Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 20. (2681) 17 maj 1933 - Sveriges småskollärarinneförening - Dödsfall - P. Edv. Lindmark - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
SVENSK LÄRARE TI D N I N G
Nr 20
NÄSTA TERMIN -
DEN NYA LÄSEBOKEN!
Sven Wikberg
Läsebok
for barndomsskolan
I. För 3:e-4:e skolåren. Inb. 3: 25.
II. För 5:e-6:e skolåren. Inb. 3:~50.
»Det måste vara en sann
fröjd att läsa en dylik bok med
en skolklass. Språket är över
hela linjen lätt och behagligt,
innehållet intressant och
’roligt’, och åtskilliga
dramatiserade stycken giva speciellt
goda möjligheter till verkligt
uttrycksfull högläsning.»
Sv. Läraretidning.
Provexemplar till halva priset.
G. E. Fritzes Bokförlags Aktiebolag
Härefter tog fröken Lundström åter till orda
och sade, att en av tidens mest framträdande
ideella rörelser är utan tvivel de pedagogiska
reformsträvandena, som syfta till varken mer
eller mindre än att fostra fram en ny och
lyckligare människotyp.
Jämsides med dessa strävanden arbetas det
litet varstans i världen intensivt på att
utforska objektet för uppfostran nämligen
barnet och dess psyke.
Härigenom har växt och växer sig en
alltmer vidgad och (fördjupad kunskap om barnet
och dess själsliv fram och det är att hoppas,
att såväl uppfostran som undervisningen i
våra skolor i en icke alltför långt avlägsen
framtid skall vila på psykologisk grund byggd på
vetenskaplig forskning.
Vi, som skickades ut till vårt ansvarsfulla
värv utan den ringaste psykologiska skolning,
veta hur ;svårt för att icke säga hopplöst vi
genom denna brist i vår utbildning därigenom
funnit vårt arbete. Så mycket mer glädja vi
oss åt varje iför skares arbete, som vidgar
kännedomen om och ökar insikten i det slutna
område, som barnets själ är för oss.
Fröken Lundström uttalade härefter
några hjärtliga hälsningsord till lektor
Fajerson, Härnösand, och överlämnade
därpå ordet till denne.
Lektor Fajerson började med att
närmare precisera rubriken på sitt
föredrag: »Barnets syn på tinget» till
»Barnets syn på tinget enligt den
djuppsykologiska och den gestaltpsykologiska
forskningen.»
Härefter påpekade talaren att barnet ofta ej
uppfattar vad det ser. Det kan leta efter saker
och ting som det har inom synhåll, utan att
upptäcka dem. Å andra sidan händer det ej
sällan, att barnet överraskar de vuxna genom
ovanligt skarpa iakttagelser. Vi vuxna
sammanbinda ju en hel del associationer till olika
helhetsintryck. T. ex. vi se ett föremål, som
är rött, grönt och gult och som har ett brunt
skaft. Vi känna på det. Det känns hårt och
glatt. Vi sammanbinda de olika syn-,
känsel-och kanske smakassociationerna och kalla
föremålet äpple. Helheten består alltså i att de
olika intrycken förbindas. Men helheten . är
inte endast summan av sina delar, utan
mycket förmer. Ett medvetenhetsinnehåll är
ingen mosaikbild av associationer. Om man t. ex.
några gånger hört ett musikstycke i ett
tonläge, så kan man ju känna igen det, även
om det är några oktaver högre eller lägre.
Eller om man ej observerar förtecken i ett
musikstycke och spelar c i stället för ciss,
låter det mycket illa, inte därför att c i sig
själv är en ful ton utan därför att
helhetsintrycket blir förstört.
Det är en stor missuppfattning att tro, att
barnet är en miniatyrupplaga av den vuxne.
Liksom det kan vara stor skillnad mellan två
vuxna, så är det också skillnad mellan den
vuxne och barnet. En kan t. ex. gå
fullkomligt oberörd förbi en futuristisk tavla eller
på sin höjd tycka, att det är meningslöst
kladd, medan en annan kan se, både vad den
skall föreställa och finna skönhet i den.
Det lilla barnets första värld är ej ett
sådant virrvarr, som vi ofta tro. Dess intryck
ha en bakgrund, som ger dem derå® kvalitet.
Barnet har enkla reaktioner, alltså har det
få intryck. När vi vuxna bli trötta, sitta och
slöa eller drömma, bli inte intrycken av den
yttre världen omkring oss klarare utan
tvärtom dimmigare. Som vi se vår värld i sådana
ögonblick är antagligen småbarnens bild av
världen.
