Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 38. 20 sept. 1933 - Edvin Stålfelt: Enighet och god anda. En samlingsparoll med oförminskad aktualitet - Gustav Storgård: Ett fritt kårorgan. Svensk Lärartidning - S. A. F:s språkrör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller betydelselösheten vara fastslagen
- men ser man något tillbaka i tiden
och jämför, skall man finna, att kritiken
efter hand fått svagare grund och
mindre närgångenhet.
Men, invändes det, hur mycket fattas
ej än ? Är folkskolan i full utsträckning
den allmänna grundskolan? Är ej
skolpliktstiden för kort? Är lärarkårens
lönefrågor lösta? Hur mycket brister det
ej i lärarkårens rättsliga ställning ? Jo,
visst. Men just sådana frågors lösning
pekar på ett särskilt sätt hän på
enighetens betydelse. Det är enigheten i
uppfattning och gärning, som här skall föra
arbetet framåt.
Men den goda andan, varför skall den
nämnas i programmet? Inte blir vi väl
ändå någonsin lika i vilja och känsla,
i tanke och gärning? Nej, tonerna i ett
ackord är ej heller lika, men ackordet
kåö bli vackert! Den goda andan i en
kår innebär ej att alla tänka och känna
lika, men att alla sträva att förstå
varandra och samverka med varandra.
Vilka plika intryck kan ej exempelvis
tvenne lärarmöten giva, det ena, där
alla strävar att göra allt så trevligt som
möjligt, att själva på allt sätt medverka
till ett gott resultat, det andra, där man
liksom kommit tillstädes för att vara
passiv och låta ordföranden eller
styrelsen eller föredragshållaren giva mötet
dess enda innehåll! Hur verkar ej i
förra fallet den goda andan upplivande och
stärkande. Jag Har mången gång vid
besök på lärarmöten hört mötesdeltagare:
»Det här mötet kommer att hålla humö-
ret uppe i veckor och månader.» Men
som det är vid mötena är det ock i den
dagliga samvaron, där lärare har tillfälle
att råkas och samverka, att utbyta
tankar och erfarenheter. Huru mycket
underlättas ej arbetet genom att ett gott
förhållande till kamrater är rådande!
En god anda i arbetet och mellan dem
som kämpar för samma mål är en
realitet, som sannerligen blir till det »Med
mera sådant», Luther jämte goda
vänner och trogna grannar inräknar till
livets uppehälle och nödtorft!
»Enighet och god anda» är därför
alltfort en programpunkt med levande
innehall. De är icke mål i och för sig
men de är medel i strävandena för målet:
folkskolans höjande och förbättrande av
lärarnas villkor. Och vill man målet,
måste man vilja medlen!
I en vid våra lärarmöten ofta sjungen
mötessång Heter det också:
»Ja rusta dig alltjämt att draga
i f alt mot mörkrets jättémakt!
Låt endräkt höja krafter svaga,
vass lans och spjut vid samfälld vakt.
Med hand i hand vi troget vandra
till högre klarhet för vår id.
I fredlig ävlan med varandra
vi starkes för gemensam strid.»
Det är för denna endräkt till samfälld
vakt, som Sveriges allmänna
folkskollärarförening vill mana genom
lösensordet »Enhet och god anda.» Maningen
är alltid av skiftande tidsförhållanden
betingad, den är det ej minst i vår
politiskt och ekonomiskt oroliga tid.
SVENSK LÄRARTIDNING
ETT FRITT KARORGAN
Av GUSTAV STORGÅRD
S ve ii sk Lärartidning -
$. A. F:s språkrör
Det finns någonting, som heter
legendbildning. En person kastar frain
ett påstående mer eller mindre
vederhäftigt, kanske helt ogrundat.
Ingen gör sig möda att närmare
granska förhållandet. Påståendet
upprepas, föres vidare, sprides, och
snart har det ingått i det allmänna
medvetandet och blivit en realitet,
som agitatorn skickligt begagnar
sig av.
S. A. F. har ingalunda varit fri
från denna sorts legendbildning. En
sådan legend är talet om föreningens
tidningsorgan. Svensk Lärartidning
äges av ett enskilt bolag och
sålunda - och här komijier den
slutledning, som visat sig vara så tacksam
i agitationen - sålunda saknar
S. A. F. och därmed lärarkåren ett
fritt kårorgan.
Det kan vara värt att närmare
granska detta påstående.
Ser man saken historiskt, finner
man, att frågan om ett föreningens
tidningsorgan väcktes samtidigt med
lärarkårens konsolidering 1880
genom bildandet av S. A. F. Det stod
redan då klart för såväl
centralstyrelse som enskilda medlemmar, att
ett tidningsorgan för S. A. F. var
en grundbetingelse för föreningens
verksamhet.
Men utgivandet av en tidning är
inte endast en ideell fråga, det är
också en ekonomisk sådan. Under
dåvarande förhållanden torde det ha
varit omöjligt att förbinda konsoli-
deringen av kåren och
medlemsvärvningen med en affär av den
omfattning som ett tidningsföretag i
verkligheten är. Stiftarna av S. A. F.
insåg emellertid nödvändigheten av att
en livligare kontakt mellan
centralstyrelsen och medlemmarna kunde
upprätthållas än den årsskriften
erbjöd. Den entusiasm och det
levande intresse, som fanns hos
initiativtagarna till S. A. F. och därmed
till konsolideringen av lärarkåren
1880, förmådde även övervinna detta
hinder. Emil Hammarlund tog själv
den ekonomiska risken. Detta
skedde dock först, sedan han försäkrat
sig om den intimaste samverkan
mellan S. A. F. och Svensk
Lärartidning.
En sådan samverkan har också
alltsedan dess upprätthållits. Den
ekonomiska ledningen har givetvis
aldrig fått blunda för den
affärsmässiga delen av företaget, men
tidningens redaktion har, intimt knuten
till S. A. F. och dess ledning,
arbetat oförfärat och skickligt för de
strävanden, som formats i
föreningens program: enhet, god anda,
skolans och kårens höjande ekonomiskt
och socialt.
S. A. F. är Emil Hammarlunds,
Fridtjuv Bergs och Värner Eydéns
förening. Det är med’S. A. F.,;genom
S. A. F. och inom S. A. F. dessa tre,
den svenska folkskolans
märkes-män, vunnit sina segrar. Den
svenska folkskolan av i dag är i
väsentliga delar till organisation och inre
gestaltning ett resultat av S. A.
F.-männen Hammarlunds, Bergs och
Rydéns utomordentliga
ledarförmå-ga. Kring dessa tre män samlade sig
en kärna av skickliga, ideella,
kunniga, kloka ocK energiska män:
Franzén, Bruce, Nylund, Björkman
för att nämna några.
En förening skulle snart té sig
meningslös, om den ej kunde visa
några resultat. Om S. A. F.
vittnades nyligen vid en lärarkongress, att
SäO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
