Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 29. (2690) 19 juli 1933 - John Kjederqvist: Seminarieutbildningen och den första undervisningen i modersmålet - Jenny Wahlman: Den spanska folkskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 29
SVENSK LÄRARETIDNING
645
Den spanska f o l k s k o l a n.
Den nu sittande spanska regeringen
har visat stor kulturpolitisk aktivitet.
En stor del av denna aktivitet har
ägnats folkskolan. I en tid då de flesta
regeringar drar in på anslagen till
undervisningsväsendet, ökas dessa anslag
högst betydligt i Spanien. Spanien kan
sägas ha en pedagogisk femårsplan.
Inom loppet av dessa fem år hoppas
man ha kunnat skaffa landet de cirka
27,000 skolklasser, som fattas, innan man
i realiteten har den allmänna skolplikt
genomförd, som länge funnits som lag.
Enligt författnmgen skall folkskolan nu
vara sexårig. Ännu räknar man i
Spanien cirka 35 % av befolkningen över
10-årsåldern som analfabeter. Ej
underligt, då barn Under den monarkiska
regimen måst avvisas från skolan på
grund av lokal- och lärarbrist. En
egendomlighet för Spanien är att
landsbygdsskolorna oftast är enklassiga.
Uppgifterna om antalet behövliga skolor
låter därför skrämmande. Lägst räknat
fordras i Spanien 21,000 nya
lärarkrafter, för att analfabetiseringen skall bli
upphävd.
Med den växande uppskattningen av
lärarkårens betydelse för riket följer,
att man insett, att lärarna hittills varit
exempellöst lågt avlönade. Enligt en
uppgift tagen ur en spansk lärartidning
är maximum för lärarlön 9,000 pesetas,
men 88 % av lärarna har blott mellan
4,000-3,000 pesetas i årslön. (En
pesetas är nu cirka 50 öre.) Budgeten för
1933 visar aktningsvärda försök att höja
lärarlönerna, 3,628 p. står nu som
minimilön.
I allmänhet är det svårt att göra
rättvisa jämförelser mellan löner i olika
länder. Många förhållanden spela in. Ett
påpekande, att ingen annan
statstjänares årslön understiger 4,000 pesetas,
visar, att Spaniens lärare ej överbetalas.
Av vissa tecken att döma är den väl
behövlig, när man på det yttersta i dessa
dagar inför f onetik i småskolans första
klass i samma omfattning som
kandidatkursen för blivande språklärare på
åtti-talet. Nej, det enda för lärare och
lärjungar nödvändiga är praktiska
sinnesövningar, som göra det talade
språket till en allsidig sinnlig
upplevelse. Lärarinnan kommer därigenom
i kontakt med den verklighet hon fick
lust att närmare skärskåda, när hon
dröjde vid den tanken: att för intet
skolans ämne ha barnen förut
varits å verksam ma och äro s å
väl förberedda som för
svenska språket.
I den tredje och sista artikeln
behandlas nästa gång några betänkligheter,
fingerade eller verkliga, mot en reform
av den första läsundervisningen i
grundskolan.
Den nya lärarutbildningen kommer att
ändra dessa förhållanden. De »nya»
lärarna får i första lönegraden 1,000
pesetas mer än lärarna av den gamla
stammen.
Lärarkåren begärde efter
revolutionen att få sin utbildning vid
universitet. Dittills hade lärarutbildningen
givits vid s. k. Escuelas Normales,
närmast påminnande om våra
folkskoleseminarier under deras tidigare skede.
Man har nu gått en medelväg mellan
gammalt och nytt och gett
seminarierna högskolekaraktär. Studentexamen
fordras för att vinna inträde vid dessa
seminarier (eller pedagogiska
akademier), som skall vara samseminarier.
Pedagogik och filosofi har rangplats på
schemat. Den läraraspirant, som under
de tre utbildningsåren visar sig ha
fallenhet för lärarkallet och godkännes i
avgångsprövningen, får sedan genomgå
ett provar, under vilket
provårskandi-daten har lön.
Lärarutbildningsreformen har
naturligtvis skapat en stor klyfta mellan
»nya» och »gamla» lärare. För att
tillmötesgå de äldre lärarnas önskan om
att få tillfälle till fortbildning har vid
Madrids universitet upprättats en
sektion för pedagogik. Här kan såväl den
äldre som den yngre typen kvalificera
sig för ledareställning inom folkskolan.
