Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 33. (2694) 16 augusti 1933 - Samarbetet mellan skola och hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 33
SVENSK LÄRARETIDNING
727
Edv. Andersson, påpekat i en
beaktansvärd artikel i en
skånetidning går detta måhända att
genomföra på vissa platser, särskilt på
landsbygden, där läraren kanske
umgås med så gott som alla
föräldrarna till barnen i hans skola eller
i varje fall utan svårigheter kan
göra sig väl förtrogen med
hithörande förhållanden. I större
samhällen är metodens tillförlitlighet
problematisk vid skapandet av ett
gott förhållande mellan skola och
hem. Men skolan får naturligtvis ej
därför stänga sina dörrar och
arbeta så, som om hemmen ej funnes
till. Det är vederbörande lärares
plikt aitt, om möjligt, skaffa sig
kännedom om de hem, från vilka
eleverna kommer. Detta är alldeles
nödvändigt, om han vill komma
någon vairt såsom lärare och
uppfostrare. Läraren måste i sin
dagliga gärning alltid hålla i
medvetande, huru olika förutsättningar
barnen äger, både i fråga om
uppförande och arbetsprestationer, ej
endast till följd av olika grad av
begåvning utan också till följd av
de olika hemmens miljö, som
barnen växer upp i. Hr Andersson
tillägger:
Även om man just på denna
punkt förutsätter, att största
möjliga hänsyn iakttas från skolans
sida, kan det likväl ej hjälpas, att det
stundom märks en viss spänning
mellan skolan och hemmet, av den
enkla anledningen, att skolan
måste sträva efter ett visst mått av
likformighet. Utan denna nödvändiga
likformighet skulle resultatet av
skolans arbete bli ganska klent.
Beträffande de enskilda hemmen är
däremot en dylik likformighet
varken önskvärd eller möjlig. Därför
kan det tvång, som skolan i detta
avseende måste utöva, ej ske utan
en del oro och spänning. Hemmen
har kanske ofta svårt att förstå och
sätta sig in i denna sakernas
ordning. Ett hem vill ha skolan ordnad
på ett sätt, ett annat på ett annat
sätt o. s. v. På ett håll är allt som
rör kristendomsundervisningen av
ondo, på ett annat håll anser man,
att just det ämnet är alldeles för
litet tillgodosett. En del föräldrar
anser gymnastikövningarna vara
till ingen nytta, kanske rent av
skadliga, under det att för andra
den fysiska fostran får alldeles för
litet rum på skolans schema. För
skolan är det alldeles otänkbart att
kunna tillfredsställa alla varandra
mer eller mindre olika
smakriktningar.
Lyckligt vore det om skolans
representanter kunde på ett eller
annat sätt komjna till tals med de
missnöjda för ett skäligt
tillrättaläggande av hithörande frågor. Vår
gällande undervisningsplan är
uppbyggd så, att den så vitt möjligt
vill främja det helas bästa. Att
åstadkomma en undervisningsplan,
som är sådan, att den tillgodoser
allas krav, går säkerligen ej att
förverkliga.
Vad som ovan anförts äger ock
sin tillämpning, då det blir fråga
om skolans uppfostrande
verksamhet. Även här går åsikterna
avsevärt isär. En del målsmän fordrar
en nära nog järnhård disciplin, som
gärna får genomföras med hjälp av
kroppsaga. Aftdra blir upprörda,
om barnen ej behandlas på mildast
tänkbara sätt. Att förena dessa
olika synpunkter låter sig knappast
göra. Olika åsikter måste det alltid
finnas här i världen. Därom är i
och för sig ingenting ont att säga.
Svårigheten ligger i att finna den
gyllne medelvägen.
Stundom, ganska ofta, frestas
man att tänka: Det är ej mycket att
göra åt den saken, förhållandena är
sådana, skolan ska skötas efter
givna bestämmelser, sedan får skolans
målsmän tänka och tro vad de vill.
Onekligen är det ett bekvämt
resonemang. Frågan är emellertid, om
detta är hållbart i längden. Ett
dylikt resonemang kan ej leda till
annat än att skola och hem avlägsnas
från varandra.
Det är sant nog, att skolan ej kan
rätta sig efter alla möjliga och
omöjliga utifrån kommande
meningar, det skulle leda till orimliga
konsekvenser. Skolan är tvungen
att inom tillbörliga gränser hävda
sin rätt utåt för att kunna fullgöra
sin uppgift. Likväl måste den
akta sig för att bli isolerad. I
stället bör det vara skolan angeläget
att med alla till buds stående medel
söka vinna de olika hemmens fulla
förståelse för dess arbete.
Det vore säkerligen lyckligt, om
skolans folk mera än vad Hu är
fallet finge komma till tals med för?
åldrar och målsmän. Såsom det nii
är, kommer i regel föräldrar och
målsmän till skolan endast en dag
under läsåret, och då endast för en
kort stund under examensdagen.
Om det kunde ordnas med
åhörar-dagar under terminen, skulle dessa
äga sin betydelse, inte såsom någon
slags uppvisning av vad skolan och
skolarbetet förmår åstadkomma i
de olika ämnena, utan såsom ett
medel att sammanföra lärare och
föräldrar till samtal om skolans och
hemmets gemensamma
angelägenheter. Faran med en sådan
anordning är emellertid, att det hela snart
nog kanske skulle komma att
stanna och bli stela former, utan glädje
för någon.
Förhållandet mellan skola och
hem beror nog ytterst på hur de
enskilda individerna förmår fylla
sin dagliga gärning inom de
områden, varom det här är fråga.
För skolans lärare gäller det att
ständigt och noggrant aktge på sig
själva och sitt arbete, att iaktta en
trogen och medveten
pliktuppfyllelse i allt såväl stort som smått, en
pliktuppfyllelse, som ger skolan ett
fast och obegränsat förtroende.
Sker detta, har man orsak att tro,
att alla goda hem går skolan till
mötes och åstadkommer den
jordmån, ur vilken det känsliga
barnasinnet kan hämta de intryck och de
impulser, vilka under
skoltimmarna ska utgöra grunden för ett be^
stående, verkligt fruktbringande
skolarbete.
Man må komma ihåg, att det för
såväl skolan som hemmet gäller
att så en god sådd i barnahjärtat.
Både på skolan och hemmet vilar
ett oändligt stort ansvar. Arbetet
att fostra barnen till starka, sanna,
livsdugliga människor är och bor
bilda det starkaste föreningsbandet
mellan skola och hem. På detta
område kan alla mer eller mindre
betydelsefulla ineningsskilj akti gheter
glömmas. Där kan de stridiga
meningarna om det yttre arbetet
bi-läggas. Skolan och hemmet har på
rätt sätt fyllt sin plats i samhället,
när de, i fullständigt samförstånd
enas i den goda såddens höga och
vackra f ostrar gärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
