Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 30. (2691) 26 juli 1933 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
SVENSK LÄRARETIDNING
665
LÄST OCH ÅTERGIVET.
Den katolska kyrkans
förmyndarställning över Franska skolan i
Stockholm väcker stark opposition i pressen.
Svenska Dagbladet anför i en
beaktansvärd redaktionell artikel bland annat:
Det katolska klereciet borde efter de
senaste dagarnas meddelanden om striden kring
Franska skolan i Stockholm inse, att här har
begåtts ett missgrepp, som kan bli av
ödesdiger betydelse för den verksamhet, som
hittills bedrivits i denna skola och därjämte
även för deras egna religiösa strävanden.
Händelsekedjan är numera i sina stora drag känd
för allmänheten. I den mån skildringen
behöver kompletteras gäller det de katolska
myndigheternas eget uppträdande, deras
avsikter och motiv. För svenskar står det -
oberoende av konfessionella sympatier -
ganska klart, att skolans framtid hotas, om
icke en ändring sker i de åtgärder, som
oväntat och hänsynslöst vidtagits från katolskt
håll.
I Sverige är man icke benägen att på den
franska nunneorden Saint Josephe i Chambéry
överlåta något avgörande inflytande på
Franska skolan. Redan detta läroverks tidigare
historia är sådan, att svenska synpunkter
böra tillmätas en stor betydelse i fråga om
skolans utveckling och skötsel. Den tillkom
år 1862, då härvarande medlemmar av
franska legationen tillkallade M:me Madelon för
a.tt ordna undervisningen för deras barn. Då
det tidigt visade sig, att skolan icke kunde
upprätthållas enbart för de franska
familjernas barn, utvidgades den snart till en
fransk-svensk läroanstalt. M:me Madelon fick
till medhjälpare en svensk lärarinna, fröken
Jenny Muller, som 1895 blev skolans
föreståndarinna. Det var hon, som gav skolan
dess nuvarande form och utstakade dess
riktlinjer. Under hennes ledning blev Franska
skolan en läroanstalt, sidoordnad med våra
andra elementarläroverk för flickor. Som sin
speciella uppgift försökte den ge eleverna en
levande insikt i de tre stora kultur språken.
Franskan stod fortfarande i främsta rummet,
men förmåga att tala tyska och engelska
uppställdes vid sidan därav som skolans mål.
Fröken Muller lyckades genomföra sina
avsikter, något varom skolans anseende
fortfarande vittnar. Från svensk sida kan därför
med fog göras gällande, att Franska skolans
läroplan och dess höga nivå från början är
beroende på ett svenskt pedagogiskt initiativ.
Med tanke på detta kunde år 1922 vid
läroanstaltens 60-årsjubileum skolans dåvarande
inspektor, framlidne dr Sven Söderman, yttra
att Franska skolan var fröken Mullers
livsverk.
Den tradition, som under denna tid växte
sig stark, blev för fröken Mullers
medhjälpa-rinna en fast och förpliktande regel. Fröken
Muller hade i många år vid sin sida m:lie
Roullier, vilken i 37 års tid varit fäst vid
skolan och sedan 1926 varit dess
föreståndarinna. M:lie Roullier har på ett
förtjänstfullt sätt fullföljt fröken Mullers riktlinjer
och genom nya värdefulla insatser bidragit
till skolans utveckling. Att den åtnjuter ett
stadgat, gott anseende som en läroanstalt, där
framför allt de levande språken inläras på ett
levande sätt och där eleverna få en intim
kontakt med den franska kulturen är m: lie
Roulliers förtjänst. Hennes verksamhet har
fått offentligt erkännande genom
hedersbetygelse från såväl svensk som fransk sida, och
elevernas föräldrar har vid upprepade tillfällen
betygat henne sitt förtroende. Ett enskilt
läroverk är mera än man tror beroende av
ledningens personliga kvalifikationer. Det
räcker icke med en borgen från moderhuset i
Chambéry. Förtroendet till skolan har vilat
på m:lie Roullier personligen, och därför var
det angeläget att hon icke fick lämna sin
uppgift förrän skolans ledning i
fortsättningen var lagd i betryggande händer.
När la Supérieure i nunneorden Saint
Josephe i Chambéry utan vidare dekreterar, att
den gamla föreståndarinnan skall lämna sin
anställning, så kan detta krav icke godtagas
i Sverige. Det bör göras klart för
vederbörande i Chambéry att skolan kan organiseras på
ett helt annat sätt än tidigare. Intresse för
skolans fortsatta existens saknas icke, men
man kräver garanti mot övergrepp från håll,
där man icke är orienterad om läget och där
man uppenbarligen ledes av ovidkommande
bevekelsegrunder.
Det förefaller nämligen alldeles uppenbart,
att de händelser, som nu hotar -skolans
fortsatta existens, har sitt ursprung i de
katolska överinstansernas icke pedagogiska utan
konfessionella intressen. För oss är detta icke
tillfredsställande. Ingen har gjort anmärkning
mot att katolsk kristendomsundervisning
meddelades de katolska familjernas barn, men
detta har i den pedagogiska neutralitetens
namn fått uppvägas av att skolans övriga
elever på svenskan fröken Jenny Mullers
initiativ fått åtnjuta kristendomsundervisning i
vanliga svenska former. Om man försöker
göra skolan till någon filial av Congregatio
de propaganda f ide, måste svenskarna
protestera. Går kardinal van Rossums anda igen?
