Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nr 41. 11 okt. 1933
- Demagogi
- Lauker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Demagogi.
Rubriken här ovan ger sig osökt vid genomläsningen av en ledarnotis i skattebetalarföreningens organs, Sunt Förnuft, senaste nummer. Publikationen i fråga har under de senare åren ägnat folkskolan och dess lärarkår en omvårdnad och ett intresse, som skulle vara helt enkelt rörande, om den inte till sitt syfte hade en så odiös karaktär.
Jämlikt den av k. m:t i ärendet utfärdade kungörelsen åligger det som bekant samtliga skolråd och skolstyrelser i landet att verkställa ett slags generalinventering rörande antalet lärartjänster inom respektive skoldistrikt, vilka i händelse av inträffad ledighet kan indragas. Resultatet av denna undersökning föreligger ännu icke, varför en överblick av det verkliga läget icke heller är möjlig för närvarande. Så vitt vi har oss bekant, har vederbörande lokala skolmyndigheter icke heller funnit skäl att offentliggöra resultaten av undersökningarna, vilket också är helt naturligt. Ett undantag härifrån bildar dock By skoldistrikt i södra Dalarna.
På vilka vägar detta resultat nått fram till Sunt Förnufts kännedom, förmäles intet om i artikeln, men tidskriften meddelar samtidigt, att riksdagsman O. A. Ernfors hör hemma där, »den person», tillägges det, »som kanske i första rummet genom sina riksdagsmotioner har äran av att rationaliseringsarbetet på detta område äntligen kommit i gång». Nyhetskanalen torde därmed få anses fullt klarlagd. Tydligen har så väl herr Ernfors, vars tidigare insatser på skolans område samlat sig kring problemet om tvångsförflyttning av lärare samt attentat mot den tillfälliga avlöningsförbättringen, liksom också Sunt Förnuft tyckt sig här finna något, som kunde tendentiöst utnyttjas.
Angående själva resultatet av undersökningen inom By skoldistrikt lämnar tidskriften följande uppgifter.
[»]Av protokollet, till vilket bifogas en tablå över barnantalet i skoldistriktets 12 skolor, framgår bl. a., att såväl folkskolinspektören som folkskolstyrelsen vid sin uppskattning av det framtida lärarbehovet utgått ifrån »att skolformerna icke bör försämras och barnantalet i de olika skolklasserna icke får bli för högt». Likväl beslöt skolstyrelsen, att av distriktets 20 lärartjänster vid folkskolan och 12 vid småskolan, alltså sammanlagt 32 tjänster, icke mindre än 11 – därav 7 vid folkskolan och 4 vid småskolan – kan indragas under den närmaste treårsperioden. Detta kan ske tack vare barnantalets minskning men också genom andra åtgärder, såsom användandet av skolskjutsar i större utsträckning m. m.[»]
Självklart erbjuder det stora svårigheter att på grundval av dessa knapphändiga siffror bilda sig en klar uppfattning om det verkliga läget i By skoldistrikt. Önskvärt hade varit, att det också lämnats åtminstone en summarisk uppgift om barnantalet i distriktet. Men vad man dock genast observerar är citatet ur skolstyrelsens protokoll, där det heter, »att skolformerna icke bör försämras och barnantalet i de olika skolklasserna icke får bli för högt».
Denna rent negativa inställning till här föreliggande problem är ingalunda ovanlig bland dem, som satts att vårda de lokala anordningarna av skolväsendet landet över. För vanligt språkbruk ligger annars i begreppet rationalisering även något av åtgärder i syfte att skapa förutsättningar för ökad effektivitet i arbetet, att söka uppnå bättre anordningar
i ena eller andra hänseendet.
Det är dylika synpunkter man med all rätt kunde förvänta skulle vinna beaktande, när man gått till den stora generalinventeringen. Problemet kan icke få ställas så enkelt och schematiskt som: Hur många lärartjänster kan indragas, utan att skolformerna försämras och barnantalet i klasserna blir alltför stort?
Till undvikande av varje missförstånd och eventuella försök att förvränga saken, vill vi bestämt framhålla, att skolans yttre ram, d. v. s. dess organisation, icke bör göras vidare, än som betingas av de lokala förhållandena och möjligheterna att bedriva undervisningen på ett fullt tillfredsställande sätt. Men å andra sidan måste lika bestämt hävdas, att skolans vitala intressen icke får offras på rationaliseringssträvandenas
altare under trycket av en besparingshypnos, som tycks gripa omkring sig i allt vidare kretsar.
Resultatet av den verkställda undersökningen inom By skoldistrikt kommenteras av Sunt Förnuft i följande ordalag:
[»]Innebörden av beslutet är alltså, att enbart i detta enda skoldistrikt icke mindre än c:a 1/3 av lärartjänsterna i realiteten är alldeles överflödiga. De kan försvinna, utan att barnantalet per lärare blir för stort och under en samtidig förbättring av skolformerna.
Detta exempel utgör, synes det oss, ett ovedersägligt bevis för riktigheten av den i Sunt Förnuft så länge förfäktade meningen, att det här i landet råder ett upprörande slöseri i fråga om utgifterna för folkundervisningen. Det är sannerligen på tiden, att här sker en ordentlig upprensning. Landets skattebetalare har varken råd eller lust att varje år ge ut miljoner för avlönandet av bevisligen alldeles överflödiga lärare.[»]
För Sunt Förnuft ter sig uppenbarligen vår folkskolorganisation som ett verkligt augiasstall, där en »ordentlig upprensning» är av nöden. Dess slutpåminnelser i ärendet präglas ju också av en sådan logisk skärpa, att ytterligare reflexioner i saken endast skulle vara ägnade att förta det omedelbara intrycket av desamma. Blott så mycket må dock tilläggas, att när Sunt Förnuft på grundval av ett enda isolerat och för dess syften speciellt tillrättalagt fall söker generalisera detta såsom varande typiskt för landet i sin helhet och däri finner ett ovedersägligt bevis på förekomsten av ett upprörande slöseri inom folkskolväsendet, så är detta den rena demagogien och ingenting annat.
Lauker.
Den mycket uppmärksammade behandling, som folkskollärare G. Martin Eriksson i Lauker rönt av Arvidsjaurs skoldistrikt, har nu varit föremål för regeringsrättens prövning. Herr Eriksson hade som bekant genom ett obalanserat uppträdande och en fanatisk agitation för kommunistiska idéer kommit på kant med ortsbefolkningen. Målsmännen i Lauker hade upprättat sin egen skola, och i hr Erikssons klass undervisades endast ett fåtal barn. Alla försök att bilägga tvisten hade misslyckats. Folkskolinspektör Ernst Nilsson lade huvudskulden för det skedda på hr Eriksson, som uppgavs »i ett till synes alltmer exalterat vredestillstånd» bedriva »en besinningslös fejd mot religion och samhälle».
Första klagomålen mot hr Eriksson daterade sig från 1927, då han anmäldes till skolrådet för misshandel av elev. Klagomålen föranledde ingen åtgärd.
Därefter duggade nya anmälningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:51:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1933/0967.html
