Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 38. 20 sept. 1933 - Osvald Rydén: Pressen och skolan - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
H i s t o r i a
t
tängslar oemotståndligt
ungdomens någ.
I Saga finns många band, som
livligt och medryckande berätta
om flydda sekler. För
skolbiblioteken äro dessa volymer av
oskattbart värde. Välj t. ex.
9. Trojanska kriget av Homeros.
14. Den unge boerhjälten av A.
Niemann.
20. Svenska sägner av Hugo
Gyllander.
50. Kolumbus av H. Gyllander.
52. Amerikas hjälte av Alvida
Sandberg.
55. Marco Polos resor av Elias
Grip.
59. Erövringen av Montezumas
rike av H. Hultenberg.
71. Vikingaliv av Rolf Nordenstreng.
72. Drottning Karins ring av
Frans Hedberg, Jeanna Oterdahl
m. fl.
85. Konungariket i havet av Rolf
Nordenstreng.
100, 101. Genom seklerna, l, 2 av
Anna M. Roos.
111. Ädla skuggor, vördade fäder
... av Hj. Eneroth.
119. Kungabarn av Hj. Eneroth.
121. Hjältar och kungar från
Albions ö av Ch. Yonge.
129. Den gamla krönikan om
hertig Erik av Gunnar Ahlberg.
142. Pojken som var med om allt
av Cornelius Moe.
145. Australiens hemlighet av
Harald Johnsson.
Denna litteratur skänker både
kunskaper, glädje och behållning.
Alla skolor och bibliotek erhålla
rabatt.
SVENSK
LÄRARETIDNINGS FÖRLAG
Barnhusgatan
Stockholm C.
S
Pressen och skolan.
När satsen om pressen som den tredje
statsmakten på sin tid utformades, låg
givetvis redan då bakom densamma en
verklig realitet att räkna med. Sedan
dess har pressens inflytande ingalunda
minskats, utan den har tvärtom blivit
en alltmer betydande maktfaktor i
samhället. I den mån vår allmänna
folkbildning på olika vägar trängt vidare ut
till de breda lagren av vårt folk, har
behovet att genom tidningspressen bättre
kunna följa med sin tid vuxit sig allt
starkare. Den genomgripande
demokratisering, som vårt samhällsskick under
senare decennier genomgått, har hos den
stora massan av vårt folk skapat ökat
intresse för allmänna angelägenheter av
olika slag. Detta intresse hämtar i
första hand och ovedersägligen i största
omfattning sin näring ur dagspressen,
som numera spänner över samhällslivets
mest skiftande områden.
Pressens inflytande på samtiden har
genom detta och mera ökats i hög grad,
pressen har blivit ett den allmänna
opinionens språkrör.
Alla känner vi också det tryckta
ordets makt över tanken. Det, som stått att
läsa i tidningarna, blir lätt av mången
betraktat såsom något höjt över allt
tvivel. Och likväl, är det inte ofta - kanske
oftast - så att tidningarnas uppgifter
på områden, där man av en eller annan
anledning är närmare initierad, vid en
närmare granskning visar sig i viktiga
hänseenden mer eller mindre oriktiga.
Detta får väl i första hand skrivas på
den febrila brådska, som ofta råder på
tidningsredaktionerna, men kanske
också på betydelsen av att komma först.
Som en faktor i den allmänna
kulturutvecklingen har givetvis även
folkskolan fallit under dagspressens
intressesfär. Man torde också utan tvekan
kunna påstå, att detta intresse från
pressens sida under senare tider blivit
alltmer framträdande. Detta gäller icke
blott, vad man skulle kunna kalla
skolans yttre ram, d. v. s. att skolpolitiska
och skolorganisatoriska spörsmål tagits
upp till behandling, utan intresset har
jämväl starkt inriktats på skolans
arbetsformer, alltså skolans inre liv. Sålunda
har ett flertal tidningar upplagt
särskilda avdelningar, där skolproblem av
olika slag föres fram till diskussion med
upplysande och vägledande artiklar av
skolmän ur skilda läger.
Intresset för - man vore stundom
frestad säga kampen om skolan -
dyker i koncentrerad form upp i samband
med mera genomgripande reformer,
vare sig dessa avser skolans organisation
eller arbetsformerna inom skolan.
Huru mycken trycksvärta användes
sålunda icke efter beslutet om
ungdomsskolereformen 1918 för att bekämpa den nya
fortsättningsskolan vid dess
genomförande. Många av de svårigheter, som
denna skolform vid sin tillblivelse hade
att övervinna, kan i stor utsträckning
tillskrivas en missriktad pressopinion li-
te varstans i bygderna, vilken inte ens
väjde för att rent av mana till
ohörsamhet mot en i laga ordning tillkommen
författning. Helt säkert kan nu ingen
förneka, att stämningen mot denna nya
skolform i väsentlig omfattning helt
slagit om.
Eller hur kastade sig icke vissa
pressorgan med verklig frenesi över 1919 års
undervisningsplan, varvid slagordet
av-kristning myntades ut i diskussionen på
grund av det minskade timtalet för
kristendomsämnet ? Erkänner man icke nu
mera allmänt, att hela den nya
uppläggningen av ämnet var ett lyckligt grepp,
som ryckte undan grunden för
strävandena att avlägsna kristendomsämnet ur
folkskolans läroplan?
Hård har striden stått om 1927 års
skolreform, som i större utsträckning än
tidigare gjorde folkskolan till
bottenskola. Men där man icke såsom
beträffande lycéerna förmått helt sabotera
reformen, där söker pressorgan på
allt sätt misstänkliggöra densamma.
Den 4-åriga realskolan och det
3-åriga gymnasiet förklaras vara en
ur alla synpunkter olämplig anordning.
Varje höst, när plats icke kan beredas
alla godkända inträdessökande i den
5-åriga realskolan, skyller man detta på
skolreformen. Men trängseln vid de
kommunala mellanskolorna går man med
tystnad förbi. Den passar inte i stycke
med den agitation, som man är
angelägen att bedriva trots sakskäl och
vunna erfarenheter.
Nu lägger den ekonomiska
depressionen tungt sin hand över skolan och dess
verksamhet. Den väl numera
riksbekanta besparingsberedningen i
Stockholm föreslår slopande eller kraftiga
be-skärningar av anslag till social
omvårdnad av skolbarnen. Och detta sker i en
tid, då hemmen i stort sett har svårare
än någonsin att tillfredsställande vårda
sig om barnen. Man tycker snarare, att
tidsförhållandena skulle påkalla en
alldeles motsatt ordning.
Emellertid har dagspressen i Stockholm
- dock med vissa undantag - redan
förklarat utredningen vara tabu. Inga
klåfingrar kan tillåtas tumma på den,
ty den upptager enligt deras
oförgripliga mening endast sådana minimikrav,
som ej medger någon prutmån. Det
vittnar, såsom denna tidning nyligen
skrev, om en omdömets depression, som
kan bli än mera betänklig än den
ekonomiska, ty den senare har åtminstone
hittills alltid visat sig vara av övergående
natur.
Om jag slutligen till pressens benägna
övervägande skulle våga framföra ett
önskemål för framtiden, kunde det
exempelvis formuleras ungefär så här:
underkänn ej folkskolans arbetsresultat
därför, att någon välvillig själ lyckats
hopbringa femton eller sjutton olika
sätt, på vilka svenska folket stavat
ordet landsfiskal, eller därför, att vid en
verkställd undersökning ett antal yng-
847
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
