Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 33. (2694) 16 augusti 1933 - Per Thomèe in memoriam - Kurs i fysikslöjd i Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
722
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 33
Per Thomée in memoriam.
Hvis du har värme tanker
spar ej paa blide ord!
Giv månge, giv i blinde,
husk ät du skal försvinde
snart i den kolde jord!
Dessa den danska författarinnans ord
kom ofrivilligt i mina tankar, då jag
mottog den smärtsamma underrättelsen
om folkskolinspektör Thomées hastiga
och alltför tidiga bortgång. Jag var
livligt övertygad om att den vördade
skolchefen, som vi lärare lärt oss uppskatta
och värdera, följt uppmaningen i den
citerade dikten i medvetande om att
verksamhetsdagen var kort och att
möjligheterna att säga de blida orden och
hysa de varma tankarna var begränsade.
För honom gällde det att ge »i blinde»,
ty kanske han snart skulle »försvinde».
Jag minns så väl en kulen oktoberdag
för några år sedan. Arbetet i skolan var
nyss börjat. Läsningen hade varit
inställd några dagar, ty jag hade drabbats
av en tung sorg genom min moders
hastiga bortgång. Jag vandrade dyster och
vemodig omkring i salen. Plötsligt
öppnades dörren, och folkskolinspektören
trädde in, god och vänlig som vanligt.
Jag kände det dock svårt att få
inspek-törsbesök en så dyster dag som denna.
Men det blev ingen inspektion. Hans
goda hjärta och varma känsla för de
betryckta hade styrt hans steg till min
skola den dagen. Han ville endast visa
sitt djupt ärliga deltagande i den svåra
sorg, som tyngde mig, och samtidigt
bringa den tröst, som han förmådde.
Efter några minuters samtal var besöket
slut, men en strimma av sol hade lyst in
genom det höstgrå töcknet i min
lärosal och åtminstone för tillfället skingrat
det dunkel, som lägrat sig över min själ.
Vid ett annat tillfälle hade vi haft
provräkning i klassen, då vi fick
inspektörsbesök. Jag höll just på att granska
resultaten. En av gossarna, ett sjukligt
och synnerligen vanlottat barn, hade
fullständigt misslyckats i provet. Jag
framvisade med beklagande det
nedslående resultatet och frågade, hur
man rätteligen borde behandla ett
sådant barn. »Behandla det med
kärlek!» blev inspektörens svar, och den
lille räknemästaren, som misslyckats,
fick en vänlig smekning över pannan.
»Gör så gott du kan, så blir du säkert
en duktig karl med tiden!» var de ord,
som riktades till den förvånade lille
stackaren, vilken säkert väntat sig en annan
behandling. »Behandla dem med
kärlek!» var inspektörens råd, och jag hade
fått en läxa för livet.
Jag har berättat dessa båda
händelser, därför att jag anser dem vara
synnerligen belysande för det sätt, varpå
folkskolinspektör Thomée brukade gå
till väga vid sina besök i de många
skolorna i sitt stora distrikt. Det var
därför inte underligt, att han vann barnens
kärlek och tillgivenhet samt
lärarpersonalens odelade aktning och förtroende.
Liknande erfarenheter har många andra
lärare gjort, och. därför känns sorgen
tung och saknaden stor vid hans alltför
tidiga bortgång. Han var en man., som
lärt sig förstå konsten »att vara stark
men mild ändå». På ett säreget försynt
och utpräglat humant sätt gav han
alltid värdefulla råd och anvisningar, då
sådana behövdes, men han hyste ett
orubbligt förtroende för lärarkårens
ärliga strävanden och sökte städse att
ställa skolans lärare och deras arbete i en så
ljus och fördelaktig dager som möjligt.
I de många lärarhemmen på landet,
där han vid sina inspektionsbesök också
gärna gjorde visiter, .är saknaden stor
efter den försynte och taktfulle
skolchefen, som genom sitt sympatiska
framträdande och sin alltid varmt uppskattade
humor lyckades sprida glädje och
trevnad i en oftast trist ensamhet.
Nu är han borta. Vile han i frid!
Jag böjer mitt huvud i vördnad och
tacksamhet inför hans ljusa minne.
John Söderström.
Kurs i fysikslöjd i Göteborg.
Kursdeltagare.
Lördagen den 22 juli hade
Göteborgs-Posten en artikel, kallad »27 lärare
tillverka 1,500 fysikapparater». Uppgiften
om antalet tillverkade apparater är för
högt tilltagen, men att mycken flit
utvecklades under kursen i fysikslöjd vid
Göteborgs folkskoleseminarium 3-22
aug. är obestridligt, trots värmerekord
i staden. Kursledare var slöjdläraren
vid seminariet G. H. Gustafsson. Att
resultatet blev storartat, måste envar
medge, som såg de färdiga modellerna
-. såsom stativ, vågar, lodmallar,
turbiner, explosionsmotorer, galvanometrar,
ampéremetrar, elektriska motorer,
motstånd, galvanoskåp, båglampor, kikare
etc. - uppta varje kvadratmillimeter
på borden i modellsalen. Vid
fysikslöjden används billig materiell, t. ex.
lampglas, strumpstickor, papp, kork, glasrör,
och kostnaden för en färdig apparat
nedbringas till ett minimum. Genom en-
kel materiell vinnes också en åskådlighet,
som nog ofta saknas hos apparater,
tillverkade av speciell materiell. De
färdiga apparaterna fick hemföras, och den
apparatutrustning varje deltagare
medtog vid hemresan torde kunna värderas
till 200-300 kr. Men så började arbetet
ofta kl. 7 f. m. och slutade kl. 8 e. m.,
endast avbrutet av måltids- och
kafferaster. Ja, stundom glömde deltagare
raster av enbart intresse för arbetet.
Ändamålet med kursen var icke blott
att läraren själv skulle kunna tillverka
billiga och åskådliga apparater utan
också, i den mån det är möjligt, att
låta barnen själva få förfärdiga nödiga
apparater för undervisningen i fysik.
Tre salar stod kursdeltagarna till
förfogande, snickerisal, säl för pappslöjd
och smedja. Den obligatoriska
undervisningen var förlagd mellan kl. 9 f. m.
och 4 e. m., men arbetet pågick i
allmänhet mellan förut angivna tider.
Kursen hade i olikhet med föregående
kurser intet statsunderstöd och måste
därför bekostas av deltagarna själva.
Någon tid för utflykter i eller
omkring staden unnade man sig, och
mycket angenäma kaffefester var på
kvällarna anordnade på seminariets
elevrum. I nöjeskommittén visade sig de
kvinnliga deltagarna avgjort
överlägsna de manliga. En lärarinna visade sig
kunna måla både med pensel och med
toner, och hennes förmåga anlitades
också flitigt av nöjeskommittén. Man
fick därför på festbordet se trevliga
placeringskort, små verktyg och
modeller etc., allt till deltagarnas stora
glädje. Den sista festen hade ett mycket
lyckat förlopp, då t. ex. samtliga
deltagare utnämndes till riddare av
diverse ordnar och en deltagare höll ett
pedagogiskt föredrag. Det allvarligt lagda
ämnet transformerades så småningom
till en revy av kursen och berörde
samtliga deltagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
