Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 35. 30 aug. 1933 - Extralärareländet under debatt. Vad man säger inom kåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
EXTRALÄRARELÄNDET UNDER DEBATT
Vad man säger inom kåren
Överlärare Helgers artikel i förra
numret av Sv. Ltg har rönt stor
uppmärksamhet, och hans förslag om
ålderstillägg åt icke ordinarie lärare har
vunnit anklang inom kåren. Vi har
vänt oss till representanter för olika
kategorier av skolmän för att höra, hur
man ställer sig till det framlagda
förslaget.
- Hr Helgers farhågor är
berättigade, säger folkskolinspektör Edvin
Stålfel t, och vad mer är - faran
föreligger redan. Jag finner det
särskilt beklämmande för den e. o.
lärarpersonal, som under många år
tjänstgjort vid Stockholms folkskolor och nu
inte ser någon möjlighet till ordinarie
anställning under den närmaste
framtiden. Det ligger mycket sympatiskt i
hr Helgers förslag, att man försöker ge
dem ålderstillägg. Dessutom anser jag,
att de borde få inräkna tiden för sin
extratjänstgöring vid uppflyttning i
högre lönegrad som ordinarie. I detta
sammanhang kan man inte underlåta
att framhålla en önskan, att
skoldistrik-ten - som redan skett i 300 å 400 -
i större utsträckning ginge in för ett 7 :e
skolår, dels för ungdomsarbetslöshetens
bekämpande och dels för
folkbildningens höjande.
Snålheten bedrar visheten.
- Ordspråket »snålheten bedrar
visheten» kommer en osökt i tankarna, när
det är fråga om indragningar och
sammanslagningar av skolor och klasser,
säger överlärare Frida Hamer,
ordförande i Sveriges
folkskollärarinneförbund. Det man spar genom att minska
antalet lärare måste ju ovillkorligen
komma igen på något håll. Lärare, som »blir
över» är ju också samhällsmedlemmar,
som ska ha sin försörjning. Blir de ej
understödstagare av det allmänna, så
blir det väl alltid några andra, som de
i sin tur stöter ut på något håll och som
då ökar arbetslöshetsgruppen. Men det
viktigaste därvidlag är frågan om
inverkan på skolan och skolans arbete.
Undervisningsväsendets allmänna standard
-. höjes eller sänkes den genom
beskär-ningsbestämmelserna ? Just i dessa
dagar, då arbetet håller på att ordnas för
ett nytt läsår, är »sp ar p ar ollen» ju
synnerligen aktuell. Att spara på en
lärar-kraft, det kan i något fall i avlägsna
bygder betyda en förbättrad skolform
- det ska ej förnekas. Man kan ej
begära goda skolformer för ett mycket
ringa barnantal, men genom att dessa
få barn skjutsas eller inackorderas,
bildas en bättre skolform på annan
närbelägen ort. Men hur är det med samman-
slagningarna i de större skoldistrikten?
Man beslutar, att avdelningarnas antal
ska nedbringas i det hela med så och
så många. Det betyder större
avdelningar. Man får inte rygga tillbaka för
reglementets maximisiffra. Lärare och
lärarinnor, som har ett brinnande intresse
för barnen och gärna vill försöka
tillämpa nya och ändamålsenliga metoder i
sitt arbete, de nödgas stryka dessa
försök från sitt arbetsprogram, och - vad
värre är-de tappar intresset, i
synnerhet som de yngre, vilka kanske lättare
kunde orka rida ut svårigheterna, just
är de, som får gå. Nyrekryteringen av
lärare stoppas. Till en viss grad måste
ju detta ske på grund av nativitetens
sjunkande, men varför förvärra detta
genom att, som överlärare Helger
uttrycker saken, göra maximiantalet barn
i en läraravdelning till minimum.
