Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 36. 6 sept. 1933 - Karl Larsson: »Grimberg» i ny upplaga. En pedagogisk och vetenskaplig granskning - L. J. Mårtensson: Skolan och krisen. Stockholms skolbudget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från 46 till 65. Ännu större skulle
koncentrationen av lärostoffet ha blivit,
om förf. hade reducerat
krigsskildringarna mera. Säkerligen hade man i våra
dagar - och inte minst i jämförelse
med andra läroböcker - väntat, att
Grimberg skulle ha tillgodosett de
önskemål om historieundervisningens
omläggning i fredlig riktning, som från
olika håll framförts. Nu framträder
krigsskildringarna i synnerligen stor
utsträckning. Fortfarande möter vi den
gamla skildringen av slaget vid
Brunkeberg. 1600-talets krigshistoria har
erhållit en betydande plats i
framställningen. Och ändå har ett flertal
bataljskildringar överförts till läseboken. Så
vi slipper inte undan dem. - Den
danske historikern Erik Årup har i sitt
arbete Danmarks historie låtit den
fredliga odlingen tränga i förgrunden.
Krigshistorien behandlar han
synnerligen föredömligt. Han refererar - lugnt,
kallt och kortfattat - krigens orsaker,
förlopp och följder utan att ta med
detaljer eller uppehålla sig vid fältslag
etc. - Man hade säkerligen väntat, att
krigshistorien nu hade sett sina bästa
dagar. Här måste vid
historieundervisningen beredas mera utrymme för
folkens och det fredliga arbetets historia.
Vid behandlingen av vissa historiska
problem hade en strängare revidering
varit önskvärd. Sålunda vet vi icke med
bestämdhet om yngre stenålderns
svens-;kar var germaner. Först vid tiden för
Kr. f. vet vi, att vårt land var bebott
av samma folk som vi - av germaner.
Svenska rikets uppkomst bör icke längre
knytas till sägnen om Uppsalakungen
Ingjald. Striderna mellan svear och
götar under folkvandringstiden är alldeles
för hypotetiska - för att de ska kunna
.anses nödvändiga vid folkskolans histo-
rieundervisning. Vi har inte tid till
detta. Samma måste förhållandet bli
med Erik den »helige» och hans
påstådda korståg till Finland. Lauritz
"Weibull har på goda grunder betvivlat
både hans helighet, korståget och hans
martyrdöd. Däremot kan jag icke
förstå, varför Torgils Knutson avförts ur
läroboken. Han är ju en av
portalfigurerna i medeltidens historia; en
världslig storman, som tar upp striden med
den katolska kyrkan och därunder
hävdar rikets enhet. Han har säkerligen
spelat en större roll i vårt lands
historia än många kungar. Gustav Vasas
öden i Dalarna skulle lämpligast ha
överförts till läseboken. Kristinas
historia har redigerats i alltför sträng
anslutning till en längesen övervunnen
historisk ståndpunkt.
Även om man sålunda på vissa
punkter kan ha vissa invändningar att göra
mot Grimbergs nu föreliggande
reviderade lärobok, måste man dock erkänna,
att han nedlagt ett förtjänstfullt arbete
på att ge de svenska barnen en historisk
lärobok efter moderna linjer. Förfrs
språk bidrar genom sin klarhet och
lätttillgänglighet att ytterligare befästa
detta intryck. Numera är det lärarens
undervisning som är det
grundläggande. Vi kan därför frångå den tendens
till ständigt utvidgade läroböcker, som
för ett tiotal år sedan ansågs
ofrånkomlig. Önskvärt vore, att andra delen
av Grimbergs lärobok utkomme så snart
som möjligt och att båda delarna
förenades i ett band.
Häggmans, Moréns och Grimbergs
läroböcker får nu ta upp kampen med
varandra på fullt allvar. Någon
anledning att frukta ett monopol för den ena
eller andra läroboken har vi säkerligen
icke.
