Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nr 34. 23 aug. 1933
- August Grönberg: Anpassning efter barnanaturen. Kärlek och förtroende äro huvudbegreppen för skolans anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anpassning
efter barnanaturen
Kärlek och förtroende
äro huvudbegreppen
för skolans anda
Av AUGUST GRÖNBERG
.Om Oidipus, konungasonen från Tebe,
spådde oraklet i Delfi, att han skulle
döda sin far och gifta sig med sin mor,
varför fadern, Laios, satte ut honom att
förgås, men herden Polybos räddade
honom och uppfostrade honom som sitt
eget barn. Så kom han till Tebe, som
plågades av det människoätande
odjuret sphinxen. Han räddade staden
genom att göra något som ingen förut
kunnat: gissa sphinxens tre gåtor. På
vägen mötte han sin fader Laios, som
han inte kände. Det blev strid, och
fadern dödades, varefter tebanerna gav
honom krona och drottning såsom
belöning, för att han räddat staden.
Oidipus greps av förfärliga samvetskval,
när han sedan fick reda på
sammanhanget, och till straff för blodskammen
bländade han sig själv.
Genom en sinnrik analys av denna
gamla grekiska saga har Freud och
hans riktning kommit fram till en
hypotes om det s. k. oidipuskomplexet,
som alla människor i ena eller andra
formen bär på. Det innebär till en
början, att varje son önskar bort sin
far för att ensam äga sin mors odelade
kärlek. I vidsträcktare bemärkelse
innebär det omedvetet hat till all auktoritet
över huvud taget, som hindrar det
undermedvetnas primitiva drifter och
instinkter att göra sig gällande.
Diskussionen kring Freud är ännu
långt ifrån slut, och särskilt är hans
hypotes om oidipuskomplexet utsatt för
en kritisk granskning, som sannolikt
inte kommer att, i varje fall formellt,
lämna mycket kvar av den. Man skulle
dock kanske våga säga, att som
arbetshypotes har den varit fruktbar. Med
dess tillhjälp har man kommit fram till
en hel del kunskap om själslivet, som
står sig, därom är många av de lärde
eniga.
I sina föreläsningar över
psykoanalysen säger Freud på ett ställe: »Såvida
hans (nämligen patientens) överföring
är positiv (d. v. s. grundad på kärlek),
förser den läkaren med auktoritet och
omsätter sig i hans meddelanden och
hans uppfattning. Utan en sådan över-
föring eller vid en negativ (= hat)
skulle han inte ens lyssna till läkaren och
dennes argument. Härvid återupprepar
tron sin egen utvecklingshistoria; den
är avkomling till kärleken och behöver
till en början inga argument. Först
senare har den erkänt dem så till vida,
att den underkastar dem en prövning,
om de framförs av en kär person.
Argument utan ett sådant stöd har inte
betytt något och godkänns aldrig av
de flesta människor. Alltså är
människan i allmänhet, även i fråga om den
intellektuella sidan, mottaglig endast
för såvitt hon är i stånd till libidinös
objekt omfattning ...»
Envar, som har aldrig så lite intresse
och sinne för psykologiska
iakttagelser, måste ju med stöd av egen
erfarenhet vitsorda den slående riktigheten
i denna framställning. Bäst ser man
det på ett politiskt möte. En talare,
hur larvig och ömklig som helst,
omfattas med hänförelse och blir trodd av
sina anhängare, även när han ljuger som
allra vårdslösast, under det att
meningsmotståndarna inte tror honom,
även om han talar sanning i något
stycke - sådant kan ju hända t. o. m. på
ett politiskt möte. Ger man akt på sig
själv, finner man, att det även i det
dagliga umgänget förhåller sig på
samma sätt. Man har svårt att tro på eller
»bry sig om» en »osympatisk» person,
und^er det man gärna lyssnar till och
vill tro på den man tycker om.
Barnet inträder i skolan med en mer
eller mindre omedveten allmän
hatinställning till institutionen och läraren,
som. innebär ett för barnet ännu
oförklarligt hinder för till en början dess
i och för sig fullt naturliga och
legitima rörelsefrihet. Är lärarinnan av den
gamla »nitiska» och »plikttrogna»
typen, kommenderar hon »sitt ner»,
börjar med någon definition i enlighet med
seminarietidens »mönsterlektioner»,
vilken ordagrant inpräntas, håller absolut
tystnad och stillhet i klassen, börjar
in-exercera ett visst satt att stå under
svarens avgivande o. s. v. Paradexercisen
är i full gång.
Hur reagerar barnen? Hos alla
kommer inte reaktionen genast. Somliga
blir alltmer tjuriga och trotsiga, andra
får skräckkomplexer, som kanske för
hela skoltiden förlamar deras
intellektuella fuktioner. För dem alla gäller, att
de en gång lämnar skolan med den
enda behållningen av några »metodiska»
definitioner, inpräntade under
motvil-ja> hat eller skräck. Om dr Cederblad
några år efter skoltidens slut kommer
med sina frågeställningar för att pröva
deras kunskap, så träffar han inte
denna. Den ligger väl instoppad i sitt fack
och skulle komma fram först om de på
nytt komme i en »riktig» skola för en
»riktig» lärare.
Om däremot lärarinnan toge barnen
med sig ut på små promenader, började
resonera med dem vänligt, naturligt
och enkelt, såsom det tillgår ute i livet,
och läte sin personlighet genombryta
den »metodologi», som hon en gång -
kanske i sin tur till priset av
hämningar och nevroser - inhämtat utan att så
noga förstå den - ja, då skulle
måhända så småningom barnens
hatinställ-ning övergå i sin motsats. Av sin
tillgivenhet för skolan och lärarinnan
skulle barnen bli inställda på att i enlighet
med hennes önskningar förädla sina
primitiva drifter och instinkter, sublimera
dem, som den tekniska termen lyder.
Därmed ägde en utveckling rum, som
bidroge till den inre harmonien inom
barnen i stället för ett undertryckande,
som leder till ödesdiger disharmoni.
Lärarinnan skulle därvid också befinna sig
på samma linje som ,den förtjänstfulla
undervisningsplanen av 1919, som
föreskriver: »Undervisningstiden under de
första veckorna av barnens första
skolår bör på lämpligt sätt begränsas, på
det att övergången från, hemmet till
skolan må för nybörjarna underlättas».
På flera ställen återkommer
undervisningsplanen till erinran om anpassning
efter barnanaturen.
Kärlek och förtroende är
huvudbegreppen för skolans anda. Det är just
inte så nymodiga saker – annat än i
praktiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:51:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1933/0752.html
