, och då blev det bra. l
Inga ’ Britt Berling.
Sivs dröm.
Det var en natt, då , Siv drömde, att hon
skulle resa till sin mormor. Hon skulle resa
ensam. När hon skulle gå på,tåget, satte hon
sig på den sista vagnen, som inte skulle med.
Hon tänkte iför sig själv, att inte tåget går
någon gång. Men så vaknade Siv och
berättade allt för Ounnar, och han skrattade åt
henne.
Eivor E.
När inte Gunnar kunde skriva vagnen
på tavlan.
En dag i skolan skulle Gunnar gå fram och
skriva vagnen på tavlan. För han hade
skrivit fel på vagnen i sin rättskrivningsbok. Då
fick han gå i ram till tavlan och skriva
vagnen, men han skrev fel. Då ifick han lugg av
fröken.
Ellen K..
När Stina tvättade.
En dag tvättade Stina åt sina dockor. På
måndagen lade hon i blöt. Tidigt på tisdags
morgonen började Stina tvätta. Då kom
Putte och sade: »Här har du en klänning till.»
»Tack, ska du ha Putte.» Putte lade ner
klänningen i tvättbaljan, men klänningen
färgade, så att alla kläderna vart blåa. Då
sade iStina åt Putte: »Du är så dum, förstår
du inte, att den färgar. Nu har du iförstört
hela min tvätt. Vad ska jag göra?» Stina gick
in till mamma och frågade, om hon visste
någon råd. »Nää, det vet jag inte. Du får nog
ha dina kläder som de är.» »Ja», sa Stina och
suckade, »Putte han är en dum pojke.»
Ingrid Ekström.
Skridskoåkning.
En torsdagseftermiddag hade Sivs klass
bestämt, att de skulle ut och åka skridskor. De
skulle gå till ett kärr, som var mycket bra.
Men då de var i närheten av kärret, så hade
fröken glömt bort sig, och de fick springa i
stugorna och ifråga, var det där kärret var.
Så var det en flicka, som hade varit och
frågat en tant, och hon sa, att det fanns inget
kärr. Så då fick de gå hem igen.
Britta Holm.
Folkskolinspektör
Sandström försvarar sig.
Från hr Hugo Sandström har Svensk
Läraretidning mottagit en skrivelse med
begäran, att tidningen måtte publicera
hr Sandströms inlaga till
skolöverstyrelsen med anledning av Karlskrona
lärarkårs skrivelse. Vi återge nedan hr
Sandströms apologi:
Anmodad avgiva yttrande över
folkskollärare H. Duners anmälan ang. min
tjänsteberättelse för år 1931-1932 får jag härmed
vördsamt anföra följande:
På det bestämdaste får jag tillbakavisa
samtliga mot mig i anmälan gjorda
beskyllningar för oriktiga och osanna uppgifter. Det
är mer än »häpnadsväckande», att en hel kår
genom sin talesman efter fyra månaders
betänketid kan i en skrivelse mot ansvarig
tjänsteman i syfte att beivra förmenta oriktigheter
själv göra sig skyldig till så många
osanningar. – Osanna är nämligen hr Duners
påståenden, »att samtliga uppgifter i
tjänsteberättelsen avser läsåret 1931-1932»–––––-
»att det ingalunda framgår av hans
tjänsteberättelse, att hans statistik avsåg
kalenderåret 1931». För alla i redogörelsen lämnade
statistiska uppgifter angives klart och tydligt
den tidpunkt, vartill de refererar sig.
Beträffande lärartjänster säges: »Antalet
–––––-tjänster november 1931 voro - –
-.»
Beträffande lärjungar säges: »Antalet
lärjungar utgjorde den 30 juni 1931»
Beträffande kostnaden för skolväsendet:
»För år 1931 har–––––-»
Beträffande fortsättningsskolorna: »Enligt
redogörelse den 30 juni 1931»
Och betr. själva tvistefrågan, statistiken
ang. tjänstlediga lärare har jag tydligt
angivit, att uppgifterna avser år 1931, då jag
betr. antalet tj.-lediga lärare i Karlskrona
utan statsbidrag säger: »Stadens vid dessa
sjukdomsfall åt vikarierna utbetalda arvoden
ha under år 1931 uppgått till–––––»
Trots dessa klara och tydliga
tidsbestämningar kan herr Dunér påstå, »att samtliga
uppgifter» i tjänsteberättelsen »avse läsåret
1931-1932».
En osanning är även herr Duners
påstående: »Karlskrona har 9 månaders lästid mot
övriga i redogörelsen omnämnda distrikts 8
månader». Det bör vara kåren väl känt, att
länets övriga städer även har en över
läsningsmånad.
Fullständigt omotiverat gör Dunér följande
uttalande: »För övriga distrikt upptager
inspektör Sandström endast sådana som haft
ledighet med statsbidrag, under det han för
Karlskrona medräknat både sådana med och
utan statsbidrag.» Insinuationen, att jag
uteglömt tjänstlediga lärare »utan statsbidrag»
betr. alla »övriga distrikt», faller på det
faktum, att sådan förmån - staden helt betalar
lärares sjukvikarie - icke förekommer i
något annat distrikt än Karlskrona stad.
Det »häpnadsväckande» är, att herr Dunér
trots min uppgift i ortspressen - till vilken
han själv i sin anmälan hänvisar - att
uppgifterna ang. tj.-lediga lärare avser
kalenderåret 1931 har panna, att fortfarande lasta mig
för uppgifter, som av honom själv helt
uppkonstruerats.
Den enda »oriktighet» jag begått, skulle
vara, att jag till Karlskrona lärares favör
minskat antalet tjänstlediga med sjukintyg
från 39 till 36. Antalet tjänstlediga utan
sjukintyg har jag själv inga tillgängliga
uppgifter om, vadan jag från stadens
folkskolexpedition infordrat dessa under tydligt angivande,
att de skulle avse endast de lärare, som blott
varit sjuklediga utan sjukintyg. Intyg härom
när slutes.
De i tidningspressen enligt närsluten bilaga
intagna uppgifterna äro fullt riktiga. Även
om antalet sjuklediga lärare reduceras till 53
blir procenttalet ang. sjukfrekvensen för
Karlskrona 63 mot 25 i Karlshamn och 15 i
Ronneby och 4 i Asarum. Mitt påstående, att
»antalet tjänstlediga lärare utan jämförels-e
varit störst i Karlskrona» kan icke på något
sätt motbevisas.
Att Karlskrona städs lärare har förmånen
att intaga en särställning i fråga om
kommunala sjukbidrag, har jag ingen anledning att i
min redogörelse förtiga. Att detta omnämndes
i samband med uppgifter om antalet
sjuktjänstlediga är en händelse, som står var och
en fritt att tolka som en tanke. Men bärande
grund för äreröriga beskyllningar utgör
sannerligen icke mitt uttalande, och herr Dunér
kommer att få stå sitt kast.
Jag godtager inga anvisningar av
lärarkåren om vad som i min tjänfeteberättelse bör
omnämnas eller förbigås.
Så fort tiden medger, kommer jag att
uppgöra en statistik - omfattande en betydligt
större tidsperiod - över
sjukledighetsförhållandena i länet.
Karlskrona den l maj 1933.
Hugo Sandströntr
Folkskolinspektör.
Redaktör och ansvarig utgivare:
Ruben Wagnsson
"Redaktionssekreterare:
Karl-Erik Karlsson
Stockholm 1933.
Kungl. Hovboktryokeriet Iduns Tryckeri A.-B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
