- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
738

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 34. 23 aug. 1933 - Internationella lärareförbundet i en svår situation. Intryck från kongressen i Santander. Av S. A. F:s delegat Jenny Wahlman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att konkurrera med World Federation
of Education. De föreningar, som nu
’begärt medlemskap, är verkliga
lärarföreningar.

illustration placeholder

Byggnaden till vänster Casino i Sardinero, där förhandlingarna försiggick.



De nya medlemmarna i förbundet
hälsades välkomna.

Vi hade nu kommit fram till den
fråga, som debatterats delegaterna
emellan från det första
sammanträffandet, nämligen »det tyska problemet».
Lapierre hade redan berört frågan:
Deutscher Lehrerverein är upplöst och
har således ingen plats i det
internationella förbundet. Något som heter
Erzieherbund och som omfattar alla slag
och grader av skolfolk, har bildats på
order från den tyska regeringen. Detta
Erzieherbund anser sig nu utan vidare
ha rätt att sända delegater. Minister
Schemm, den nya s. k.
lärarorganisationens ordf., Becker, dess sekreterare,
Kolb och Wolff hade anmält sig till
kongressen. De hade dock ännu ej
infunnit sig. (Orsaken härtill var ett
bilmissöde, meddelades det sedermera.)

Det tyska problemet.

En mycket livlig diskussion uppstod
angående det tyska problemet. Skulle
förbundet utan vidare ta emot
medlemskap från en organisation, som i sitt
tidningsorgan talar mot pacifistiskt
arbete och som omöjligt kan betraktas som
en fri lärarförening utan är ett av den
nya tyska regimens många verktyg?
Skulle dessa fyra över huvud taget få
delta i kongressen ens som
observatörer? Att de skulle komma att begära
ordet, var en given sak. Hur skulle
förbundet ställa sig till en dylik begäran?
Två förslag förelåg: att vänta med det
tyska problemet, till dess tyskarna
infunnit sig, eller att genast avgöra
frågan om denna organisations förhållande
till förbundet. Penlington, den
engelska lärarföreningens ordf. under detta
år, ville, att saken skulle diskuteras i
tyskarnas närvaro. D e l m a s, Syndicat
Nationals generalsekreterare, uttalade
sig bestämt för att ibeslutet om
tyskarnas ställning till denna kongress skulle
fattas omedelbart. Då förebråelse
riktades mot Dumas, att förbundets styrelse
ej före kongressen fattat ståndpunkt
till denna ytterst obehagliga fråga och
att till förbundet anslutna föreningar
ej fått frågan till överläggning,
besvarade Dumas denna med att läsa upp det
brev han fått i slutet av juli - alltså
alltför sent för att frågan skulle kunna
behandlas före kongressen, - i vilket
brev de fyra tyskarnas ankomst
bebådades. E o h n - den tyska lärarföreningen
i Tjeckoslovakien - påpekade, att
frågan gäller 150,000 tyskar. Det är av stor
betydelse för förbundet att ha
tyskarna med. Men diskussionen kan inte tas
upp, om den tyska organisationen ska
vara med i förbundet eller ej. Det är ju
en fullständigt ny organisation, okänd
för oss alla. Slutligen samman jämkades
en motion av T h i s s j e n, den
holländska lärarföreningen B ond, och en av
Röhn. »Kongressen förklarar sig
erkänna den tyska lärarföreningens
upplösning och det därav följande utträdet
ur det internationella lärarförbundet.
Den nya organisationen kan förbundet
inte ta någon ståndpunkt till, förrän den
officiellt begärt inträde i förbundet.»

Därmed var förmiddagens
sammanträde avslutat. Man hade fastslagit, att
tyskarna icke skulle mottas som
delegater.

Efter lunchen kom de väntade. Det
måste ha varit en svår situation
för Wolff, mångårig kongressledare -
mannen, som, vältalig som ingen annan,
eldat åhörare i eget och i främmande
land för folkförsoning, humanitet,
samarbete mellan skilda raser och folk. Han
har inte behövt pröva
koncentrationslägrets fasa, han har inte behövt lämna
sin plats som lärare. Det finns däremot
flera andra av våra tyska
förbundskamrater, som nu lider bitter nöd. Men
som det var omöjligt för någon av oss
att få ett privat samtal med Wolff,
ska man kanske inte döma honom för
hans helomvändning. Det finns
måhända någon ursäkt. Han bedöms nu
hårt av de forna vännerna. Det var
inte många, som hälsade på honom.

Minister Schemm hade ett mycket
bestämt och energiskt utseende. Han
gjorde ett betydligt mer sympatiskt
intryck än doktor Becker, som i händelse
han ville visa oss den nya tyska
mentaliteten förkroppsligad sannerligen ej
vann proselyter! Han var ett
koncentrat av preusseri, både i fråga om
hållning och ton.

Henshall redogjorde för
förmiddagens behandling av frågan om den
tyska anslutningen till förbundet.
Becker tog nu till orda. Den s. k. nya
lärarorganisationen omfattar alla slag
av lärare och har cirka 300,000
medlemmar. Den ska överta alla den
upplösta föreningens förpliktelser. Den
kan betraktas som en utveckling av den
förening, som varit medlem i det
internationella förbundet, och Erzieherbund
önskar fortsätta detta samarbete. Om
här beslutats, att vi måste begära
inträde i förbundet, får vi i dag
betrakta oss som gäster. Vi beklagar detta,
särskilt som Schemm är den, som bäst
kan ge en förklaring över vår
organisations mål.

Efter Beckers anförande uttalade
Delmas, att tyskarna endast kunde
närvara såsom åhörare. Från
engelsmännens och skottarnas sida ställde
man sig mer sympatisk till förslag att
ge Schemm ordet. Wolff försökte
förgäves att komma i kontakt med
kongressen. Han gav i tre satser sin syn
på frågan: Kongressen bör ej behandla
detta problem allt för formalistiskt. Det
ska prövas, om vi är medlemmar eller
ej, men i dag förblir vi gäster.
Huvudsaken är, att vi här får tala om den
nya tyska lärarkårens ställning till
kulturutvecklingen. Delmas: En
organisation, som ej tillhör förbundet, kan
endast vara på kongressen som tyst
observatör. Förbundet har i sina stadgar
en artikel om fred mellan folken. Vi
skulle arbeta mot denna artikel, om vi
inom förbundet hyste en grupp med
nationalistiska tänkesätt. Våra anslutna
måste dessutom vara fria och ej organ
för en ny regim och för denna regims
ministrar. Var är Ræppel? Var är
flera andra av våra vänner? Vi ska
här inte diskutera Tysklands inre
angelägenheter. Tyskland gör, vad det
vill. Men vi har skyldighet att visa
trohet mot våra idéer. Delmas sade sig
tala som generalsekreterare i Syndicat
National.

Kom igen som fria män!

Penlington ansåg, att Delmas
gått för långt. Tysklands
angelägenheter rör oss alla. Tyskarna är inte
medlemmar i förbundet, men dörren borde
ej stängas för dem. Thissjen sade,
att tyskarna nog kunde få tala, men då
deras ord ju i så fall blott skulle
åhöras och ej diskuteras, måste han för sin
del rösta med Delmas. I Bond finns
det medlemmar, som är judar.
Thissjen kunde inte komma hem och säga
att han tigande åhört Schemms tal. Han
talade också om de tyska flyktingar,
som Holland nu härbärgerar. »Kom
igen som fria män!» slutade han sitt
anförande.

Rohn uttryckte allas våra känslor,
när han talade om »den tunga luften».
Han ansåg liksom Penlington, att vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:33:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1933/0750.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free