SVENSK LÄRARTIDNING
Skolan och krisen
Stockholms skolbudget nedskäres
Av L J. MÅRTENSSON
Stadskollegiet i Stockholm har
uppdragit åt en särskild beredning att
undersöka möjligheterna att nedbringa
uttaxeringen nästa år. Till ledamöter har
utsetts direktör John Bergvall,
assistenten Axel Johansson, kassören J. O.
Johansson, direktören Gustaf Söderlund
och ombudsmannen Erik Olof Wiklund
med kamreraren H. Göransson som
sekreterare.
Folkskoledirektionen har redan förut
under flera år beskurit sina krav allt
hårdare, samtidigt som den lagt allt
tyngre bördor på folkskolekåren.
Timmar, som förut fick användas till
vakttjänst, omvårdnad om flickornas
fostran, läsning med efterblivna barn o. s. v.,
ska nu användas till lektioner i klass.
Beredningen har hört sig för hos
förste folkskolinspektören om lärarnas
tjänstgöring och fått veta, att
undervisningsskyldigheten är 30 timmar pr
vecka med rätt till nedsättning vid i
högre grad betungande tjänstgöring.
Sålunda är nedsättning i
tjänstgöringstiden i klass I medgiven till 28
veckotimmar.
Förste folkskolinspektören framhål-
ler, att undervisningen i klass I är
synnerligen betungande och att
småskollärarinnorna ej har en lön, som motsvarar
en ökning av deras
tjänstgöringsskyldighet till 30 timmar pr vecka. Han
anser även, att tjänstgöringen i
specialklasserna ej kan ökas utan fara för
rekryteringen.
»Efter att hava tagit del av de skäl, som
sålunda anförts för ’bibehållande i vise
omfattning av den hittillsvarande timreduktionen,
anser sig beredningen böra tillstyrka, att
lärare i hjälpklasser och klasser för hörselsva-ga
beredas någon lättnad i tjänstgöringen på
grund av arbetets särskilt krävande natur.
Beredningen anser dock, att en minskning med
tre veckotimmar bör vara tillfyllest.
De av förste folkskolinspektören framförda
’betänkligheterna mot att låta
småskollärarinnor vid ’Stockholms folkskolor få ett
väsentligt större antal tjänstgöringstimmar i
veckan, än vad som eljest i regel är fallet inom
landets skoldistrikt, kan beredningen ej
heller dela. Några svårigheter att få dessa
tjänster ’besatta med högt kvalificerade sökande
hava hittills icke yppats och torde ej heller
behöva för framtiden befaras. De löner, som
här i ’Stockholm utgå till småskollärarinnor,
torde kunna ’betraktas såsom mycket goda. En
ordinarie småskollärarinna åtnjuter avlöning,
som något överstiger beloppen enligt sjunde
lönegruppen, i vilken t. ex. de krävande och
ansvarsfulla tjänsterna såsom
operationssköterska vid stadens sjukhus äro placerade. Vid
jämförelse med de uppgifter, som åligga dessa
befattningshavare, och den arbetstid, som för
dem föreskrivits, synes kravet på en
tjänstgöring av 30 veckotimmar .för
småskollärarinnorna icke kunna anses obilligt.»
Man märker, hur lättvindigt
beredningen avfärdar sakkunskapen, samt
hur den försöker att slunga den ena
tjänstemannagruppen mot den andra.
Det är tur för beredningen, att det
finns underbetalda sjuksköterskor. För
övrigt skulle det göra hrr ledamöter
gott att en timme ta hand om en klass
stockholmspojkar.
Beredningen redogör sedan f Or
användningen av lärarnas lediga timmar
till undervisningens välfärd. Förste
folkskolinspektören har tillstyrkt, att
110 av dessa timmar användes till
lektioner. Beredningen vill ha 400, vilket
tal den finner vara endast »något
större»!
Gent emot hela resonemanget om
lärarnas t j änstgöringstid och
användningen av s. k. lediga timmar bör
ihågkommas, att kurserna i regel motsvarar 30
timmars läsvecka för barnen men att
denna tid i Stockholm avkortats till 28
timmar. Om en person kan utföra en
prestation, t. ex. att springa en sträcka
på 30 minuter, så vinner han ingenting
på att man tvingar honom att springa
790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
