Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 36. 6 sept. 1933 - Karl Larsson: »Grimberg» i ny upplaga. En pedagogisk och vetenskaplig granskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
»GRIMBERG» l NY UPPLAGA
En pedagogisk och vetenskaplig granskning
Av folkskolläraren, fil. måg. KARL LARSSON
Historieundervisningen erhöll genom
1919 års undervisningsplan en i viss
mån förändrad ställning. Nya
riktlinjer utstakades. Undervisningen skulle ta
sikte på och göra barnen »förtrogna
med betydelsefulla personligheter,
händelser och tidsföreteelser, som bidragit
till kulturens höjande eller är av
större betydelse för förstående av vår egen
tids samfundsliv och sociala
förhållanden.» I de metodiska anvisningarna
framhölls, att »historieundervisningen
bör så planläggas och bedrivas, att dess
ledande tråd blir den fredliga
odlingens och samhällsordningens utveckling
genom tiderna. Historiens rättesnöre är
att giva en sann bild av gångna
tidsskeden, och berättelser och skildringar
ur krigshistorien måste därför även ingå
i undervisningen.» Undervisningen
skulle ske i fredsvänlig och folkförsonande
anda. Utvecklingen efter 1919 har
ytterligare bidragit till att »fredlig historia»
blivit det samlande lösenordet för
historieundervisningen.
Läroböckerna i historia blev
emellertid icke föremål för någon
genomgripande revidering. Andra läroämnen,
modersmålet, geografi och
medborgarkunskap trängde i stället i förgrunden.
Genom Jean Häggmans 1926
utgivna lärobok och den princip
diskussion, som utspann sig kring densamma,
väcktes frågan om
historieundervisningens nygestaltning åter till liv. Den
förenkling av språk och stoff för de lägre
klasserna samt den anpassning till
modern historisk forskning, som Häggman
genomförde, var en verklig nyhet. Förra
året kunde han utge en förkortad andra
upplaga. Samtidigt utkom F. W.
Morén s förtjänstfulla lärobok i svensk
och allmän historia. Frågan om
historieundervisningen började åter bli aktuell.
Från skilda håll, både i städer och pä
landsbygden, började man undersöka
möjligheterna för att få nya läroböcker
prövade.
Nu föreligger även en reviderad
upplaga av fil. dr Carl Grimberg s
lärobok i historia. Länge, ja, allt för
länge, har man väntat på densamma.
Det visar sig nu, att den utkomna
första delen endast behandlar tiden till
1660. Den förut använda första delen
sträckte sig fram till 1718. Det är väl
att anta, att andra delen icke låter vänta
på sig - åtminstone mera än ett läsår,
ty eljest kan det uppstå stora svårig-
Sveriges historia för folkskolan. Av Carl
Grimberg. Föreliggande ’omarbetade
upplaga har tillkommit under medverkan
av fil. dr Karl Nordlund. Förlag P.
A. Norstedt och Söner. Pris kr. l: 30.
heter vid användningen. Man hade
säkerligen hoppats, att hela läroboken,
d. v. s. både svensk och allmän historia,
hade förelegat färdig på en gång och
i ett band. En avslutad lärobok
erbjuder stora fördelar både för barn och
lärare. Arbetsövningar och repetitioner
befrämjas. Och bedömandet underlättas
,i hög grad. Det blir nu ytterst svårt att
fälla något avgörande yttrande över
denna lärobok. De kanske mest
omstridda partierna i densamma, Karl XII :s
krig, behandlingen av frihetstiden och
1800-talet, särskilt Karl XIV Johans
regering, ville man helst ha sett i
reviderat skick, innan man jämförde
läroboken med andra. Såväl Häggmans som
Moréns arbeten föreligger avslutade,
vad Sveriges historia angår.
Vid en granskning ur pedagogisk och
historisk sypunkt visar det sig, att förf.
i stor utsträckning tagit hänsyn till de
önskemål, som framförts från
lärarkårens sida i den pedagogiska diskussionen
om historieundervisningen. Hade
lärarkåren nu haft en kommitté för
granskning av läroböcker, kunde vissa
reformkrav lättare vunnit beaktande. Nu
kommer kritiken för sent - om den ens
kommer. Monopoltendenserna i fråga om
läroböcker börjar åter visa sig.
Förf. har strävat efter att uppnå en
mera konkret utgestaltning av
lärostoffet mot vad tidigare varit fallet.
Dispositionen av detsamma och kronologien
uppmärksammas mera. Sålunda
behandlas Ansgar, kristendomens seger i vårt
land och den katolska kyrkans
utveckling fram till Skänninge möte i ett
obrutet sammanhang i läroboken. Gustav
Vasas söners tid har med hänsyn till
den kritik, som riktats mot tidigare
framställningssätt, skildrats i ett
sammanhang. Nordiska sjuårskriget och
Erik XIV:s politik har därigenom satts
in i sitt historiska sammanhang och med
vederbörlig hänsyn till nyare forskning.
Samma är förhållandet med förf :s
behandling av trettioåriga kriget.
Hänsyn har tagits även till de politiska och
ekonomiska förhållanden, som
framkallade Sveriges deltagande i detsamma.
Helt naturligt har förf. sökt att
bringa läroboken i bättre
överensstämmelse med den moderna historiska
forskningens ståndpunkt. Sålunda har t. ex.
stenålderns handel uppmärksammats,
och bronsåldern erhållit en annan
tidsättning. I enlighet med Bolins teori
framhåller förf., att de flesta
guldskatter har nedlagts i jorden under krig
och sedan avglömts. Sägnen om slaget
vid Svolder har inför den förintande
kritik, som Lauritz och Curt "Weibull
riktat mot densamma, fått lämna även
denna lärobok. Samma öde borde
säkerligen kommit även Snorres berättelse
om Torgny lagman till del. Grimberg
har bibehållit den, om än med stark
reservation och därför att han infört
den vid sin behandling av urgammal
lag och rätt på tinget. Lämpligen kunde
denna sägen ha överförts till läseboken.
Riksmötet i Arboga 1435 benämnes ej
längre »Sveriges första riksdag». Förf.
yttrar sig rätt reserverat. Hän
framhåller, att allmogen åter blir en makt i
samhället. Engelbrekts samband med
ståndsrepresentationens uppkomst torde
inom en ej alltför avlägsen framtid
kunna uppgivas. Böndernas påstådda
deltagande i mötet i Arboga 1435 har
berott på en feltolkning av Karlskrönikan.
I fråga om Sten Sture d. y. möter vi i
enlighet med Gottfrid Carlsons
forskningar en ny uppfattning. Sten Sture
d. y. är »en viljestark yngling». Man
hade gärna önskat, att bilden av honom
blivit mera utförligt behandlad. Även i
övrigt har nya synpunkter i
överensstämmelse med senare forskning trängt
igenom.
Förf. har i förordet till den nya
upplagan framhållit, att han velat bidra
till en välbehövlig sovring av
kunskapsstoffet. Då emellertid en hel del nytt
material har tillkommit, har
reduktionen inte blivit så stor - 153 sidor mot
tidigare 164. En del partier, källutdrag,
detaljer etc. har dock tryckts med
mindre stil, och illustrationerna ökats
Carl Grimberg.
789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
