Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 26. (2687) 28 juni 1933 - Skolöverstyrelsen kontra skatteutjämningsberedningen - Hugo Heyman: En mindre prisstegring att motse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreslagna, exempelvis därigenom att
mellaninstanserna tilldelades vissa
befogenheter i nämnda avseende. Upprättades
mellaninstanser av mera statlig
karaktär, kunde dessa på förevarande
område måhända tilldelas en viss
avgöranderätt.
Slutligen vill överstyrelsen i detta
sammanhang framhålla, att hela denna
centralisering av ett så omfattande
förvaltningsområde är ägnad att ingiva
betänkligheter mot beredningens förslag i
dess helhet. De av överstyrelsen
föreslagna vägarna för åstadkommande av
en önskvärd avlyftning av
kommunernas kostnader för skolväsendet synes
överstyrelsen icke minst från denna
synpunkt mera ändamålsenliga och
framkomliga.
De ekonomiska verkningarna av ett
genomförande av beredningens
förslag.
Överstyrelsen finner det för sin del
omöjligt att med någon större grad av
bestämdhet yttra sig om den av
beredningen uppgjorda kostnadsplanen. Den
är grundad på uppgifter från år 1925
och kan därför endast giva en viss
antydan om storleken av statens utgifter
efter reformernas genomförande. Så
torde för övrigt bli fallet, när helst en
kostnadsberäkning av denna art skall
uppgöras längre tid före förslagens
realiserande. De årliga statsutgifternas
storlek i detta fall bleve utan tvivel i
väsentlig grad beroende dels på
omfattningen av de underhållsarbeten, som
visade sig vara erforderliga å de
byggnader, staten komme att övertaga, dels på
det nybyggnadsbehov, som visade sig
föreligga, och dels slutligen på den takt,
staten ville följa vid arbetenas
utförande. Den av beredningen ifrågasatta
inventeringen av förhållandena på
skolväsendets olika områden komme att
omfatta även underhålls- och
byggnadsverksamheten. En plan för denna skulle
därefter upprättas. Denna finge
uppgöras på lång sikt, då hela det
föreliggande behovet givetvis icke kunde
tillgodoses annat än successivt under en följd
av år. De årliga kostnaderna skulle
följaktligen komma att bestämmas av
staten själv, därvid hänsyn kunde tagas
till omfattningen av de vid olika
tidpunkter föreliggande behoven.
Såsom ett allmänt omdöme om
kostnaderna vill överstyrelsen dock uttala, att
fara torde föreligga f or* att ett
genomförande av beredningens förslag
komme att medföra ökade totalkostnader för
skolväsendet, bortsett från den
kostnadsökning, som en normal utveckling
av detsamma betingar.
Nr 26
SVENSK LÄRARETIDNING
597
En mindre prisste gring att motse.
Intressant utredning av sekreterare Hugo Hey man.
Att spå i väder är som bekant
vanskligt. Prisnivåns utveckling är inte
alltid lätt att förutsäga. Sekreterare Hugo
Heyman har emellertid för
statsutskottet gjort en utredning angående
utvecklingen av socialstyrelsens
levnadskostnadsindex l juli 1933-30 juni 1934. Vi
återge nedan framställningen, som
säkert intresserar vår läsekrets.
Vid tidigare tillfällen, då fråga varit
om att söka göra några antaganden om
den ställning de av socialstyrelsen
uträknade indextalen för
levnadskostnaderna skulle komma att intaga vid
påföljande beräkningstillfällen - ett
eller annat år framåt i tiden - liar alltid
såsom förutsättning för möjligheten av
några antaganden överhuvud angivits,
att våra valutavårdande myndigheter
icke komme att eftersträva en
förskjutning av kronans värde i förhållande till
guldet. Under föreliggande
omständigheter är det givetvis av alldeles särskild
betydelse att undvika alla kalkyler om
levnadskostnadernas sannolika
förändringar utan att beakta möjligheten av
valutapolitiska åtgärder och deras
inverkan.
