Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 21. (2682) 24 maj 1933 - Dödsfall - Gustaf Andersson - Fridolf Fredin - Karl Johnson - Rikard Löwenström - Anna Kylander - J. M. Wikström - Riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 21
"Fru Karin Persson höll ett
intressant anförande om Slickepinnen.
Sötsakerna spela en viss roll i barnets liv.
De kunna ofta bli till stor ohälsa för
detsamma. Vidare lägga de beslag på
alla deras små slantar och kunna ibland
ge anledning till att förstöra den goda
moralen hos barnet,,
Vid den diskussion, som’ därpå
följde, påpekades, att lärarna kunna på
olika sätt förebygga detta. Härvid har man
erhållit god hjälp genom sparbössor,
som barnen sätta en stor ära i att
samla till, vidare genom den fria
skolmateriellen, som tillhandahålles i flera
kommuner, varigenom barnet har färre
tillfällen att handskas med slantar.
Dessutom erhålla barnen en god
ersättning för sötsakerna i frukt och
morötter.
Frågan om lärarkårens suppleant i
skolstyrelsen inleddes av Stina Jönsson,
som framhöll, bland annat, att
lärarkårens suppleant borde erhålla rätt att
närvara vid skolråds- och
skolstyrelsesammanträde i enlighet med vad som
är stadgat för suppleanter inom
kommunala nämnder och styrelser.
Efter en kort debatt i ärendet beslöt
mötet att ingå till S. S. F:s styrelse
med en motion i frågan.
Deltagarna samlades därefter till en
enkel supé med samkväm.
Bedovisning
över influtna medel till arbetslösa
småskollärarinnor:
Transport kr. 7,091: -
Fröken Ellen Joneson, Ökna sk.,
Hidingsta.................. kr. 100: -
iSumma kr. 7,191: -
Insamlingen ’fortfar.
Huskvarna den 15 maj 1933.
Ester Janzon.
S. S. F:s kassaförv.
DödsfalL
Gustaf Andersson.
F. folkskolläraren Gustaf Andersson,
Silbo-dal, har avlidit, nära 77 år gammal.
A. var född i Silbodal och avlade
folkskollärarexamen i Karlstad 1878. Han erhöll
genast anställning i sin hemsocken, vilken han
sedan ägnade hela sin livsgärning. När han
avgick med pension 1921, var han den siste
på skansen av de gamla, som voro med och
lade den grund, på vilken Silbodals skolväsen
sedan utvecklat sig. Under de första 20 åren
läste han i sockenstugan, där han hade upp
till 60-70 barn på en gång att undervisa.
När sedan skolhus uppfördes i Arlanda,
flyttades hans skola dit, och där stannade han till
sin avgång. Sin skola skötte han med kraft
och skicklighet, vid lärarmötena deltog han
med liv och lust i diskussionen, alltid fylld
av intresse för dagsfrågorna i skolvärlden.
Men Ars intresse och arbetskraft räckte
även till för annat: under 27 år var han ordf.
i kommunalstämman, i många år
överförmyndare, i den frireligiösa rörelsen verkade han
som predikant och föreståndare o. s. v.
Hans jordfästning i Silbodals kyrka blev en
stämningsfull högtidlighet. Skol- och
kommunstyrelse, föreningar och kamrater gåvo den
trogne och redbare arbetaren och vännen sin
hyllning i tal, sång och en rik blomsterskörd.
A. efterlämnar maka och nio barn.
-é.
Fridolf Fredin.
Den 11 maj avled i Skövde f. läraren yid
därvarande folkskolor Fridolf Fredin. F. var
född i Borgviks socken i Värmland 1861. Han
avlade examen vid Karlstads seminarium år
1882 samt innehade ordinarie lärartjänst i
Barrébackens folkskola i Amnehärad, Skbs
län, till dess han tillträdde en nyinrättad
ordinarie befattning vid Skövde folkskola 1888.
I Skövde fick han ett rikt verksamhetsfält.
Gossavdelningen vid stadens folkskola var då
delad på två lärarkrafter, varför ett stort
lärjungeantal kom på hans lott. Han
undervisade även i träslöjd.
Den stora arbetsbördan bröt emellertid rätt
snart hans krafter. Härtill bidrog måhända
en grundlig förkylning, som han ådrog sig
vid en eldsvåda i bostadshuset en kall
januarinatt 1892. Nämnda års vårtermin
nedlades han på sjukbädden, varifrån han ej
kunde uppstiga förrän efter flera år. Först
höstterminen 1900 kunde han i begränsad
omfattning återtaga skolarbetet, i vilket han med
en del avbrott kvarstod, tills han avgick med
pension vid 1921 års slut. Efter
avskedstagandet har han kvarbott i Skövde.
Den i livets skola så hårt prövade mannen
var under sin krafts dagar en skicklig och
intresserad lärare, som helt gick upp i
skolarbetet. Han var den vänfaste och gode
kamraten, om vilken i sanning kunde sägas, att
han var en rätt israelit,’ i vilken ej fanns
något svek.
F. sörjes närmast av maka samt dotter och
barnbarn.
O. L.
Karl Johnson.
F. folkskolläraren och kantorn Karl
Johnson har avlidit i Strängnäs. J. var född 1843
i Aspö, som han ägnat hela sin livsgärning.
J. blev nämligen efter avlagd
folkskollärarexamen folkskollärare och organist i Aspö.
vilken befattning han innehade ett 40-tal år.
J. sörjes närmast av syskon och
syskonbarn.
Rikard Löwenström.