Läraröverskottet borde ju resultera i att
undervisningens standard höjdes, i det
att man kunde få något mindre antal
barn pr klass. Alla, som verkligen prak- s
tiserat att arbeta i en klass på 40
elever och i en klass på 20, vet, hur olika
arbetsresultat som nås. När man
resonerar så, hör man emot sig stormen av
invändningar, där orden »depression»
och »ekonomi» är de förhärskande. Men
är det verkligen i grunden ekonomiskt
att försämra arbetsresultat i
barndomsskolan, att stöta bort från skolans
arbetsfält unga friska krafter, som kunde
tillföra den så mycket av de värden,
vilka ej kan mätas i siffror på
budgetförslagets debetsida? Ty visserligen
»svärmar de unga nu» - för att tala med
överlärare Helger - »som flugor kring
sockret kring seminarierna», men det
måste ju ta slut, när den ena årgången
efter den andra märker, att
förhållandena för dem, när det gäller platser och
befordran ständigt försämras. Mindre
klasser - inte bara eller ens i första
hand för lärarnas utan för skolarbetets
och barnens skull - är det ena
önskemålet. Det måste sägas, fast det kanske
till leda upprepas i all skoldiskussion.
Det andra är att få behålla barnen
under längre skoltid - m. a. o. ett
sjunde, varför ej också ett åttonde skolår.
(Sverige har ju ett skolväsen, som i
många avseenden har stått sig gott i
jämförelse med andra länders. I fråga
om skoltidens längd är vi, som känt,
betydligt efter i tävlan,
Tillräcklig personal, så att
undervisningen kan hålla jämna steg med
utvecklingen, och förlängd skoltid -. det
är ju önskemål, som det synes vara
både klokt och ekonomiskt att realisera i
tider av barnminskning och
arbetslöshet, slutar fröken Härner.
- Äntligen ett manligt ord i denna
fråga, och det gjorde mig verkligen glad,
säger ordföranden i Sveriges
småskollärarinneförening, fröken Sigrid
B r e d b e r g, om hr Helgers förslag.
Icke minst kommer
småskollärarinne-kåren att mycket hårt drabbas av den
nya författningen. Arbetslösheten är
som bekant mycket stor inom denna
lärargrupp. Kunde något göras i enlighet
med hr Helgers förslag, vore det
synnerligen önskvärt. Jag har länge med
bekymmer sett, hur man söker göra
besparingar genom att öka barnantalet i
klasserna. Man hade ju hoppats, att då
folkskolan blev bottenskola, skulle
motsatta förhållandet äga rum. Det i
reglementen föreskrivna maximiantalet hotar,
söm hr H. säger, att bli minimum. Det
kan icke heller ur uppfostrans synpunkt
vara nyttigt, att 7- och 8-åringar
medelst skolskjutsar får undervisning i en
skola, så långt från hemmet, att de får
lov att vara borta hela dagen.
Önskvärt och rättfärdigt vore att
ålderstillägg enligt förslaget tilldelades
icke ord. lärare, slutar fröken Bredberg.
En enkel gärd av rättvisa.
- Nog är det redan svårt för den e.
o. lärarpersonalen, men ännu värre blir
det nu, säger överlärare O s v a l d
Rydén, ordförande i Stockholms stads
befattningshavares samarbetsnämnd och
som sådan väl hemma i lönefrågor. De
manliga slöjdlärarna i Stockholm får f.
n. efter 5 års full tjänstgöring ett
till-lägg på 300 kr. Det är en allmän
princip inom Stockholms stads förvaltning,
att en tjänsteman efter fem års full
tjänstgöring får ett ålderstillägg.
Lärarorganisationerna gick i fjol in till
Stockholms städs lönekommitté med en
skrivelse, vari begärdes, att samma
allmänna löneprinciper skulle tillämpas även
när det gäller lärarna. Det vore
sannerligen en enkel gärd av rättvisa, att den
e. o. lärarpersonalen vid vårt lands
folkskolor finge ålderstillägg såsom hr
Helger föreslagit.
- Vi har redan ett s. k.
extralärar-elände i en del av våra större städer,
säger överlärare Emil B l j a s,
Djursholm, och där har den e. o. personalen
redan före den nya författningens
utfärdande fått gå t. o. m. ett 10-tal år i
väntan på ordinarie anställning. För
dessa ter sig nu ställningen ännu
hopplösare. Det har sagts, att den nu inledda
ordningen vid lärartillsättningar endast
ska bli ett provisorium, men ett
provisorium har en olycklig benägenhet att
bli permanent. Det är inte bara den
tryggade anställningen och pensionen
det gäller. Ska man gå bortåt en tredje-
766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
