- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
835

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 38. 20 sept. 1933 - L. G. Sjöholm: Vårt folk i helg och vardag. Den kulturhistoriska utvecklingstanken i historie- och hembygdskunskap - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK LÄRARTIDNING

Modern plöjning och harvning.

talet skänker oss Linnés resor ett
makalöst material. I Skånska Eesan berättar
han från Småland: »Sädesbärgningen
sker över allt med handskaror, vilket väl
kostar på gummornas rygg, men spiller
dock mindre. Efter tjugo skärerskor
kunna tvenne karlar binda i nekar.» (I
Karelen skar och band samma kvinna).
Och på ett annat ställe i samma resa
berättar han om hur säden sättes att
torka: De flesta former går igen i de
»särskilde provincier» den dag som i
dag är. Klassisk är hans berättelse om
svedjandet, och storroligt är det att
höra honom skildra den skånske bondens
sätt att plöja: »Då en Bonde kommer
körandes med sex å sju par för plogen,
sätter han handen i sidan, och tycker
sig vara större djur än en Herre som

åker med även så många hästar.–––––

När bonden kör med många par, så
ropar han högt, och hans grannar hava
aktning för honom; men då han kör
med ett par, höres han mycket litet på
åkern.» Från 1800-talet får vi
anledning att ta upp de olika
skiftesformerna och att fortsätta med en
redogörelse för jordbrukets utveckling fram till
våra dar. Våra förfäders träkrok, Olaus
Magni årder, Linnés plog med anspann
för tre par dragare, Carl Conrad
Dahlbergs bild av vårarbete i Skåne med
både hästar och oxar framför plogen
(1830-talet) och slutligen den moderna
traktorplogen med sina sex billar, ja
där är en utvecklingstanke som spänner
över åtskilliga årtusenden och är
relativt lätt att manifestera vid en
sammanfattande framställning under sista
skolåret. Och där kan förvisso sådana serier
som solskifte - tegskifte - storskifte
- enskifte och sädesbruk (Linné
berättar hur jorden låg vart tredje år i
trade) - koppelbruk - växelbruk vinna
barnens intresse, likaså omläggningen
av jordbruket till anpassning för en
rationell husdjursskötsel. Eller är det
inte lustigt att kunna peka på hur
barnen själva bevittna en utveckling, som i
nästa generations skolor kommer att stå
som stor historia: veteodlingens
oerhörda frammarsch? Andra serier med mo-

tiv från kapitlet vårt dagliga bröd kan
byggas upp på motsvarande sätt.

Och det evigt nya kapitlet om våra
kläder, hur kan inte det illustrera både
arbetsliv och utveckling - denna
senare gör dock många och roliga
snedsprång. Som vanligt: Vi börjar med
våra små andraklassare, som får god tid
till att leva sig in i primitiva
förhållanden: hudar, senor, benpryl,
spinnkrok, slända, långrock, spinnrock. De
inte bara talar om allt detta, utan först
och sist arbetar de med tingen så långt
ske kan. Det är faktiskt roligt.
Sanno-ligt nyttigt och nödvändigt också. Detta
senare fick jag ett lustigt besked om en
gång, när jag trodde att jag hade gjort
min sak riktigt bra (vi hade i
bokstavlig mening arbetat igenom familjen
Stenmans beklädnadsbekymmer). Som
»tillämpning» (bevars väl!) skrev
klassen en fri uppsats .om Stenmans kappa,
eller hur de nu formulerade aktstycket.
Och jag fick då reda på av någon, att
Stenman gick först på »bangken» och
tog ut pengar, för kappan kostade 100
kronor, av en annan åter, att Stenman
första gången sköt bom och fick ladda
om »skjutbössan». Jag blev inte ett
dugg ledsen utan tog på nytt upp
förutsättningarna för en primitiv
livsför-sel. Av närstående frågor har vi genom
arbete kunnat visa, hur man förr
använde växtfärger. Vid undervisningen
i svensk historia kan åtskilligt av detta
återkomma med exaktare
tidsbestämning. Så berättar exempelvis Linné,
huru olika färger erhölls på olika platser
i vårt land. Och han ger en liten
blixtbelysning av husfliten, när han i
Öländska Resan skriver: »Bondfolket gör över
hela Öland starka mål, varav de ock
bliva grotte och starke; här bruka de
lägga under skosulan en tunn skiva av
gumshorn och den vidspika, såsom
skåningen sina sinkor, varigenom sulorna
mycket längre uthärda. Här gingo
kvinnfolken stadigt och sydde på
strumpor, och pigor visste artigt att med
ullgarn av åtskillig färg sy åtskilliga
figurer på stoltäcken, dynor etc.» Vid en
sammanfattande genomgång av våra
kläder i sista skolåret skulle man kunna
låta redskapsserien avslutas med en
modern spinnsal, där en spinnerska kan
sköta 400 spindlar, som vardera gör
8,000 varv i minuten, eller en modern
vävsal, där en väverska sköter 16
vävstolar. En utvecklingsserie av stort
intresse har jag tyckt klädedräkten genom
tiderna vara. Om man vänjer barnen
vid att lägga märke till hur folk varit
klädda under olika tider, så kan de till
sist »examinera» en bild, en tavla eller
annat kulturhistoriskt dokument, och
bestämma, under vilken tid de avbildade
personerna levat. En del fall är inte alls
svåra: renässansdräkten, trettioåriga

Med detta nummer
följer ett boknummer -
och en postgiroblankett.

krigets tid, rokokon, empiredräkten och,
för att ta ett par kvinnliga extremer,
tunnbandskjol, krinolin och turnyr är
lika säkra i kronologin som någon
re-gentlängd.

Det utrymme, som redaktionen ställt
till förfogande, tillåter inte fler
exempel. Annars skulle man kunna peka på
hur de flesta sidor av vårt näringsliv
bjuder på serier, i vilka en utveckling
kan följas, likaså våra bostäder samt,
ehuru något svårare, konststilarna
genom tiderna. Även svenska språket
genom tiderna och - i starkt förenklad
form - en religionshistorisk serie vore
tänkbara. De skulle säkerligen ge en
klarare bild av utvecklingen än de enstaka
och fristående inblickar, som vid skilda
tider ges från olika perioder. Uppgiften
är svår men onekligen lockande. Jag
tänker mig naturligtvis inte att sådana
kulturhistoriska serier skulle helt
ersätta den fortlöpande
historieundervisningen - en ryggrad behövs förvisso
–men väl, att de skulle kunna stickas in
i den fortlöpande undervisningen då
och då samt, framför allt, vid en
avslutande historieundervisning erhålla ett
tämligen brett rum.

När Spencer framlagt sin
utvecklingslära och när denna fått sin
naturhistoriska komplettering i Darwins
teorier, så visste man knappast något mål
som var högt nog för utvecklingens
möjligheter. Mycket av detta har raserats,
särskilt tanken att genom en
fortskridande utveckling omskapa
människomaterialet, kroppsligt och andligt. Kvar
står dock något, låt vara .att det håller
sig på ett lägre plan, och det är
utvecklingen av de olika kulturformer, i vilka
mänskligheten framlevt sitt liv. Den
utvecklingstanken har inte ringa
räckvidd, den heller, och fråga är, om den
inte vore värd att mera än hittills
beaktas vid undervisningen i svensk
historia.

Försumma ej tillfället:!

Kollektiv

l» re n u m c ra 4 i ön

erbjudes»

Svensk

Lärartidning

i värj e lär ar hem 1

835

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:51:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1933/0847.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free