Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 30. (2691) 26 juli 1933 - Folkskollärarmöten på 1860-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lagerström trodde det ej vara
skadligt utan tvärt om gagneligt med namn
på kartor.
Jonsson. Instämde med Lundekvist
och Berg vad beträffar lärosättet men
trodde det ej skadligt med namn på
kartor.
Lundeqvist ville, att man skulle gå
halva vägen var: vid första
undervisningen begagnades blindkarta, vid
repetitionen begagnades karta med namn.
Berg instämde.
Ordföranden sammanfattade
diskussionen sålunda: Geografi bör läsas med
tillhjälp av karta (i originalet »charta»)
varvid, om läraren har tid, blindkarta
bör begagnas, undervisningen bör utgå
från boningsorten, historia och
geografi böra läsas samtidigt, muntlig
undervisning bör föregå läsningen.
Lundeqvist ville ha tillagt, att vid
undervisningen i svenska historien bör
början göras med sagoåldern under
inprägling hos barnet: »detta är saga».
Förordade Hägermans lärobok att läsas
samtidigt med geografien.
Berg instämde med Lundekvist i hans
åsikt att börja med sagoåldern samt
inpräglandet, att det är saga, ty det
förekommer där mycket som är ofattligt för
barnen, vilket fordrar förklaring,
annars kan lätt upprinna i deras hjärna
ett vikingamod, därföre bör påpekas
detta som röveri, vilket kan tålas i en
saga men ej passar för kristna. Däremot
bör framställas utförliga biografiska
berättelser om framstående personligheter,
t. ex. Gustav Wasa, Gustaf II Adolf m.
fl. så fullständiga som möjligt.
Historien bör sålunda framställas såsom Den
Allsmäktiges konungabok, varigenom
barnet får lära sig se, att det är Gud,
som styrer allt.
Tillström instämde.
Lundekvist. Vid historiens läsning
bör hos barnen inskärpas, att flera av
Sveriges stora konungar brukat
husandakten, varav framgår, att detta ej är
något att blygas över att gemensamt
samla de sina till daglig uppbyggelse
av Guds ord. Barnen böra noggrant lära
sig konungarnas dödsår och
efterträdarens tillträde till regeringen.
Lagerström. Gillar nyttan av denna
lärdom men hade ej hört, huru man
skall bibringa barnen denna kunskap.
Början hos honom sker med inlärandet
av konungalängden, sedan fortsättes
med sagoåldern o. s. v.
Berg förordar Hägermans
uppställning av läroinnehållet. Det med större
stilar utmärkta böra barnen lära först
och sedan hela avdelningen, men därvid
bör ej för långa läxor givas, ty att
mycket läsa och litet förstå är att mycket
plöja och litet så.
Lundekvist. Kunde ej annat än
opponera sig emot Lagerströms metod, som
blir för barnen allt utom intressant,
ansåg det bättre att först läsa om
personernas verksamhet och slutligen
inpränta namnen, kunde ej förorda
Hägermans uppställning emedan, om dessa
enbart läsas, blir den bild barnen
erhålla »futtig».
Berg. Opponerade sig mot
Lundekvists åsikt, att Hägermans med större
stil utmärkta stycken skulle vara
futtigt innehåll: det måste vara »futtigt»
d. v. s. enkelt, för att barnen skola
begripa det.
Blomdal förordade muntlig
undervisning först och sedan läsning i bok.
Lundekvist ansåg sig ej överbevisad
av Berg. Ville, att man först skulle
erhålla en fullständig bild och sedan
inlära det med stor stil tryckta.
Berg förordade ånyo att först läsa
Hägermans med större stil tryckta
stycken och sedan genom läsning av hela
avdelningen giva en klarare
uppfattning av densamma.
Lagerström förordade åter läsning av
konungalängden först.
Berg reserverade sig varmt däremot.
Pojken tycker inte om något
immateriellt, han vill ha något att bygga på,
annars ledsnar han på ämnet, vilket
säkerligen händer, om han tvingas att
inlära en mängd kunganamn utan att få
veta vad de uträttat.
Lundekvist trodde, att om barnen
började läsa historia först vid 8- till
10-års-åldern, kunde det gå an att lära dem
konungalängden först, men ej om de
voro yngre.
Lagerström påstod ej absolut, att
konungalängden skulle först inläras,
utan hade blott velat framhålla, att han
hade så brukat göra, och ville ej bliva
bannad för detta.
