- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
702

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 32. (2693) 9 augusti 1933 - Henry Pettersson: Skolradion i folkskolan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skolradion i folkskolan.



Några synpunkter.

Radion kan utan tvivel raknäs till
våra betydelsefullaste bildningsmedel.
Därför är det självklart, att den bör
träda i undervisningens tjänst. Dess
uppgift blir då närmast att komplettera
och illustrera lärarens undervisning. I
programhäftets förord heter det bl. a.,
att skolradion »vill tjäna skolan genom
att föra eleverna till källorna och låta
dem stifta bekantskap med landets
ledande kulturpersonligheter ...
Skolradion vill med ett ord stimulera
undervisningen genom att tillföra skolorna nya
personligheter, nya tankar och nya
ord.»

Mot detta är föga att invända. Den
som utnyttjat skolradioutsändningarna
i undervisningen vet, att det är av stor
betydelse både för lärare och elever att
genom radion få, som det heter, »stifta
bekantskap med landets ledande
kulturpersonligheter». Den särskilt för
landsbygdsskolan så betänkliga isoleringen
blir härigenom bruten, och detta
betyder många gånger mer, än vad man tror.
Men å andra sidan har många
utsändningar ej lett till avsett resultat. Och
i vissa fall har man varit böjd efterlysa
ämnen och utsändningar, som på ett
förträffligt sätt skulle kunnat komplettera
undervisningen. Men ingenting är
fullkomligt, och att vara alla till lags är
omöjligt. Mot radioutsändningarna
kommer därför alltid att riktas kritik.
Nu avser emellertid inte följande att
vara någon kritik utan fastmer några
allmänna synpunkter på denna viktiga
fråga.

Det är för skolradion av största
betydelse, att ämnesurvalet sker dels med
hänsyn till barnens mottaglighet och
behov och dels med tanke på radions
oförmåga att förmedla annat än
hörselintryck. Visserligen ansluter sig
programmen till undervisningsplanerna, men
det skulle säkerligen vara till
Skolradions fromma, om man beträffande
utsändningarna för folkskolan toge större
hänsyn till exempelvis en medelmåttig
tolvårings förutsättningar att tillägna
sig varje särskilt föredrag. Och inte
mindre viktigt är det, att man vid val
av ämnen kommer ihåg, att radion
endast kan förmedla hörselintryck i
motsats till stumfilmen, som blott kan
återge synintryck. Härav följer t. ex. att
medan geografiska skildringar, där ett
gott bildmaterial är undervisningens
bästa stöd, lämpar sig ypperligt för
filmen, är de mindre lämpliga för radion,
som icke kan förmedla bilder. Men
historiska skildringar, där själva
berättandet är det väsentliga, är däremot
tacksamma att radiera. Och medan
geografiundervisningen illustreras av
ljusbilder, illustreras
historieundervisningen ofta bäst av små historiska sagor,
sägner, ’berättelser, dikter och teaterpjä-

ser, som genom radion kan framföras av
dugande krafter. Ur denna synpunkt
bör ämnet historia ha en mer
framskjuten plats på skolradioprogrammet än
geografi. Detta ämne bör givetvis inte
helt strykas, men urvalet bör ske med
stor urskillning. Att lägga in en lektion
om ett land eller del av en världsdel är
därför inte alltid lyckligt. Men »En dag
bland indianer i Gran Chaco» är för
skolradion ett utmärkt ämne, därför att
själva berättandet där kan bli det
väsentliga. Föredragen om landskapen i
Sverige har visserligen varit mycket
givande, men detta torde nog till största
delen bero på utomordentligt skickliga
föreläsare. Med tacksamhet erinrar man
sig Jalmar Furuskogs förträffliga
skildringar, men det är inte så säkert, att de
varit lika givande för barnen som för
läraren.

Ämnet kristendom bör inte saknas på
Skolradioprogrammen och det blir ju
också ett par föredrag i detta ämne
under den kommande hösten. Enkla,
varmhjärtade framställningar av vidsynta
teologer blir ett gott stöd för
kristendomsundervisningen i folkskolan.