Efter en lång sjukdom avled den 11 maj
i sitt hem, Nygårds skola, Taxinge,
folkskolläraren och organisten Rikard Löwenström i
en ålder av 60 år.
Han var född i Uppsala och genomgick
därvarande seminarium. 1896 erhöll har
vikariat som lärare och organist i Taxinge och
blev året därpå ordinarie för att sedan ägna
hela sitt liv åt Taxinge församling.
L. uppgick helt i sina befattningar.
Plikttrohet och rättrådighet stodo för honom som
de förnämsta egenskaperna. Inom det
kommunala var L. mycket anlitad. Han var
ordförande i pensionsnämnden och i valnämnden,
vice ordf. i kommunalstämman, revisor för
samtliga kommunens kassor m. m. Varm
fos-sterlandsvän, ivrade han mycket för försvaret
och bildade på sin tid Taxinge skyttegille,
vars kassaförvaltare och sekreterare han var
i årtionden. Inom lärarsammanslutningarna
arbetade han även med intresse och var sedan
en lång följd av år Strängnäsortens
lärarförenings sekreterare.
L. sörjes närmast av maka och tre barn.
Anna Kylander.
Förra lärarinnan vid Göteborgs folkskolor
fröken Anna Maria Kylander har avlidit i sitt
hem i Hovas.
Hon var nära 65 år gammal, född i Motala.
Efter att 1886 ha avlagt examen vid
Göteborgs stads seminarium tjänstgjorde hon i fyra
år som lärarinna vid Masthuggets
elementarläroverk för flickor. Höstterminen 1890
anställdes hon som e. o. småskollärarinna vid
Göteborgs folkskolor, blev ordinarie året
därpå med sin tjänstgöring förlagd till
Fjällskolan och avgick 1928 med pension. Hon sörjes
närmast av två systrar samt en fosterson.
J. M. Wikström.
F. folkskolläraren J. M. Wikström har
avlidit i sitt hem i Lerhol, Brunskog.
Han var född i Sunne 1866 och arbetade
i unga år som sågverksarbetare i Norrland.
Tidigt återvände han dock till hembygden,
genomgick Sunne högre folkskola och därefter
seminariet i Karlstad, där han 1889 avlade
folkskollärarexamen. Efter att en kort tid ha
varit vikarierande lärare blev han redan 1890
ordinarie lärare vid Lerhols, Kronas och
Fur-tåns vid den tiden flyttande folkskola. Sedan
omkring 1900 var han stationerad i L-erhol,
och här uppehöll han med intresse och
skicklighet lärarbefattningen ända tills han år
1930 avgick med pension.
Hans eminenta arbetsförmåga och hans
alltid klara och rediga omdöme gjorde, att han
tidigt togs i anspråk för en mångfald
skiftande kommunala värv. Sålunda tillhörde han
under många år kommunalfullmäktige och
kommunalnämnden, var vice ordförande i
kommunalstämman 1919-1930, ledamot av
taxeringsnämnden, skolstyrelsen, ordförande i
pensionsnämnden o. s. v. Under en lång följd
av år var han dessutom föreståndare för
Eda-ne föreläsningsförening.
Närmast sörjande äro maka och barn.
Riksdagen*
Akademiska proletariatet
skall utredas.
Interpellationsdebatt.
Ecklesiastikministern, statsrådet
Arthur Engberg liar i andra kammaren
’besvarat hr Anderssons i Norrköping
in-terpellation om riskerna av det stigande
studentantalet vid våra universitet.
(Statsrådet Engberg framhöll, att man i vårt
land liksom i främmande länder konstaterar
ett växande antal abiturienter vid läroverken
och ett ökat antal studerande vid universitet
och högskolor. Denna utveckling
sammanhänger med de ökade möjligheterna för mindre
bemedlade folkgrupper att bekosta en längre
skolutbildning ’för s-ina barn men även. med
utvidgningen av den statliga
förvaltningsapparaten och samhällets undervisningsväsen.
Frågan, om överproduktion på studenter
föreligger eller icke, är svår att besvara.
Betraktar man studentexamen som slutpunkten för
vinnande av en högre allmän medborgerlig
bildning, vars adepter sedermera gå ut i livet
till vitt skilda yrken och sysselsättningar, för
vilka speciella insikter icke erfordras, och ser
man sålunda i studentexamen ett slutmål för
den allmänna medborgerliga bildningens
höjande i landet, kan man näppeligen tala om
någon överproduktion av studenter. Betraktar
man åter studentexamen som en förberedande
examen för inträde till universitet och
fackhögskolor och räknar man med det antal
studenter, som ägna sig åt fortsatt teoretisk
utbildning, ter sig saken tvivelsutan något
annorlunda. I varje fall ter sig situationen nu
brydsam för den studerande ungdomen, och
många riskera att icke få en utkomst, som
svarar mot utbildningskostnaderna.
En fara kan föreligga i ett alltför stort
överskott av studerande vid vissa
universitet och högskolor, om det skulle leda till
vad man kallar ett akademiskt proletariat.
Visar utredning, att en verklig fara i detta
hänseende finns, uppställer sig ’frågan, om
förhållandena böra regleras genom statliga
åtgärder. Ett rigoröst ingripande från staten®
sida kan innebära vådor av oöverskådlig
beskaffenhet. Ty våra universitet ha varit och
böra vara den universella skolan för ernående
av högre vetenskaplig bildning med öppet
tillträde för alla, som äga nödiga förutsättningar
att följa en vetenskaplig undervisning.
Universitetens liksom vetenskapens bärande idé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
