Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 23. (2684) 7 juni 1933 - Gustaf Waara-Grape: Åskådningsmateriellslöjd i seminarieundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 23
SVENSK LÄRARETIDNING
537
göra, och läraren får säkert stor hjälp
av barnen, åtminstone i högre klasser.
Så har man de från
Montessoriskolor-na bekanta pärlbanden - det finns ju
mycket annat än pärlor man kan träda
på ett snöre - och de användes till
multiplikation, samt träkuber, vilka
tjänstgöra vid räkning i alla räknesätt.
En av de enklaste och effektfullaste
åskådningsmateriellen är emellertid en
jättestor trätärning, som jag såg i en
. tysk skola. Här får ödet avgöra vad som
skall räknas - ett mycket uppskattat
öde. Barnen kan t. ex. uppdela sig i
två grupper. Tärningen kastas. Den
visar 4, 4 av barnen springa över till
den andra gruppen. Nästa gång visar
tärningen 5. 5 springa tillbaka till den
förra gruppen o. s. v. Det blir en
verkligt levande undervisning. Och hur lätt
är det inte för de större pojkarna att
göra en sådan tärning i slöjd! För att
klargöra de geometriska begreppen
vore en uppsättning av olika geometriska
figurer bra. En sådan kan med lätthet
göras av pojkarna i träslöjd, såvida
man inte vill göra den av papp.
Slutligen finns en hel mängd räknespel, som
emellertid tar rätt så stor tid att
tillverka men som är bra till omväxling i
en skola.
Även den grundläggande
modersmålsundervisningen har behov av en hel
mängd åskådningsmateriell. I en tysk
skola användes i papp skurna stora
bokstäver, som barnen buro, och därigenom
att de ställde sig vid sidan av
varandra bildades ett ord. Nya ord
åstadkommos genom omflyttningar. En verkligt
levande läsunder visning. Även dessa
bokstäver äro lätta att göra för större barn.
I ett sinnesslöskolseminarium hade
man mindre bokstäver av papp, på
vilka sandpapper var fastklistrat. Det
ansågs vara ett bra medel att inpränta
bokstävernas form, då barnen fingo
känna bokstäverna och inte endast
södern. Bland den åskådningsmateriell,
som har karaktär av ifyllnadsövningar,
märkes de Kochska tavlorna. På dem
finns en hel mängd bilder av enstaka
djur eller föremål, och till tavlorna
höra lösa ord, som stickas in i fickor
under bilderna. Endast den, som kan läsa
ordet, kan placera det i rätt ficka.
Sådana tavlor kan göras i varje skola och
förses med just de bilder, som äro
typiska för trakten. Ännu mer
uppskattade av barnen än dessa
ifyllniiigsöv-ningar är läggspelen eller pusselspel.
Ett sådant är lätt att åstadkomma
genom att klistra en bild på papp och
klippa sönder pappen i lämpliga bitar.
Konsten är bara att tillämpa idén så,
att man har nytta av den i
undervisningen. Det naturligaste är att sätta
ihop pussel av sådant, som man just
talat om, t. ex. husdjur, en stadsbild,
en lantgård o. s. v. Men man använder
också ord, som kunde läggas ihop till
satser och meningar, ja, till hela
berättelser. En annan tillämpning av
samma idé är att ha pussel med illustre-
rade berättelser eller tavlor med
underliggande text. De minsta barnens
pussel äro synnerligen enkla, de bestå bara
av 4 å 5 bitar, medan de mer
försigkomna syssla med stora pussel på 20 å
30 bitar eller mer. Alla pussel förvaras
i cigarettaskar, som är trevligt
dekorerade. De större barnen i en skola kan
säkert göra sådana pussel under
lärarens eller lärarinnans ledning.
Även hembygdskunskapen är ett
tacksamt område för tillverkning av
åskådningsmateriell. Veckans dagar,
månadernas namn och årstiderna inpräntas
på olika sätt. Ett sätt är att på en vägg
ha en nedhängande remsa, som för
varje dag får ett nytt stycke med dagens
datum, namn och vad som gjorts under
dagen. Men man har också ibland en
rund platta, som genom att vridas
visar dagens datum och namn, eventuellt
också vilken månad och årstid. Dessa
remsor eller plattor måste läraren eller
lärarinnan själv göra. Med
handledning kan de göras mycket dekorativa
och åskådliga. Mycket av förut nämnt
materiell kan också hänföras till
hembygdskunskapen.
