- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
897

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 39. 27 sept. 1933 - Henrik Berglind: Skolradion - Läroboken som ständigt förnyas - Elvi Rydefält: Barnets arbetsdag. Att läsa läxor är också en konst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

önskemål omedelbart beaktade i det
programhäfte nr 24, som nu är under
utsändning.

Den första femårsperioden i
Skolradions historia, som nu är i det
närmaste avslutad, kännetecknas bl. a.
därav, att arbetet i icke ringa
omfattning varit av försökskaraktär. Under
denna tid har uppslag prövats och
befunnits goda, andra har förkastats, och
ofta har jämkningar vidtagits i syfte
att erhålla så nära anslutning till
skolans allmänna undervisning som
möjligt. Vid ämnesvalet har man velat dyka
ned på vissa avsnitt ur skolkursen och
skänka åt dessa en ny belysning.
Skolradion kan ju knappast syfta till att
skänka systematisk undervisning utan
får i det stora hela nöja sig med att på
enstaka punkter ga en fördjupad
framställning av det planmässiga lärostoffet.
Mer eller mindre nära har anslutning
till skolans kurser kunnat åstadkommas,
och i vissa fall har systematiskt
upplagda serier kunnat genomföras. En
sådan har försöksvis prövats i historia.
Där ges under höstterminen i år några
kulturhistoriska bilder från 1700-talet.
Dessa följes senare av glimtar ur
1800-talets svenska historia. För
fortsättningsskolan har tidigare planerats på
längre sikt upplagda serier.

Emellertid torde det vara önskvärt,
att skolradion även för framtiden
behåller något av sin försökskaraktär.
Den får inte stelna i några vissa former
eller läggas ut efter schablon. I dess
karaktär ligger möjligheten till den
ständiga förändringen, till ständig
förnyelse av det meddelade
kunskapsstoffet. Detta borteliminerar dock inte
kravet på en viss ordning så tillvida att en
plan, som sträcker sig över längre
perioder, bör ligga till grund för
programarbetet. Först därigenom blir det
möjligt att låta ämnen inom respektive
fack något så när infalla vid lämpliga
tidpunkter. Fortfarande måste dock

programmet, sett endast en termin i
taget, förete bilden av en ganska
skiftande mångfald, av ett skenbart virrvarr,
men detta sammanhänger med det
förhållandet, att antalet
skolradioutsänd-ningar, som äger rum under en termin,
ska fördelas på olika skolformer och
på skolans olika stadier. Dock bör man
där sträva efter en planmässighet
under de fyra-fem årsperioder, som
eleverna kan tänkas deltaga i
skolradio-undervisningen. Den enskilde läraren
får sedan i terminsprogrammet utvälja
vad som i varje särskilt fall kan vara
lämpligt för den speciella åldern eller
skolformen och som han anser kunna
utgöra ett komplement till det dagliga
undervisningsarbetet.

Så vill skolradion stå skolorna till
tjänst och för dem, som på nära håll
haft tillfälle följa eller deltaga i
programmens utformning, har det levande
intresse, vilket från vida kretsar inom
lärarkåren kommit skolradion till del,
varit en källa till uppmuntran. Denna
förtroendefulla kontakt, denna intima
växelverkan mellan givande och
mottagande part, är de mest inspirerande
momenten i Skolradions arbete just nu
- med löften för framtiden.

Alltfort äger 18 :e allmänna
folkskollärarmötets uttalande giltighet:

- att skolradion visat sig vara ett
utmärkt undervisningsmedel, som rätt
utnyttjat bereder omväxling i
arbetsformerna och tillför skolorna nya
impulser -.

Här har skymtat några av de
problem, som är förknippade med
Skolradions fortsatta arbete. Dessa liksom
en mångfald andra, bland dem frågan
om skolornas utrustande med goda
mot-tagningsapparater, är av så vital
betydelse, att de tarvar en närmare
utredning. Då denna föreligger, kommer
dess resultat helt säkert att i en eller
annan form meddelas till för denna
fråga intresserade medlemmar av kåren.

*




BARNETS ARBETSDAG

Att läsa läxor

är också en konst

Av ELVI RYDEFÄLT

Dagens Nyheter och
Morgontidningen har var och en i sin stad vänt sig till
sakkunskapen, skolläkaren, för att få
svar på frågan om ungdomens fysiska
standard av i dag är tillfredsställande,
jämfört med tidigare datum. Dagens
Nyheters löpsedel kom läsarna att
spärra upp ögonen med sin rubrik »9
timmars arbetsdag för skolbarnen.»

Doktorerna Siri Brunander-Wikan-

der, Göteborg, och Olle Ottander,
Stockholm, har behandlat frågan med
utgångspunkt såväl från hemmets hygien
som från det arbete ungdomen har sig
ålagt som skolungdom. Med något
annorlunda utgångspunkt än de två
nämnda tidningarna har Stockholmstidningen
tidigare tagit upp problemet till
behandling i sin avdelning för
pedagogiska frågor. Det är alltså tydligt, att det

är en fråga, som ej upphör att vara
aktuell för de olika parterna, skolan,
samhället, föräldrarna och barnen.

Barnet reagerar i sina prestationer
känsligt inför en mängd faktorer, som
är omöjliga att i varje sekund
överblicka. Dr Ottander tar fram en av dessa,
då han säger: »Med arbetslösheten
följer icke sällan liknöjdhet, bitterhet,
minskad arbetsgädje,
mindervärdighets-känsla samt icke minst viktigt en
försämrad hygien i hemmet.» Och han
tycker sig märka, att barnmaterialet
försämrats under det sista året. Han
påtalar den långa arbetsdagen och säger:
»Jag passar på tillfället att på det
kraftigaste betona, att de arbetsprestationer,
som för närvarande fordras av barnen,
tar så mycket av barnens tid i anspråk,
att erforderlig vistelse i det fria och tid
till vila ej återstår.» De exempel han
anför rör sig emellertid omkring de små
f j är deklassisternas f örber edselser för
inträdesprövningarna till läroverken.
Förste folkskolinspektören fil. dr Karl
Nordlund tar i sitt bemötande upp de
två för barnen ofrånkomliga faktorerna,
trängseln vid läroverken och
föräldra-ambitionen, som med varje medel vill
pressa barnen dit; folkskolans insats är
därvid närmast att betrakta som en
hjälp för barnen.

Problemet barnets arbetsdag står
emellertid envist kvar och väntar på tid
och intresse för en god lösning. Av de
ovannämnda parterna tycks ofta barnet
reagera sundast inför frågan normal
arbetsdag, reagera så som stunden
kräver, men så vet det också bäst var skon
klämmer.

Dr Siri Brunander-Wikander, den
kända skolläkaren i Göteborg,
behandlar problemet som den pedagog hon
också är. Läxorna finns, man måste räkna
med det, och det får ej överlämnas åt
slumpen, hur detta arbete fullgöres.
Under rubriken »Barnet och skolan» säger
hon bl. a.: »Barnens eftermiddag måste
planeras på ett förståndigt sätt. När jag
säger planeras, så menar jag verkligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:51:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1933/0909.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free