Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 42. 18 okt. 1933 - Artur Stehr: Skolan som spänner om alla nationer. Intryck från Rousseaus och N. F:s stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
blodtrycksmätare kring armarna och
ger dem anvisning på vilka knappar de
ska trycka eller vad de ska svara på olika
tilltal, tycker man nästan det är
hjärtlöst, att inte alla hinner vara
försökskaniner just under den timmen.
Men inte alla lärarkandidaterna kan
följa experimenten från kindergarten
till universitetsavdelningen. Lika
brokigt som det internationella inslaget på
Eousseauinstitutet är kurser och
timplaner för olika utbildning och
fortbildning. Förutom de ordinarie
kursplanerna förekommer feriekurser,
aftonkurser o. s. v.
I Rousseauinstitutets talrika lokaler
finns Internationella
undervisningsbyrån, som egentigen är ett stort och
välförsett bibliotek. Detta innehåller mest
barn- och ungdomslitteratur från alla
delar av jordklotet, och en kines känner
sig lika hemmastadd i hyllorna, där
hans modersmåls skatter är samlade, som
en eskimå. Det vore orätt förneka, att
man inte blir angenämt berörd, ,när man
ser anslag på ren svenska i kanten av
en bokhylla. Viktor Rydberg, Elsa
Beskow, Jeanna Oterdal, Ester Blenda
Norström och många andra författarnamn
skyltar på bokryggarna, och man
konstaterar med särskild glädje, att den
svenska bokhyllan är bland de största.
Naturligt nog möter man i detta
bibliotek så gott som alla nationaliteter.
Där går långa sydamerikaner med så
knollriga huvuden, att de åtminstone
måste ha någon droppe av negerblod att
bära på. Kineser och japaner tittar snett
på varandra, men det beror inte på
olika uppfattning i den mandsehuriska
frågan, ty de tittar av naturliga skäl
snett på alla andra där inne. Där går
bleka ryskor och talar vänligt med
varandra, trots att några av dem är röda,
som kommit dit just för att studera
europeiskt skolväsen, och andra är
sådana, som flytt för de röda och nu har
gått dit för att fördriva några timmar
av den i längden enformiga tiden, som
landsflykten innebär. Där går
brunbrända korsikaner, spänstiga spanjorer
och mycket, mycket försiktiga judar o.
s. v. i det oändliga. Två av den brokiga
skaran, som jag råkade växla några ord
med, har besökt Nääs och har således en
aning om att det finns ett land, som
heter Sverige.
För att få e,n uppfattning om den
egentliga folkskolan i Geneve gör vi ett
besök i École du Mail. Skolan påminner
om Rousseauinstitutet i så måtto, att
alla åldersklasser från kindergarten till
folkskolans övrbyggnader är
representerade. I småskolklasserna tillämpas en
modifierad Dalton-metod. Högre upp
använder de liksom vi
gruppundervisning i ganska stor utsträckning, men
överläraren stryker under, att dessa
metoder inte tillämpas överallt i Schweiz,
inte ens överallt i Geneve. École du
Mail är också i andra avseenden en
experimentskola. Man har där försöksvis
indelat eleverna i fyra olika grupper.
Överst kommer de verkligt begåvade,
därefter mera normala med trettio ele-
ver i varje avdelning. Därefter kommer
något, som närmast motsvarar
B-klasserna i Stockholm med c :a tjugo pr
avdelning. Sist kommer hjälpklasserna med
tio till tjugo barn i varje avdelning.
Största skillnaden i timplanen mellan
B- och hjälpklasserna är, att de senare
har mera praktiskt arbete - ända till
14 timmar pr vecka. Men då ingår
alltid trädgårdsarbete i denna tid.
Klassläraren och överläraren jämte skolans
läkare avgör, vilka elever som ska
placeras i de olika klasserna. Yid
uttagningen tillämpas bl. a. tests, som
givetvis varierar.
Det praktiska arbetet står högt i kurs,
och École du Mail tycks vara påverkat
av de bästa idéerna i engelsk pedagogik.
Skolan hade sålunda sitt eget tryckeri,
där några elever vid tiden for vårt
besök just lade sista handen vid veckans
nummer av skolans tidskrift. Andra
höllo på med att inöva en barnpjäs, och
ett par verkligt målarbegåvade arbetade
med var sin tavla, som skulle pryda
deras klassrum.
Det mest intressanta vid denna skola
var dock den praktiska
lärarutbildningen som pågick. Skolans överlärare
påpekade, att lärarutbildningen vid École du
Mail var ett experiment och att
olikheten också, när det gäller
lärarutbildningen, är avsevärd i Schweiz, men att
alla, som ämnar försöka bli lärare, måste
ha avlagt studentexamen. Därefter har
läraraspiranten först att genomgå en
grundlig prövning som bl. a. omfattar
praktiskt skolarbete i en klass. Först
efter sex månaders prov göres det slutliga
urvalet. Efter detta följer 2-årig
seminarievistelse, men inte i samma mening
som hos oss, utan undervisningen
försiggår dels vid universitetet, dels vid ett
egentligt seminarium och slutligen vid
just denna skola. Härefter anses
aspi-ranten mogen för egentligt skolarbete.
Detta får han under sitt sista
utbildningsår utföra under några erkända
lärares ledning. För att motverka
ensidighet måste han utföra detta arbete hos
Från N. F:s park.
minst två olika lärare, som tillämpar
något divergerande metoder.
Trots å*tt det måste alstra
avundsjuka hos svenska seminarister anser jag
det vara min plikt att till slut avslöja
ett relativt märkligt förhållande, när det
gäller lärarutbildningen vid École du
Mail. Seminaristerna har betalt. Första
året uppbär de 1,800 schweizerfrancs^
andra året 3 000 och under sista året,
när de praktisera, 4300. (l schw. fre.
c:a 1,20 sv. kr.)
Numera förekommer det, att en och
annan lärare någon tid kan gå utan
arbete. Detta är dock sällsynta undantag.
Praktiskt taget alla blir ordinarie
lärare omedelbart efter det de genomgått
lärarutbildningen och får en
begynnelselön på 5 200 francs. Vart tredje år får
de ett ålderstillägg om 700 francs och
är efter 12 års tjänstgöring uppe i 8 000
francs, som är högsta lönegraden.
Ännu har naturligt nog ingen av
Ge-néves seminarister opponerat mot
betalningen, men överlärare Dotterns ansåg
att betalningen medförde vissa
olägenheter, bl. a. den, att eleverna redan på
det tidigaste seminariestadiet
»uppträdde som välbärgade tjänstemän».
Hur som helst; besöken vid de olika
läroanstalterna i Geneve var verkliga
upplevelser och inte minst besöket vid
denna kombinerade folkskola och
lärarutbildningsanstalt. Det är en oskattbar
tillgång för de lärare, som bevistar
Nordiska folkhögskolan i Geneve, att få en
inblick i schweiziskt skolväsen, och vi,
som år 1933 hade förmånen att under
sakkunnig ledning besöka åtskilliga av
läroanstalterna i Geneve, ska aldrig
glömma den välvilja och det tillmötes^
gående, som visats oss av alla - från
eleverna till högsta ledningen. Ett
alldeles särskilt erkänande har dr Dotterns
förtjänt, en mångkunnig och lärd man,
som ståtade med åtskilliga utmärkelser
bl. a. docenttiteln, men som ändå var så
blygsam, att han inte gärna ville lämna
sitt fotografi för att skylta i svensk
lärarpress.
975
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