Ett ämne, som bör ha en framskjuten
plats i skolradion, är välläsning. Den
konsten lär man sig som bekant genom
att höra och öva. Och hörselintrycken,
vad det nu gäller läsningens teknik
såväl som själva läsningen, kan radion
förmedla. Varför då stryka välläsning
från programmet? Genom radion kan
både lärare och elever beredas tillfälle
att höra våra yppersta uppläsare och
av dem lära, hur de ska läsa. Glädjande
nog återfinns på höstens
skolradiopro-gram en lektion i talövning. Det ämnet
bör av ungefär samma skäl som
välläsning ha sin givna plats på Skolradions
program.

Beträffande ämnet naturkunnighet
är det sådant, att vissa delar lämpar sig
för skolradion, andra inte. »Om fåglar
och fågelsång» är naturligtvis ett
idealiskt ämne för en radioföreläsare
liksom alla framställningar, där, såsom
förut framhållits, hörselintrycken är
det väsentliga. Dr Ljunggrens föredrag
i Hälsolära har visat sig vara av så stor
betydelse, att de gärna kunde
återkomma varje termin. Han kan konsten att
komma i kontakt med sina åhörare,
vilket för en radioföreläsare är synnerligen
svårt.

De små skolkonserterna är ett
intressant kapitel. Musiken förnimmes ju
genom örat, och den kommer därför alltid
att uppta en viktig del av
radioprogrammen. Här har radion de största
möjligheterna, och så länge en så dugande
kraft som riksprogramchefen Rabe
leder musikstunderna för skolan, har man
mycket gott att vänta. Och musiken är
mera fostrande, än man vill tro. Kunde

man höja den musikaliska bildningen, är
det möjligt, att ’beundrarna av S. O.
S.-sången skulle bli färre, och det är också
möjligt, att man av vämjelse för
dansbanornas ofta mindervärdiga musik
skulle söka andra och bättre nöjen. Även
sånguiidervisningen kunde kanske
främjas genom skolradion. Alltför ofta
in-läres våra vanligaste sångmelodier
felaktigt eller åtminstone olika i fråga om
takt, tempo och nyansering. Låt
skolorna höra, huru de ska sjungas ! Men inte
en gång utan flera gånger. F. ö. skulle
det via skolradion måhända vara möjligt
att inöva ett antal »standardsånger», så
att den unisona sången kunde ljuda med
kraft och värme, även när personer från
skilda delar av landet sammanträffar.

Utsändningarna för
fortsättningsskolan har säkert livligt uppskattats.
Överdirektör Ekerots föredrag var mycket
bra, även om frågor sådana som »Har
en god gödselvård någon betydelse för
jordbruket, och vad menar vi därmed?»
knappast kan kallas pedagogiska. Och
så tilltalar man numera inte en
lantbrukare med bara förnamnet. Men hr
Ekerot är en god berättare och bra
skol-radiotalare. Man väntar därför mycket
av hans föredrag under den kommande
hösten.

Att såsom i år låta
fortsättningsskoleleverna åhöra ett fingerat
kommunalfullmäktigesammanträde är en briljant
idé. Men i betraktande av barnens
mottaglighet och behov hade det säkert
varit lämpligare att radiera ett
»Sammanträde med Kråkeby idrottsförening».
Kommunala spörsmål intresserar inte
barn i 14-15-årsåldern. Men man
måste följa undervisningsplanen.

Men varför saknas svensk litteratur
på programmet för fortsättningsskolan?
Föredrag om våra större författare,
vilka föredrag kunde illustreras med
uppläsning, sång och radioteater, skulle
säkert bidra till att väcka intresse för
läsning av goda böcker i st. f. »Hela
världen», »Levande livet» och dylikt
diskvatten.

Efter dessa synpunkter på urvalet av
skolradioutsändningar må några ord
sägas om själva framställningen.

Här måste det anmärkas, att många
radiotalare inte tar nödig hänsyn till
barnens mottaglighet och behov. I
stället glider man upp på ett för högt plan.
Och då slappnar uppmärksamheten, och
lektionen blir inte, vad den kunde ha
blivit. Härtill kommer, att man ofta
talar för fort. Det blir svårt att följa
med, och det har av denna anledning
hänt mig själv flera gånger, att jag
trots de yttersta ansträngningar inte
kunnat tillgodogöra mig
föreläsningarna. Svårare tankegångar och exempelvis
geografiska beskrivningar måste
framställas i ett lugnare tempo än historiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:51:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1933/0714.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free