Den äldre larartypen måste genomgå
den inträdesprövning till universitetet,
som är allmänt villkor för studier vid
spanska universitetet. Detta fordras
däremot ej av dem, som gått ^it från de
pedagogiska akademierna.
En av de många intressanta nyheter
i Spanien, som berör folkskolan, är
inrättandet av en slags pedagogisk
missionsverksamhet. Denna skall i
synnerhet taga sikte på landsbygden. Man
arbetar för att upprätta folkbibliotek, att
sprida undervisningsfilm, att anlägga
skolradio, att anordna föredrag, kurser
och resor inom Spanien. Det är ett
jättearbete, som lägges på den spanska
lärarkåren, ty det är denna, som får bära
huvudansvaret för den lyckliga
utgången av detta kultur missioner ande. Den
största lärarföreningen i Spanien,
Aso-ciacion Nacionale del Magisterio
Prima-rio, spelar en viktig roll i det
herkules-arbete, som satts i gång.
Det är republikens kyrkoreformer,
som möjliggör allt detta
nydaningsarbe-te, vilket spanjorerna hoppas snart* skall
sätta den spanska folkskolan i nivå med
övriga kulturländers folkskolor. Genom
den nya författningen bryter Spanien
med skoltraditioner, som är 1,500 år
gamla. Skolan skall helt lösas från alla
förbindelser med kyrkan. De religiösa
ordnarna, av vilka Jesuiterorden haft
största inflytandet, är upplösta. Det var
dessa ordnar, som hade % av
undervisningsväsendet i sin makt, Eeligionsun-
dervisningen är nu borttagen ur
skolorna.
Det är en oerhörd omvälvning, som
det spanska folkbildnings väsendet
genomgått. Ännu så länge, som förut
sagts, dock mera i teori än i praktik,
eftersom lärare och lokaler fattas. Dess-1
utom undergräves nydaningsarbetet av
brödlösa präster, munkar och nunnor^
samt av de politiska partier, som
motarbeta all borgerlig samhällsordning. Den.;
spanska revolutionen har ju gått mycket
sansade vägar, och dess ledare kan ej>
göras ansvariga för »desparados» kup-%
per och illdåd. Det återstår att se, om
det spanska folkets breda lager, som mot
förmodan passivt mottog den
författning, vilken avpolletterade både monarki
och kyrkomakt, i fortsättningen också
skall vara tacksamt för befrielsen från
sina förtryckare och utsugare. Man kan
nog ej vara så säker på att de
religions-lösa skolorna kommer att tillfredsställa
det spanska folket. Folkmentaliteten
ändras ej så lätt som författningar.
I princip har republiken anslutit sig
till enhetsskoltanken. Men fortfarande
upprättas förberedande skolor mellan
grundskolan och de högre skolorna.
En del områden i Spanien har på
grund av historisk utveckling samt
geografisk och språklig egenart fått en viss
självständig ställning i den spanska
staten. Så är fallet med de kataloniska,
baskiska och galiziska provinserna. I
dessa »autonoma regioner» skall
undervisningen i alla skolor ske på spanska,
men eleverna skall också lära sig
regimens språk.
Man kan inte utan varm sympati läsa
om den spanska republikens kamp för
att åt spanjorerna erövra en plats bland
de folk, som berömmer sig av att ha ett
väl ordnat och effektivt
undervisningsväsen. Denna kamp måste bli en av de
största, som en folkbildningens
allmänhistoria kommer att förtälja om. Våra
kolleger i Spanien tycks inte ett
ögonblick tvivla på vilka makter som skall
avgå med seger. I ett uttalande i en
pedagogisk tidskrift, Bevista de
Pedago-gia, lovar de, att folkskolans lärare skall
stå som republikens och
skolreformatio-nens stöttepelare.
Kongressen i Santander kommer
tydligen att gå i tvenne tecken: oro över
skolreaktionen i, som man trott,
oomstridda kulturländer och förhoppning
om skolans sunda utveckling i ett land,
som haft en lång mellanperiod av
kulturnedgång.
Jenny Waklman.
Fel i distributionen
(om något nummer uteblir e. d.) skall
anmälas å posten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