Nu bestrider apostoliske vikarien biskop
Muller alla dylika avsikter. Men man förstår
här i Sverige, att biskopen arbetar in
partibus infidelium och följer sin kyrkas
föreskrifter gent emot kättarna. Hans motsägelsefyllda
förklaringar om m:lie Roulliers kvarhållande
efterlämna med all respekt i övrigt för
biskopens person en misstanke att icke hela
sanningen och enbart sanningen kommit fram.
Från katolskt håll åberopas, att fröken
Roullier redan förut skulle ha begärt
entledigande, men trots detta ser nunneordens
ledning sig nu tvingad att kvarhålla henne för
att skapa ett fait accompli. Ordenssystrarnas
ovillkorliga lydnadsplikt åberopas, när det
gäller henne, men samtidigt göres det ett
nummer av att andra systrar skulle ha
»vägrat» att tjänstgöra i Stockholm. Biskopen
förklarar sig från början icke känna till vad
som skett. Sedan visar det sig att han besökt
Chambéry i direkt syfte att överlägga om
interna förhållanden bland
systrarna-lärarinnorna, till vilka även m:lie Roullier hör. La
Supérieure i Chambéry låter telegrafiskt
meddela, att Franska skolan i Stockholm icke
diskuterats, men sedan upplyser biskopen om
att så skett, ehuru han suttit som passiv
åhörare. Han har alltså trots sin kännedom
om läget på ort och ställe icke varnat
ordensledningen för det missgrepp, som planerades.
Skulle den katolska propagandan icke ha
varit på tal vid en dylik överläggning? När man
tar del av alla dessa förklaringar, erinrar
man sig att katolska kyrkan erkänner sådana
metoder som reservatio mentalis och andra
liknande sätt att kringgå svåra situationer.
Från Franska skolans synpunkt hade det
varit önskvärt, att biskop Muller hade hållit
sig utanför dess pedagogiska angelägenheter.
Vill man från katolsk sida göra skolan till
en utkläckningsanstalt för proselyter, då äro
dess dagar snart räknade. En läroanstalt
med anknytning företrädesvis till fransk
kultur och med tyngdpunkten förlagd till
levande språkundervisning kan komma till stånd
på vägar som varken leda till Chambéry eller
Rom.
Nya Dagligt Allehanda har ett ord att
säga biskop Muller:
Man har frågat, med vilken befogenhet
biskop Muller uppträder i fråga om Franska
skolan. Som ett slags svar säger biskopen i
sin kommuniké, att systrarnas interna
angelägenheter angå honom i hans egenskap av
deras själasörjare. Detta är näppeligen någon
befogenhet. Det är däremot ett maktmedel,
som biskopen ej heller har försummat att
använda för att nå sina syften - att förvandla
den religiöst neutrala Franska skolan till en
katolsk propagandacentral. Det är nämligen
skolan närstående kretsar långt ifrån
obekant, att biskopen flerfaldiga gånger försökt
att skaffa sig inflytande över skolans
angelägenheter, försök som strandat på mille
Rouillers energiska motstånd.
Biskopen framhävdar gång på gång i sin
kommuniké, att initiativet till mille Roulliers
kvarhållande helt och hållet utgått från
Chambéry. Ingen av de i saken initierade vill gå
med på denna version, utan de framhålla
fastmera som sin bestämda övertygelse, att
initiativtagaren är att söka i Stockholm.
Genom bestämmelserna i par. 62 i
folkskolstadgan är även Stockholms
folkskoledirektion intresserad av frågan
om Franska skolan för så vitt det gäller
elever under 15 år, beträffande vilka
skolan står under folkskoledirektionens
överinseende. Direktionens medlemmar
äro f. n. skingrade, varför avgörande
ännu ej kunnat träffas, i vad mån de
nämnda bestämmelserna kunna ge stöd
för ett ingripande från direktionens
sida. Enligt vad som i pressen
uppgi-vits har emellertid frågan varit
föremål för överläggningar mellan förste
folkskolinspektören dr Karl Nordlund
samt skolöverstyrelsen och
ecklesiastikdepartementet.
Emellertid finnes ytterligare en
lagbestämmelse, som eventuellt skulle
kunna tänkas komma till användning
nämligen par. 12 i 1873 års
religionsfrihetslag, vilken i sitt första moment stadgar
förbud mot munk- och nunneordnar
samt mot kloster. I andra momentet
heter det vidare: Ej heller må skolor eller
andra uppfostringsanstalter, i vilka
undervisning i religion meddelas, av
främmande trosbekännare inrättas eller
upplåtas för barn under 15 år tillhörande
svenska kyrkan, utan att konungen för
särskilt fall det tillåter. Sker
annorledes, varde skolan eller anstalten stängd
och föreståndaren för densamma dömd
att böta från och med fem till och med
femhundra riksdaler. Antagligt är att
Franska skolan på sin tid erhållit
dylikt k. m :ts tillstånd men då bör,
resonerar man, k. m :t även ha i sin makt
att återkalla detsamma, om
förhållandena så skulle påkalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