Talaren berättade om ett experiment, som
man gjort med en höna. Man satte hönan i
en bur och lade på ett för hönan åtkomligt
ställe ett mörkgrått och ett mellangrått
papper. På båda papperen lade man sedan korn,
men på det mörkgrå klistrade man fast
kornen eller gjorde dem på annat sätt
oåtkomliga för hönan. Denna pickade givetvis på
båda papperen. Experimentet fick upprepas
500 gånger, innan hönan dresserats till att
endast söka sin föda på det mellangrå
papperet. Liknande experiment ha gjorts med barn
och karamellaskar. Barnet får välja mellan en
ask, som är tom, och en där det finns
karameller. Efter ett par gånger kunna barnen
skilja askarna åt.
Om man vill studera barnpsykologi, sade
talaren, gör man klokt i att också studera
folkpsykologi. Det finns nämligen likheter
mellan barnet och den primitiva människan.
Likaså kan det vara nyttigt att studera
sinnessjuka. Enligt den s. k.
rekapitulationsteorin återfaller nämligen den sinneesjuka i ett
primitivt stadium. Freud säger bl. a., att
sexuell perversitet beror på att individen står
kvar på barnets ståndpunkt i utvecklingen.
Vi ramla ju ofta själva ner i primitiva stadier,
sade talaren. T. ex. när en katt springer över
vägen, så händer det nog, att vi spotta tre
gånger eller åtminstone tro, att det skall gå
galet på något sätt.
Den moderna kulturmänniskan är saklig.
För henne är en stol en stol rätt och slätt,
ett bord är ett bord o. s. v. Men barnet liksom
den primitiva människan ser ofta sakerna
antropomorfistiskt, d. v. s. ser i sakerna
personliga egenskaper. De flesta av oss känna ju
till denna eller någon liknande barnafråga:
»Var har bilen sin mun, och vad äter den?»
Det gjordes en gång ett experiment med en
sandvessla, berättade talaren. En egenhet hos
detta djur är, att han, när han fått ett byte
och skall släpa det till boet, först går och
tittar efter, om boet är i ordning. En gång
när en sandvessla var på denna sin
sedvanliga rekognoscering, passade man på att flytta
bytet. När sandvesslan -återfunnit detta, måste
hon åter undersöka boet. Flera gånger
flyttade man rovet, och det stackars djuret sprang
lika många gånger fram och tillbaka mellan
rovet och boet. Man kan tycka, att
sandvesslan var ett dumt djur. Men man kan finna
liknande företeelser även i människornas
värld. Om vi t. ex. bli avbrutna i ett
musikstycke, börja vi givetvis om ifrån början igen.
Barn äro oerhört konservativa, sade talaren.
Det ser man bl. a. av alla de »riter», som
skall genomgås innan de komma i säng. De
kunna oändligt många gånger upprepa
samma »rit» kväll efter kväll. Barnens
konservatism känner ju alla till, som har försökt att
berätta samma saga för barn. Det skall vara
precis samma ord varje gång, annars gillas
det inte.
Efter att ytterligare ha berättat
några intressanta iakttagelser ur barnens
värld avslutade lektor Fajerson sitt
föredrag och blev därefter vederbörligen
avtackad av ordföranden.
Dödsfall.
P. Edv. Lindmark.
Den 6 maj avled folkskolinspektören i
Västmanlands västra inspektionsområde Per
Edvard Lindmark. Dödsbudet kom överraskande.
Lindmark var ännu en man i sina bästa år,
men han måste oförmodat lägga sig in på
lasarettet i Örebro och undergå en
blindtarmsoperation. Denna avlopp visserligen lyckligt,
men vissa komplikationer tillstötte, och dessa
kunde han icke övervinna.
iL. var född 1879 i Visnums-Kil, Värml.,
avlade folkskollärarexamen i (Karlstad 1903,
hade därefter anställning iförst som
folkskollärare i Oskarshamn och sedan under åren 1912
-1919 som överlärare och kommunal
folkskolinspektör i Luleå. Under denna tid fäste han
uppmärksamheten vid sig genom sitt livliga
intresse, sitt stora nit och sin dugande
verksamhet för folkskolans ’utveckling, vilket allt
medförde, att han 1919 kom att förordnar
som statens folkskolinspektör i Norrbottens
södra inspektionsområde. När antalet statens
ifolkskolinspektörer sedermera ökades, var L.
bland dem, som i slutet av år 1919 utsågs
till inspektörer. Han tillförordnades då i
Västra Västmanlands inspektionsområde och
konstituerades sedan 1921 såsom ordinarie
inspektör.
L. var en försynt och tillbakadragen man,
som icke ville väcka något uppseende, men -
såsom Nerikes Allehanda uttrycker-sig -
»under ytan dolde sig ett hjärtevarmt och Öppet
sinnelag, som omfattade världen och
människorna med välvilja, förståelse och stillsam
humor». iSitt kall var han hängiven, och han
fullgjorde sina uppgifter med insikt, allvar och
omsorg. Hans nitälskan för folkskolan var
levande och varm, han gav icke avkall på vad
gällande författningar krävde, men han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
