- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
949

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 41. 11 okt. 1933 - Neeme Ruus: En protestkongress. Estlands lärare kräver högre löner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En protestkongress


Estlands lärare kräver högre löner


Av Sv. Ltg:s Estlandskorrespondent

Folkskollärare NEEME RUUS, Tallinn



I slutet av augusti höll Estlands lärarförbund sin extra kongress i Tallinn (Reval). Denna extra kongress var mycket märklig och egenartad.Deltagarantalet uppgick till 700 lärare och lärarinnor, medan de tidigare lärarkongresserna haft endast 100–300
deltagare. Ingen kongress har väckt så stor uppmärksamhet i den estniska pressen, och ingen kongress har varit så aktiv och livlig som den sista lärarkongressen.

Vad var då orsaken till denna uppmärksamhet, och varför hade kongressen så oerhört stort deltagarantal? Anledningen är nog närmast att finna däruti, att kongressen var ett protestmöte från lärarna i hela landet – ett möte mot lönesänkning. Ty fr. o. m. den l augusti sänktes lönerna för de lärare, som bor utanför städer och köpingar, med 10 procent.

Men nu något om de estländska lärarnas löneförhållanden.

Alla vet, att analfabetismen i Ryssland var mycket stor under den s. k. »ryska tiden», d. v. s. tiden före den stora ryska revolutionen, då Estland och och de andra baltiska staterna tillhörde Ryssland. Men i de baltiska länderna började de små folken att höja sitt folks kulturnivå. Och när Estland blev en självständig stat, uppstod där en mycket stark strävan för skolväsendets förbättrande. De efter krigsåren nybildade skolorna fylldes av alla de bildningstörstande, som inte kunde besöka skolor under tsarens regim.

Jag behöver endast nämna, att under skolåret 1922–23 fanns i Estland – där innevånarantalet är endast c:a 1,2 miljoner – 1,437 folkskolor med 122,000 skolbarn och 4,500 lärare; 85 mellanskolor och gymnasier och andra högre läroverk med 17,300 elever och
1,638 lärare; därtill 14 jordbrukshögskolor med 507 elever och 55 lärare.

Då byggdes nya skolor och skolhus, då grundades nya högre läroverk, gymnasier och mellanskolor, och hela landets invånare deltog med största entusiasm i arbetet för höjandet av landets bildningsstandard. Det räckte inte med mindre än 5 folkskoleseminarier för 872 elever. Kulminationen för skolväsendet var dock under 1924, då högre läroverkens, gymnasiernas och mellanskolornas antal var 87, elevernas c:a 20,000 och lärarnas, c :a 1,700; därtill kom 14 jordbrukshögskolor med 650 elever och 67 lärare. Universitetet i Tartu (Dorpat) räknade då med c:a 5,000 studerande.

Kontakten mellan de breda massorna och lärarna var bra. Lärarna deltog livligt i allt folkbildningsarbete, även utom skolan. De förstod det nya rikets svårigheter och begärde inte mer, än regeringen beslöt att betala dem.

Hur stora är lärarlönerna i Estland?

Den unge läraren, som kommer från seminariet och börjar arbeta i en folkskola, får under sina första arbetsår en lön av 79:20 kr. i månaden, då han bor på landet, och 81 kr. i städer och köpingar. (Den estniska kronan har precis samma värde som den svenska kronan.) När läraren har arbetat 12 år, stiger hans lön till 111:80 kr. pr mån. i landsorten och 115:70 kr. i städer och köpingar. Den största lön, som en gammal överlärare i Estland kan få, är 123:30 i månaden.

Mellanskollärarnas löner börjar med 123:30 kr., d. v. s. mellanskollärarens lägsta och folkskollärarens högsta löner är lika. Man fordrar, att en mellanskollärare, gymnasielärare eller lärare i högre läroverk måste ha akademisk examen och särskild pedagogisk utbildning. Den största lön, som en rektor vid ett stort läroverk, ett gymnasium eller en mellanskola, kan få, om rektorn har minst 12 tjänsteår, är – 221 kr. i
månaden!

För några år sedan kunde lärarna trösta sig med att priserna på varor, särskilt matvaror, sjönk ganska hastigt. Men i slutet av juni i år genomfördes i Estland en reformering av penningväsendet, efter vilken man sänkte den estniska kronans värde med 35 proc. Och nu stiger levnadskostnaderna. Index i partiförsäljningen har stigit från juni till augusti med 12 proc., men prisstegringen fortsätter, ty priserna i detaljhandeln kunde inte stiga så fort som i partihandeln. Om man räknar med de faktiska prisförhöjningarna av exportartiklar – t. ex. petroleum, (man använder i Estland mycket petroleum, ty elektriciteten nyttjas inte där i samma grad som i Skandinavien), socker, o. s. v. – samt även prisstegringen av inhemska varor – huvudsakligen matvaror som bröd, kött, smör, o. s. v. – då har de genomsnittliga utgifterna för maten till en familj stigit över 50 proc., för kläder och skodon c:a 30 proc., för husrum, värme, belysning, etc. något mindre.

Arbetsvillkor.

Lärarna i folkskolorna måste undervisa i skolklasser minst 29 timmar pr vecka, i mellanskolor 25. För övriga arbeten (klassföreståndar-, bibliotekarie-och internatföreståndarskap) betalas intet arvode. Lärarna måste rätta elevernas skriftliga arbeten, sköta skolbiblioteket och internaten, göra allt arbete på skolexpeditionen o. s. v. utan särskild ersättning. Överläraren får c:a 10 kr. i månaden mer än de andra lärarna.

Även på de låga lönerna göres många avdrag. Så t. ex. måste lärarna för sin pensionsfond till statskassan betala 2 proc. av sin lön. Medan t. ex. lärarna i Sverige får ett särskilt dyrtidstillägg, måste Estlands lärare under de nuvarande krisåren betala 2 proc. av sin lön till statskassan som en s. k. »krisskatt» förutom sina vanliga skatter.

Kommunerna är skyldiga att hålla lärarna med bostäder. För detta ändamål avräknas av lärarnas lön 10 proc. till socknen (kommunala enheten). Men de bostäder, som lärarna får, är inte tillräckliga för en kulturmänniskas behov. Ofta bor 2–3 familjer i en bostad med l–2 rum. I gränsdistrikten bor man mycket ofta bara i köket eller – bakom ett stort skåp i en skolklass. Många bostäder är också goda, men en stor del av bostäderna i de gamla skolhusen är för dåliga.

Kontant får lärarna av sin lön endast 86 proc. Trots alla svårigheter har dock lärarna arbetat med entusiasm och energi.

Men – redan ifrån 1926 uppstod i Estland en stark kulturreaktion i landets sociala och politiska liv. Några av de demagogiska politiska partierna började förstöra allt det som landets lärare och kunskapstörstande ungdom hade byggt upp. Regeringen indrog alla seminarier utom ett, nämligen det i Tartu. Högre läroverks, mellanskolors och gymnasiers antal sänktes till 67, lärarnas till c:a 1,000 och elevernas till 11,800. Även folkskolornas antal sänktes, så att vi nu har endast 3,900 folkskollärare i stället för 4,600 år 1923.

Reaktionen hade gjort sitt arbete.

Nu kunde lärarna inte längre vara belåtna. Men – lärarnas missnöje fick sin kulminationspunkt i somras, då den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:33:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1933/0961.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free