- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
724

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 33. (2694) 16 augusti 1933 - Edvin Jonasson: Svensk stämpedagogik - Fritt forum - Betygsstatistik - medelbetyg - Läsningen i skolan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lyckliga, men som säkert bli gamla och
kanske också olyckliga - för sin rösts
skull. - Förebygga går bättre än att
läka. Det är bättre att ha en frisk,
medvetet arbetande stämma än en »av
naturen» vacker, men icke medvetet
behärskad - en, om vilken man kanske
en vacker dag önskar, att man hade
behandlat den med bättre förstånd.

Edvin Jonasson.

724

S V E N S K L Ä R A R E T I D N I N G

Nr 33

Fritt forum.

För att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införes här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.

Artiklarna ska vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg,

som brister i koncentration och språklig reda eller som är ägnade att skada skolan och kåren, införes icke.

Betygsstatistik -
medelbetyg.

Vid ett lärarmöte för en del år sedan, där
frågan om betygen och betygssättningen var
på tal, stod en äldre kollega upp och sade helt
frankt, att han gjort den erfarenheten, att
läraren ger den socialt »högre» stående och den
gode vännens barn de bästa betygen -
oavsett om de förtjänat det eller inte. Att han
var ensam om denna sin uppfattning fick han
nogsamt erfara under den fortsatta
diskussionen, där det ena vittnesbördet avgavs efter
det andra om principer och försök att nå
största möjliga rättvisa härvidlag men hur svårt
det å andra sidan är att ens göra fullgott
för att inte tala om »ofelbart» arbete i detta
stycke.

Sedan den nyssnämnda diskussionen fördes,
har vi fått en hel del erfarenheter och
hjälpmedel i arbetet, som kan alldeles särskilt
hjälpa oss i betygsarbetet. Jag syftar särskilt
på skriftliga prov o. dyl., vilka ju måste
föregå en samvetsgrann betygssättning. I likhet
med vad som brukas vid högre läroanstalter
har ju även på avgångsbetygen från
folkskolan börjat införas en ö v er sikt s tabell över
antalet avgivna betyg i de olika ämnena i
klassen. Även detta är ju ett gammalt önskemål,
som nu börjar förverkligas, ty i och med
denna tabell får det enskilda betyget sin
betydelse, enär möjligheten till jämförelse finns.

Men givetvis bör inte jämförelsen stanna
vid endast detta, utan denna tablå har sin
stora betydelse, när det gäller att jämföra
betygsskalan i de olika avdelningarna och
skolorna, ja kanske rent av att jämförelser
skulle kunna göras inom ändå större områden.
Först och främst bör då jämförelse göras
mellan lika skolformer o. s. v. inom distriktet,
eljest kan det gå, som det berättas om en
präst för en del år sedan. När han fick
avgångsbetygen av eleverna, som skulle
konfirmeras, lade han märke till att barnen från
en av skolorna (en mindre folkskola) alltid
hade ojämförligt högre betyg än barnen från
de andra skolorna. De första åren motsåg han
med spänning och förväntan eleverna med de
höga betygen, men när han år efter år märkt,
att de var ungefär likvärdiga med andra från
de övriga skolorna, fast betygen var olika, så
lärde han sig detta och reducerade dessa
betyg, d. v. s. han lärde sig inse, att lärarinnan
alltid gav höga, troligtvis för höga betyg.
« Något liknande har doktor Torsten Fogel-

qvist för några veckor sedan berättat om i
Dagens Nyheter. Han framlägger där rön från
sina resor som censor vid senaste vårens
studentexamina. Vid det ena läroverket tyckte
han sig märka hög betygsskala och alltså
mindre krav på eleverna, vid det andra lägre
betygsskala, d. v. s. högre krav. Han sticker
inte under stol med att det är läroanstalter
av den sistnämnda typen, som han har största
respekten för. Och så undrar han i samband
med detta, huruvida det inte skulle kunna
låta sig göra att få mera enhetlighet., d. v. s.
jämförelse inom ett större område, där alltså
materialet blev rikligare och följaktligen
möjligheten att överblicka större.

Tanken på minimikurser och standardprov
har diskuterats tidigare men avvisats. Då
inga riktlinjer eller anvisningar finns på
detta område, har följaktligen den enskilde
läraren endast att handla efter bästa förstånd.
Den ena tar det hela relativt lätt, den andra
gör det kanske till en samvetsfråga. Jag är
övertygad om att den gamla kollegan, som
frågade, huruvida det inte var rätt att ge A
åt vart och ett av barnen, som var duktigast
i sitt ämne i klassen - jag är övertygad om,
säger jag, att han var samvetsgrann. Men ett
sådant yttrande, fällt på fullaste allvar, visar
ju vilket oefterrättlighetstillstånd vi
egentligen befinner oss i. Hur var det Fröding
skrev? »Det, som är sanning i Berlin och
Jena, är bara dåligt skämt i Heidelberg.» Vad
som värderas högt av en, värderas lågt av en
annan. Och så blir det ojämnhet, och tilltron
till vitsorden rubbas.