Berg kunde ej neka sig det nöjet att
ur vänskapens skogsdungar plocka
några ris att därmed piska Lagerström för
hans sätt att gå till väga. Ville ännu en
gång förorda inlärandet av Hägermans
kursiverade stycken först, därefter hela
avdelningen, och när en helgjuten bild
sålunda erhållits, sist konungalängden.
Lundekvist instämde med Lagerström,
att man bör ha rättighet att begagna
den metod man finner bäst.
Berg framhöll, att läxgivandet bör
föregås av muntlig undervisning. Härmed
ansågs diskussionen i detta ämne
avslutad och skulle den utgöra svar i ämnet.
Naturlära.
Berg. Ämnet intager ett viktigt rum
bland folkskolans läroämnen. Därigenom
kan man komma till kännedom om Gud.
Gud kan finnas på tre sätt: i det
uppenbarade ordet, i samvetet och i
naturen. I det uppenbarade ordet finns han
säkert, i samvetet mindre säkert och i
naturen minst säkert, men i vissa fall
säkrast, ty den, som ej vill tro, att Gud
finnes enligt det uppenbarade ordet,
tvingas att tro, att det är en Gud till
vid betraktande av naturens
hemligheter. Naturlära bör därför drivas med all
makt i våra skolor, och undervisning
däri bör belysas av åskådning, önskade
därför att ett museum om än aldrig så
litet funnes i skolan.
Lundekvist. Även varm vän av
naturlära får jag dock protestera mot den
föregående talarens åsikt att ämnet bör
drivas med all makt, ty det finnes en
sak, varom det ej upplyser, nämligen
syndafallet. Läran om detsamma bör
tidigt inskärpas hos barnen och
undervisningen så ledas, att naturdyrkan
undvikes. Instämde med Berg däruti,
att det vore önskligt, att ett museum
funnes vid skolorna.
Berg förklarade, att hans uttryck
»med all makt» borde tolkas så, att
undervisning i naturlära bör drivas med
omsorg, dock så att den ej inkräktar på
de mer viktiga läroämnena,
rekommenderade Bernsteins lärobok i ämnet.
Lundekvist. Rekommenderade
läsning av Berlins naturlära men ville,
att läraren skulle taga ur sin egen
fatabur, varför han förordade
Bernstein såsom nyttig för lärarens
självstudium. Gillade Berlins uppställning
med beskrivning om människan först.
Ville, att läran om människan och en
kort men tydlig hälsolära skulle i skolan
inläras. Folkskolans naturlära av
Bäckman tyckte han vara allt för systematisk.
Hultkvist trodde, att Bernsteins
lärobok vore allt för dyr att av läraren
köpas.
Berg. Lärarens fattigdom finnes
beklagligtvis, men saken kunde hjälpas,
genom att boken inköptes till
sockenbiblioteket. Den kostar 6 rdr.
Hultkvist påstod, att läraren har ej
något att göra med sockenbiblioteken.
Berg berättade från Eksjö
sockenbibliotek, huru läraren som upplysningens
målsman och representant bör och kan
gagna för dess spridande, om han blott
har vilja därtill.
Lundekvist ville återföra diskussionen
till ämnet, varifrån den enligt hans
förmenande avvikit. Naturlära bör
studeras så, att den ej uppväcker
naturdyrkan. Bernsteins lärobok kan leda till
sådan.
Berg. Missbruket upphäver ej bruket.
Sekreteraren D. Pettersson
rekommenderade en nyss utkommen bok i
geologi, kallad »Stenarnas vittnesbörd», av
Dominik M:C Causland översatt av H.
S. Cederschiöld, såsom särdeles lämplig
att av läraren läsas och begrundas i
dessa otrostider, då försök på allt sätt
göres att nedbryta och kullslå bibelns
sanningar. I denna bok har förf. tagit
till sin uppgift att bevisa, det mosaiska
berättelsen om skapelsen och geologiens
upptäckter överensstämma, och denna
uppgift har han löst på ett i högsta
måtto tillfredsställande sätt.
Ordföranden (Nennes) sammanförde
talarnes åsikter i ämnet. Han framhöll
såsom önskligt, att ett litet museum
funnes vid varje folkskola, att
undervisningen i naturlära ej må drivas så,
att därav uppkommer naturdyrkan.
Såsom hjälpmedel vid undervisningen i
ämnet föreslogs planscher, därvid
omnämndes såsom ändamålsenliga Berlins
m. fl. Inköp av de förordade böckerna
bör falla sig lätt genom prästerskapets
biträde, när de få lära känna dem.
(Fortsättning.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