Även geografiundervisningen kan ha
nytta av annan åskådningsmateriell än
den vanliga. Betydligt bättre än de
vanliga kartorna är reliefkartor, om man
kan tillverka sådana utan alltför stora
kostnader och besvär. Och det kan man
av vetemjölsklister, tidningspapper och,
papp. Det är så lätt att göra, att även
barnen kan hjälpa till. Sedan
landskapets höjder och dalar formats, målas
det i kartans färger, och förses med
städer, byar, floder, sjöar m. m. En
sådan karta kan användas år efter år.
Den är således inte av så kort
varaktighet som kartan i sandlådan. Men
knepen äro många. Man kan också
använda gips för att forma vissa
landskapstyper t. ex. floddalar, jöklar,
deltaland m. m. Sedan kunna de införlivas
med skolans samlingar. Men för att de
skall bli praktiska behövs handledning.
Anser man emellertid, att sådana
reliefkartor äro besvärliga att göra men ändå
vill ha arbetskartor för hela klassen, har
de skolor, som ha tillgång till ett
balop-tikon, ett värdefullt hjälpmedel i detta.
Genom förstoring med baloptikonet
drages huvudlinjerna och sedan får
barnen fylla i resten. Det passar särskilt bra
för gruppuppgifter. I en österrikisk
skola såg jag en lövsågad karta. Inte
heller det är så konstigt för pojkar,
om de få lite handledning. Kartan
uppritas med tillhjälp av baloptikon t. ex.
på en plywoodskiva, och sedan sågar
man efter gränserna, såvida man inte
vill göra ett pussel. En annan idé såg
jag i en högre klass för bildbara
sinnesslöa. Klassens arbetskarta över
Sverige hade försetts med en hel massa små
bilder, typiska för varje visst landskap
eller ort. En blick på kartan sade en,
hur det såg ut på de olika platserna.
Något liknande kan man få se på
resebyråernas reklamkartor. Särskilt om-
tyckta voro kartpusslen. Antingen kan
de bestå’av sönderklippta på papp
uppklistrade kartor eller ock av ord, som
sammansättas till en geografisk tabell
med ledning av karta och lärobok.
Läggspelen kunna efter användningen
läggas i cigarrettaskar eller andra
tomma askar, som förses med någon typisk
bild av landskapet eller landet.
Även i naturkunnighet har man stor
hjälp av baloptikonet genom att
förstora bilder, isynnerhet
åskådningsplanscher, som man inte har haft råd att
köpa. Här kan man också omsätta
pus-selidén. Djur utskurna i papp eller
ännu bättre i trä äro bra i brist på goda
planscher. Och arbetet med dem ger
säkerligen åt eleverna mer än ett
passivt åskådande av en plansch.
Detta var endast en axplockning på
ett rikt fält. Utrymmet tillåter inte
att mer utförligt klargöra de olika
åskådningsmateriellens karaktär. En del
lämpa sig bäst för de skolor, för vilka
de gjorts, men själva idén är så god,
att dess omplantering i normalskolor
säkert skulle bli dessa skolor till stor
nytta. För att få riktiga begrepp om
all denna materiell måste man
åtminstone se avbildningar av den. Bäst vore
att se den i verkligheten. Men detta
erbjuder givetvis praktiska svårigheter
för de lärare och lärarinnor, som
befinner sig i mer avlägsna landsändar. För
deras skull vore det önskligt, att en
statlig fortbildningskurs i
åskådnings-materiellslöjd anordnades. Av ännu
större betydelse med tanke på de
blivande arbetarna i skolans tjänst vore,
att den blivande
seminarieundervis-ningsplanen upptoge detta ämne. Man
behöver emellertid inte nödvändigt
tänka sig det som något nytt ämne, utan
det kan helt säkert placeras inom
ramen av redan befintliga ämnen,
framför allt i teckning, pappslöjd och
träslöjd samt i samband med
undervisningsövningar i övningsskolan. Det
kanske inte skulle skada, om seminarierna
lärde mer för skolan än vad de göra.
Det är inte meningen att åstadkomma
så mycken åskådningsmateriell som
möjligt utan att åstadkomma den mest
praktiska. Även inom
undervisningskonsten behövs en konstnärlig
måttfullhet. Och för att nå ett sådant ideal
behövs handledning. De timmar, som
ägnades åt den saken, skulle säkert
verka befruktande på de blivande
lärarnas och lärarinnornas verksamhet
framför allt i materiellfattiga skoldistrikt.
Åskådningsmateriellslöjden är ett
område, där åskådlighet, självverksamhet,
individuellt arbete, social fostran och
sparsamhet med allmänna medel ingår
en mycket ovanlig förening. Säkert
skulle också de impulser, som
seminarieeleverna få under detta arbete, driva
dem till fortsatt arbete på egen hand
till båtnad och fromma för den nya
skola, som vi ställa så stora
förhoppningar på.
Gustaf Waara-Grape.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