Det måste emellertid starkt betonas,
att det, om man skulle inlåta sig på det
valutapolitiska området, kan vara
synnerligen vanskligt att bedöma effekten
på den inhemska prisnivån av
hithörande åtgärder. När Sverige i september
1931 efter England lämnade
guldpariteten, förutsågs allmänt en prisstegring
vad såväl parti- som detalj priser
beträffar. Eftersom Sverige för sin
deprecierade valuta måste köpa en mängd varor
i guldländerna, komme högre priser att
betingas i första hand för dessa
förnödenheter, men efter hand måste dessa
komma att utöva inflytande på vår
inhemska löne- och varumarknad, varför
en prisstegring måste förutses. Man
torde erinra sig, att vissa affärsföretag
omedelbart gjorde sig beredda att
utnyttja den högre prisnivån.
Missräkningen torde generellt sett
kunna sägas ha legat däri, att det under
konjunkturernas tryck icke blev
länderna med försämrad valuta, som måste
anpassa sina priser efter guldvalutorna
utan tvärtom guldländerna, som för att
i möjligaste mån bevara sin kundkrets
tvangs till starka prisreduktioner. I den
förra gruppen av länder, de s. k.
ster-lingländerna, dit ju även Sverige hör,
har valutans inhemska köpkraft trots
den yttre deprecieringen blivit
oförändrad eller t. o. m. stigit något vad såväl
partipriser som levnadskostnader angår.
Att vid nuvarande labila valutaläge i
många länder förutsäga effekten av den
ena eller andra åtgärden på hithörande
område från svensk sida torde vara
minst lika vanskligt som för två år
sedan. Vad särskilt gäller
levnadskostnaderna torde beaktas, att världslagren på
åtskilliga av livsmedelsartiklarna under
senaste tid ingalunda tenderat att
sjunka, varför man på detta betydelsefulla
område har att räkna med kraftiga
motvikter mot valutadeprecierande
åtgärder.
Vid sidan av valutafrågorna torde
man för närvarande vara nödsakad att
erinra om de ingrepp i den inhemska
prisbildningen, som skett och alltjämt
planeras såväl här i landet som
annorstädes. Att härigenom betydande men
till sin storlek oftast svårberäkneliga
inflytanden på levnadskostnaderna är
möjliga, torde vara uppenbart. Även i
detta avseende är sålunda en
resetva-tion på sin plats.
Såväl valutapolitiska som andra här
antydda statsåtgärder måste påtagligen
inverka såväl på partipriser som på
levnadskostnaderna. Det är emellertid
naturligt och av utvecklingen väl bestyrkt,
att partiprisnivån påverkas mycket
snabbare och kraftigare än
levnadskostnaderna. I nuvarande tidsläge har man
särskild anledning förmoda, att en
eventuellt inom den närmaste framtiden
begynnande prisstegring i alldeles särskild
grad skall finna den genomsnittliga
lev-nadskostnadsnivån svårrörlig. Några
siffror torde motivera denna
uppfattning.
Från tiden före krigsutbrottet 1914
till hösten 1929, när det senaste stora
prisfallet inbröt, hade enligt
kommers-kollegii indexberäkningar
partiprisnivån i Sverige stigit med 40 procent
(indextal respektive 100 och 140).
Socialstyrelsen redovisade samtidigt en
uppgång av levnadskostnaderna med 70
procent (indextal respektive 100 och
170). Utan att närmare ingå på en
diskussion av frågan, vill jag endast såsom
min uppfattning framhålla, att bägge
indextalen 140 och 170 mycket väl Jean
innebära ett inträtt nytt
jämviktsläge mellan partipris- och
levnadskostnadsnivå. I varje fall kan man icke
antaga som självfallet, att ett nytt
jämviktsläge kräver återgång till
proportionerna från 1914.
Från hösten 1929 till nuvarande tid
har emellertid partiprismdexen sjunkit
till 105, d. v. s. med 35 enheter eller 25
procent, under det att
levnadskostnadsindexen allenast reducerats från 170 till
153, sålunda med 17 enheter eller endast
10 procent. Förskjutningen av
förhållandet mellan de bägge prisnivåerna
har sålunda under den korta tiden av
knappt fyra år varit synnerligen stark,
och det synes föreligga alla skäl
förutsätta, att en viss utjämning måste kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
