Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 / 812 (1891-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 37. 13 sept. 1933 - Gustaf Mattsson: Nordens nyskolefolk samlat. Folkskolans lärare främst i pedagogiskt reformarbete - Jenny Wahlman: Franska kolleger håller kongress. Briljanta anföranden, lidelsefulla debatter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nedom om dessa. Vi Vill arbeta på att
forma skolans läroplan på sådant sätt,
att den tjänar detta syfte. Men vi
motsätter oss varje försök att genom skolan
påtvinga de unga eller bland dem
agitera för någon viss meningsriktning. Vi
vill uppfostra dem till självständigt
omdöme och självständig handling. Vi
önskar, att skolan ska främja
mellanfolklig förståelse, emedan vi mer än
någonsin är övertygade om
nödvändigheten av att nationerna ordnar sina
mellanhavanden på fördragsamhetens
grund.»

Folkskolans lärare dominerade vid
kongressen i Lillehammar – och det
förvånar inte. Det är folkskolans lärare,
som är pionjärerna i det pedagogiska
Reformarbetet. Det är bland denna
lärargrupp man finner den verkliga
entusiasmen för undervisningsfrågor. Den
svenska sektionen av Förbundet för ny
uppfostran behöver dessa intresserade
lärare, och dessa i sin tur skulle föra
de nya pedagogiska idéerna framåt
genom att sluta upp i förbundet. Alltså,
välkomna alla intresserade lärarkrafter
i den svenska sektionen av Förbundet
för ny uppfostran och möt upp i
samlad trupp vid nästa nordiska
nyskolemöte!


FRANSKA KOLLEGER HÅLLER KONGRESS

Briljanta anföranden,
lidelsefulla debatter

Av JENNY WAHLMAN

Omedelbart före
Lärarinternationalens kongress i Spanien höll den
franska lärarföreningen Syndicat National
des Institutrices et Instituteurs de
France et des Colonies, omfattande
cirka 70,000 medlemmar, sin årskongress i
Paris. Då jag som S. A. F:s delegat
vid Santander-kongressen i alla
händelser skulle resa genom Paris vid den
tidpunkten, var det med nöje jag mottog
uppdraget att representera S. A. F. på
den nämnda franska lärarkongressen i
Paris den 3–6 aug.


DET GAMLA PARIS: Avenue de l’Opéra med Stora operan i fonden.

Möteslokalen, salle Huyghens, fylldes
den 3 aug. på morgonen av en
tusenhövdad skara, därav cirka 400 ombud
från alla delar av landet. Det var med
stort intresse man från sin upphöjda
plats på ena sidan om presidiet åhörde
förhandlingarna och studerade franska
kollegers föreningsliv. Den olidliga
värmen i salen gjorde det omöjligt för oss
gäster – 14 representanter för
lärarföreningar i skilda delar av världen –
att närvara under alla sittningar. De
otaliga kaféerna vid Boulevard Raspail
och Boulevard Montparnasse frestade
oss allt som oftast med kallt kaffe, glace
och citronader. Dessutom rörde sig
naturligtvis en stor del av diskussionen
kring för oss intresselösa, interna
frågor. Men en fransk lärarkongress –
med sina briljanta anföranden, sina
lidelsefulla debatter och sina absolut
respektlösa uttalanden mot all slags
auktoritet – ger så mycket av nytt och
intressant, att jag som första-gångs-gäst
inte gärna ville utebli från
sammanträdena.

Kongressen öppnades av
Jacquemard, ordf. i Section de la Seine. Han
välkomnade de närvarande franska
kollegerna och de gäster, som anlänt. Han
yttrade bl. a., att under de 30 år han
deltagit i föreningslivet, aldrig så många
tunga moln lägrat sig över den franska
folkskollärarkåren som nu. Lärarnas
lönefrågor och
pensioneringsförhållanden nämndes som särskilt svårlösta
frågor. Jacquemard uttalade slutligen en
önskan, att Syndicat Nationals ställning
till krigets problem skulle klarläggas
under kongressens gång och att lärarna
skulle tillbakavisa den anklagelse, som
riktats mot folkskolans lärarkår, att de
uppträtt som förrädare mot sitt land.
(Anklagelsen har slungats ut av franska
nationalister, som ogärna sett de
franska lärarnas arbete för folkförsoning.)

Den första debatten gällde rapporten
över årets behandling av kårfrågor. En
del av ombuden gav styrelsen en mycket
frän kritik och ansåg, att den gjort
avkall på för lärarkåren livsviktiga
principer, då den godtagit vissa
nerskrivningar av lönerna. (Uppgifter om den
franska lärarkårens lönestrider inflyter
under rubriken Skolvärlden runt.) När
Delmas, generalsekreteraren, började
sitt försvarstal för styrelsens åtgärder,
märktes det tydligt, att denne unge man
har ett mycket stort inflytande i den
franska skolvärlden. Hans uppträdande
är behärskat, och hans
framställningssätt mycket klart. Delmas gav en lång
redogörelse för styrelsens
mellanhavanden med de senaste franska
regeringarna och med parlamentet och
tillbakavisade energiskt anklagelserna för
undfallenhet. Hellre en avprutning på
principer än en principiell seger, som man
ej kan behålla!

För att förstå diskussionerna vid
denna kongress och de ständiga
häntydningarna på politiska förhållanden,
måste man minnas, att Syndicat
National är ansluten till Landsorganisationen.

Under det följande sammanträdet
diskuterades först inspektionsfrågor.
Därefter gav M:lle Cavalier en
redogörelse för föreningens internationella
förbindelser. Rapportören av nästa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>