Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 42. 18 okt. 1933 - Bernh. Berg: Teckningsundervisningen av kulturellt värde. Bör få större plats på seminariernas schema. Något för seminariesakkunniga att tänka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
TECKNINGSUNDERVISNINGEN AV KULTURELLT VÄRDE
Bör få större plats på seminariernas schema
Något för semiiiariesakkuiiniga att tänka på
Av teckningslärare BERNH. BERG
Teckningens ställning som en
betydelsefull faktor vid lärarutbildningen har
glädjande nog allt mer och mer blivit
erkänd. Vår tid har också i detta ämne
börjat se ej blott ett övningsämne utan
även ett ämne av kulturellt och andligt
värde. För den blivande folkskolläraren
dessutom ett ämne, som hjälpande
omspänner hela hans skolschema.
Låt oss i största korthet se, vilka
uppgifter teckningen måste tillgodose, om
den någorlunda ska fylla de anspråk,
som en folkskollärare bör ställa på
densamma, för att den under hans
lärargärning på ett tillfredsställande sätt ska
kunna handhavas av honom.
I största sammandrag sammanfattas
uppgifterna i följande tre moment:
1. Seminarieeleven ska utbildas till
lärare i teckning.
2. Åskådningsteckning eller tjänande
teckning.
3. Seminarieeleven ska bibringas
estetisk fostran parad med någon
stilhisto-risk kunskap.
Man behöver inte vara fackman för
att förstå - då man ser dessa tre
moment för seminarieelevens
teckningsutbildning - att det är ett synnerligen
digert program, som möter den vid sitt
inträde i seminariet i teckning ofta
alldeles okunnige eleven. Enbart det första
momentet är av sådan omfattning, att
det under seminarietiden är omöjligt
att på ett g r u n d l i g t sätt utbilda
eleverna till lärare i teckning. Möjligen de
elever, som äger naturlig fallenhet för
ämnet, torde, när de lämnar seminariet,
vara i besittning av sådana kunskaper i
ämnet, att de gör dem skickade att
tillfredsställande kunna handha
undervisning i ämnet. Men för alla dem, som
saknar denna s. k. fallenhet - och det
är väl det stora flertalet - kommer
säkerligen resultaten av deras
undervisning i teckning att visa sig
otillfredsställande. Det är inte dessa elevers brist
på intresse för ämnet under
seminarietiden, som är orsaken härtill, utan i
första hand den ringa tid, som är
anslagen till ämnet och som särskilt för
dessa elever verkar synnerligen
hämmande.
Vad en god teckningsundervisning
ute i våra folkskolor innebär står säkert
klart för varje pedagog, som har sinnet
vaket för den praktiska inställning vår
tid nu intar - för att inte nämna de
mål, mot vilka den syftar i andra hän-
seenden, mål, som till stor del har sin
anknytning till tredje momentet i
seminarieelevens teckningsundervisning.
Det andra huvudmomentet -
åskådningsteckning eller tjänande teckning i
den blivande lärarens
teckningsutbildning är säkerligen av lika stor
betydelse som den första, därför att läraren,
närhest han så önskar och behöver, kan
ta den i sin tjänst, då det för honom
gäller att för barnen åskådligt
levandegöra vad han under sin lektion
muntligt meddelat. Tjänande teckning bör
vara alla ämnens tjänare. Hur ofta hör
man inte folkskolans - såväl som högre
skolors lärare - säga: »Tänk vilken
lättnad jag skulle känna i min
undervisning, om jag kunde på ett enkelt
sätt illustrera min lektion.» Ska man
kunna detta, fordras träning och åter
träning. Det mesta av denna träning
borde ske under seminarietiden men
medhinnes ej i den utsträckning, som är
önskvärd.
Estetisk fostran, en term som ofta
mötes med ett ironiskt leende, men rätt
meddelad innebär den så mycket av
fördjupat varde för den uppväxande
ungdomens inställelse till livet, att man
gärna förlåter leendet. Estetisk fostran är
också ett villkor för att kunna meddela
kunskap i teckning och framför allt i
vår nyare teckningsundervisning, som
inte är enbart avbildande utan även
skapande. För seminarieeleven är
estetisk fostran enbart av detta skäl ett
moment i hans teckningsundervisning, som
ej får åsidosättas. Men hans estetiska
fostran kan få vida större räckvidd. Om
vi frånser den betydelse hans skolning
i detta avseende har för hans dagliga
gärning bland barnen, så finns det
nämligen ännu ett område, där denna hans
fostran kan bli av stor betydelse. Det kan
komma hela den bygd, där han har sin
verksamhet, till godo. Med en väckt och
levande känsla för det sköna och dess
värden kan han här bidra till ökad
förståelse för många och mycket, som
skulle höja befolkningen i andligt och
kulturellt avseende.
Detta är endast några hastigt
nedskrivna tankar inför den blivande
seminarier ef orm en. Men den, som läser dessa
rader och begrundar dem, ska säkert
komma till den slutsatsen, att det är
utomordentliga krav och verkligt betydan- «
de mål, som teckningsundervisningen
vid våra seminarier har uppställt för
sig. Att det dessutom är krav, som man
ingalunda utan förfång det ena för det
andra får pruta av på. Men han säger
sig också helt säkert, att den tid (2 tim.
i veckan i varje klass), som ämnet nu
förfogar över, är alldeles otillräcklig, att
en utökning av timantalet borde ske, ja,
det är nödvändigt. Nog finns på
seminariernas schema ämnen, som kunde
dela med sig l timme - mera vågar
man väl inte hoppas - åt teckningen.
Jag har under de sommarkurser i
teckning, som jag haft för folkskolans
lärare under en lång följd av år, där det
sammanlagda deltagarantalet närmar
sig tusentalet, jämt och ständigt hört,
hur dessa lärare värdesätter teckningen,
hört hur de önskat sig bättre kunna
behärska detta ämne, ja, hur de påstår, att
intet ämne är dem till sådan allmän
nytta och hjälp som teckningen vid
deras strävan att bibringa sina små
elever kunskaper och färdigheter. Hur
dessa lärare önskat, att teckningen under
deras seminarietid beståtts mera tid an
som varit fallet! Många av dessa lärare
har också pekat på ämnen, som kan
maka åt sig.
Att jag hyser samma uppfattning
som dessa lärare och ingenting högre
önskar än ökad tid för teckningen vid
våra seminarier torde med all önskvärd
tydlighet framgå av det ovan skrivna.
Bernhard Berg.
977
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
