Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 39. 27 sept. 1933 - Elvi Rydefält: Barnets arbetsdag. Att läsa läxor är också en konst - Jenny Wahlman: Mellan dramatiska inlägg. Kongressen dansar och ler. Fyra dagar med franska kolleger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta och absolut inte, att en
tjänstvillig och uppoffrande mamma sätter sig
ned och läser läxorna med sina
förhoppningsfulla telningar. Det är visserligen
mycket nyttigt för bevarande av hennes
egna skolkunskaper men så mycket
skadligare för barnets kunskapsförvärv.
Ett barn bör från början lära sig att
lita på sig själv, då det gäller arbete.
–––––-Hon hindrar dem helt enkelt
att lära sig arbeta på det för barnet
i fråga lämpliga sättet. Det är aldrig för
tidigt för ett människobarn att lära sig
att reda sig själv. Sedan är det ju
självklart, att om ett barn begär
förklaring på något svårförståeligt, som rör
skolarbetet, bör denna förklaring
lämnas.»
Detta är tankar om arbetets hygien,
inför vilka de i skolarbete erfarna ej
står främmande. Men vem ska lära
barnen i gemen denna arbetets hygien?
Man kan knappast begära, att det stora
flertalet föräldrar ska kunna det, även
om de aldrig så gärna skulle vilja, och
det är inte lärt i en handvändning.
Angående frågan arbetstid-arbetshygien
i skolarbetet säger Dagens Nyheter på
ledarplats: »Har man gått in för
8-timmars arbetsdag för industriarbetare
och affärsanställda, är det inte för
mycket, att man går in för 6 å 7 timmars
maximiarbetsdag för skolbarn, läxorna
däri inbegripna. Allt beror på hur
skolan preparerar hemuppgifterna och hur
den har förmåga att bibringa sina
äm-nessvenner konsten att studera med
minsta möjliga kraftförbrukning och
tidsutdräkt.»
Vi måste ju komma ihåg, att man inte
lika lätt med tidsmått kan mäta
intellektuellt arbete, det gäller barnen lika väl
som lärarna och varje annan
intellektuellt arbetande. Man vinner det
resultat man själv vill uppnå genom olika
antal timmar och minuter. Men
otvivelaktigt är det på denna punkt skolan
bör fråga sig, om den har flera
möjligheter att utnyttja, om den alltså har
möjlighet att lära barnen att arbeta
mer rationellt, att med
kraftförbrukningen nå bästa möjliga resultat. Att
barnen behöver lära sig att läsa läxor,
det är säkert, och det är ju inte heller
underligt. Detta arbete går väl ihop med
skolans uppgift för övrigt.
Läxläsningen ger utmärkta tillfällen att lära barn
begagna böcker. I skolan finner barnen
det de flesta kanske saknar i hemmet:
uppslagsböcker av olika slag, någon att
rådfråga, som har ett levande intresse
för deras arbete och som kan avgöra, om
de kan klara upp en sak på egen hand
eller om en anvisning är en hjälp.
Bokkunskap i samband med läxläsning ger
mening åt densamma. Där ges ord och
uttryck, som behöver en förklaring,
eller som stimulerar till ytterligare
kunskapssökande. Kunskapen om olika
böckers bruk kommer under arbetet, då
böckerna användes. Barnen vänjer sig
att arbeta intensivt, »att tänka på vad
de gör», det allmänna intresset och
lärarens intresse stimulerar. Visserligen
är inlärningsprocessen ej avklarad med
minuterna i skolan, men barnen har lärt
sig, hur de ska arbeta, vad som kan
pluggas in som minnesramsa, vad som
bäst läres genom kartor och
illustrationsmaterial samt vad som bör arbetas
in i minnet på det sättet, att man i
inre bilder ser det man läser och
därefter redogör för det inhämtade på sitt
eget språk. Förmågan att hämta
kunskap ur böcker är inte lärt i en
handvändning. Får barnen jämförelsevis
kortfattade böcker, väljer de att lära
utantill, det är givet det bekvämaste,
och det sitter, tills annat gods lägges
däröver i minnets gömma. Det låter
bra, så länge det räcker, och-t. o. m.
pedagoger har låtit sig duperas av
resultatet och trott, att det de hört gällt
verkligt kunskapsförvärv. T. o. m. vid
den första läsundervisningen kan
minnesramsan vara lättare att tillägna sig
än den verkliga förmågan att läsa.
Barnen ska uppskatta handledning i att
läsa på det mest effektiva sättet, ty de
har säkert många gånger lagt märke till
att fastän de »kunde» läxan, så kunde
de inte svara på lärarens frågor, även
om dessa inte var av den art som
frågan om Goethe och apelsinerna. Just den
individuella arbetsmetod, som nu
erövrat skolan, gör, att denna har fler
möjligheter att lära barnen »läsa läxor».
Den plats, som här står till förfogande,
medger ej att gå in på detaljer, och det
är troligen ej nödvändigt, ty metoden
praktiseras säkerligen redan. Denna
frågas behandling i dagspressen
stimulerar emellertid till fortsatt diskussion
i skolpressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