Närmaste anledningen till att dessa
funderingar fått form just nu var en tablå på ett
avgångsbetyg, som händelsevis konl i mina
händer för en tid sedan. Det gällde en
relativt liten klass (jag vill minnas c:a 20 barn),
varför man mycket väl kan tänka, att
vederbörande lärare hunnit leda och hjälpa
eleverna individuellt, men sannerligen verkar det
ändå inte lite misstänkt, när i flertalet ämnen
ett par tre A blivit utdelade. Och så kom de
andra betygsgraderna strax efter; minst var
det i kolumnerna för Bä och B. Att
medelbetyget för ett eller ett par ämnen sprungit i
höjden ibland, det har man sett exempel på,
och det har förklarats av att en eller ett par
begåvade lagt beslag på de höga betygen. Men
om V* eller Vs av alla klassens elever begåvas
med A eller a, då är det bestämt inte riktigt
bra ställt med »sinnet för betygens valör».
Hade ifrågavarande tablå ej funnits, hade aldrig
ett sådant system »kommit till allmänhetens
kännedom» utan drunknat med andra
betygskataloger i något skåp. Men med ett sådant
faktum för ögonen blir man angelägen att
ropa: betygen måste jämföras klasserna och
skolorna emellan i distriktet! Det gäller
betygens värde, i dubbel bemärkelse, och det är
fråga om lämpligt och mindre lämpligt, ja,
rent av fråga om rätt och orätt!

Tänker vi oss så, att dylik jämförelse görs
inom distriktet, vad är det sedan som hindrar,
att en intresserad kollega från varje distrikt

lämnar medelbetyg till en särskild utsedd
inom lärarföreningen och att tablåer och
diagram görs upp och diskuteras på våra möten?
Förvisso skulle en och annan, som haft benä:
genhet att alltför mycket avvika från praxis
- vare sig uppåt eller nedåt - få sig en
nyttig tankeställare av detta, och betygsnivån
snart närma sig »normalen». Den minsta
eftertanke säger oss, att lika nyttig och
nödvändig som den individuella friheten är, när
det gäller kunskapsmeddelandet, lika
nödvändigt är det med »lagbundenhet» av något slag
i fråga om principerna för betygssättningen.
Och ett hjälpmedel härvidlag är utan tvivel
jämförelse.

För att inte några personliga olägenheter
skulle kunna tänkas uppstå, behövde
måhända inte betygsgivarens namn tas med, när det
gäller jämförelse utanför distriktet. Det är
ju endast materialet, som har värde,
medeltalet för den större och mindre enheten. Ur och
av detta får sedan den enskilde ta råd och
lärdom.

Denna fråga måste väl förr eller senare tas
upp på allvar, då nu folkskolans
avgångsbetyg för A- och B-skolorna ska läggas till
grund för inträdesprövningarna till
läroverken. Finns det ojämnheter och brister i
betygssättningen, så bidrar detta med
nödvändighet till att försvåra övergången från den
ena till den andra skolan. Och även om
läroverken inte äro felfria härvidlag, så faller
det sig ändå så lätt där att peka på de höga
betygen och de ringa kunskaperna!
Sparsamhet och en viss norm vid betygssättandet
ger tilltro och respekt. Frans Clason.

Läsningen i skolan.

Om någon vecka börjar höstterminen, och
så ligger ett helt arbetsår framför oss. Det är
i varje fall med glädje och tillförsikt man
börjar läsåret, fastän svårigheter väl inte
uteblir.

Många lärare har väl ofta liksom
undertecknad stått rådvilla, då det gällt att få
lämpliga läses-tycken, som behandlar det
genomgångna i geografi, naturkunnighet och
historia lör folkskolans tredje t. o. m. sjätte
klasser.

I många skolor i vårt land finns endast
Läsebok för folkskolan, den s. k.
parallellupplagan. I den ska då barnen läsa och
för-kovra sig i innanläsningens svåra kons-t. Nu
känner vi lärare väl till hur svårt det är för
tredje och fjärde klasserna att traggla sig
igenom en del stycken i nämnda läsebok. Så
är t. ex. stycket om Stockholm i andra avd.
sid. 552 ett av de mest tillkrånglade. Där
ihar rimkrönikan citerats.
»Thet kloster gaf han Barfötta-Broder.
Ther båd han sik läggia, tha han war döder».

Hur mycket begrips av detta?

På ett annat ställe står: »Med vördnad
träder man in i det för alla svenskar heliga
rum, där, som Tegnér sjunger, Sveriges ära
sover under marmor. Under fanor, som
svenska soldater fuktat med sitt blod, ligger i det
.gustavianska gravkoret den store Gustav
Adolf... /Mitt emot, i karolinska gravkoret,
ligga Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII,
vilkas blotta namn väcka minnen av svensk
ära, svenskt arbete och svenska lidanden.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:51:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1933/0736.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free