- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
1026

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 44 A. 1 nov. 1933 - Nils Persson: Införandet av ett sjunde skolår en fosterländsk uppgift. Kan genomföras utan större uppoffring från det allmännas sida - G. C. I. bör vara civil högskola. Institutet utvecklas temporärt?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK LÄRARTIDNING

och vid upprätthållandet av den yttre
ordningen i skolan. Ej sällan hände det,
att just under detta skolår väcktes hos
begåvade lärjungar den studiehåg, som
i sinom tid ledde dem till folkhögskola,
till seminarium eller till Privata
elementarskolan i Lund, vilken i
synnerhet fore den kommunala mellaniskolans
tillkomst fört så många ’begåvade, till
åren komna lärjungar från den skånska
landsbygdens folkskolor till
studentexamen på kort tid.

Så kom den nya undervisningsplanen
av år 1919. Genom denna vann det
sjunde skolåret en fastare organisation.
I åtskilliga skoldistrikt antogos
reglementen och läroplaner för folkskola med
sju obligatoriska årsklasser.
Lärokurserna fördelades på sju årskurser,
varigenom den sjuåriga skoltiden kunde
mera ändamålsenligt utnyttjais. För vissa
läroämnen utökades lärokursen i
förhållande till den sexklassiga skolans.
Flertalet läroämnen vunno avsevärt
genom den lämpligare avvägda
kursfördelning, som kunde tillämpas, då
lärostoffet utbreddes över sju läsår. På
många håll fästes särskilt avseende vid
att minskningen av timtalet för
kristendomskunskap kom att uppvägas genom
den sjuåriga lärokursen. Över huvud
taget präglas undervisningen i den
sjuåriga skolan av större arbetslugn och
grundlighet än i den sexåriga,

Genomföradet av den tvååriga
fortsättningsskolan hotade att bliva en fara
för det frivilliga sjunde skolåret. Ur
folkskolans synpunkt var det därför att
hälsa med tillfredsställelse, att
skoldistrikt med sju obligatori&ka årsklasser
erhöllo möjlighet att anordna
fortsättningsskolan såsom ettårig. Detta
påskyndade, att flertalet återstående
skoldistrikt vidtogo erforderliga ändringar
av reglementen och läroplaner, och
folkskolans anordning såsom Sjuklassig
vann även formell bekräftelse.

De farhågor, som i den nu pågående
diskussionen yppats, att införandet av
en sjunde årsklass skulle avsevärt
komplicera arbetet i folkskolor av
B-formerna, ha icke stöd av den praktiska
erfarenhet, som här vunnits.
Folkskolans lärare ha också på ett mycket
verksamt sätt deltagit i organisationsarbetet.
Så vitt min erfarenhet givit vid
handen, står lärarkåren redo att, om så
erfordras, slå vakt om den nuvarande
organisationen : Sjuklassig folkskola med
därå grundad minst ettårig
fortsättningsskola.

När fortsättningsskolan anordnades
såsom ettårig, blev det nödvändigt att
förebygga, att fortsättningsskolor
upp-rätthöllos med alltför ringa barnantal.
I distrikt med flera fortsättningsskolor
centraliserades den fortsatta
undervisningen i mån av behov. En del små
skoldistrikt med endast en
fortsättningsskola utverkade skolöverstyrelsens
medgivande att anordna fortsättningsskola
endast vartannat år, om barnantalet
vore alltför ringa för anordnandet av
fortsättningsskola varje år. Ej sällan ha
angränsande distrikt vissa år förenat

sig om gemensam fortsättningsskola med
eller utan reglementsföreskrifter därom.
Man har sålunda eftersträvat, att
fort-sättningsskolornas organisation
anpassas efter de för året förhandenvarande
förhållandena. Därigenom har även
möjliggjorts, att undervisning i
hushållsgöromål allmänt kunnat införas i
fortsättningsskolan. Även i sin ettåriga
form gör fortsättningsskolan en insats,
som ej utan skada för
folkundervisningen skulle kunna undvaras, och den
omfattas med allmänt förtroende.

Kanske borde till sist den frågan
beröras : hur har denna lokala tradition
på skolans område från början uppstått
och utvecklats? De äldre, tryckta
inspektörsberättelserna lämna ej
vägledning för denna frågas besvarande. Man
kan dock tryggt påstå, att den i främsta
rummet är de självskrivna
ordförandenas förtjänst. Det skånska
prästerskapet förlade
konfirmationsundervisningen till en tidpunkt, då de unga vunnit
nödig mognad. Tiden intill
fjortonårsåldern skulle höra skolan till.
Lärarpersonalens intressen gingo i samma
riktning. Skolgången var i äldre tid
otillfredsställande. Vissa tider av läsåret
voro praktiskt taget alla barn i de högre
folkskolklasserna befriade från
skolgång för att deltaga i hemmets sysslor.
Det sjunde skolåret erfordrades såsom
en kompensation för den dåliga
skolgången. Som en betydelsefull
omständighet är vidare att räkna det intresse
för folkundervisningen, som företrätts
av flera av de mest betydande
representanterna för den skånska bondeklassen.
Den sjuåriga folkskolan har numera
stödet av en utbredd opinion. När i ett
skoldistrikt en tillfällig majoritet för
några år sedan genomdrev på en
kyrkostämma, att församlingens skolor skulle
förändras till sexklassiga, väckte detta
en så stark opposition, att
förslagsställaren tvingades att själv återkalla sitt
förslag och beslutet upphävdes. Givetvis
har folkskolinspektionen även utövat
ett främjande inflytande på den
utveckling, varom är fråga.

De folkskolans målsmän, som vunnit
personlig erfarenhet av de fördelar det
sjunde skolåret skänker, hoppas
förvisso, att man nu skall hålla en djärvare
kurs mot. målet: allmänt införande av
ett obligatoriskt sjunde skolår. De se
däri en fosterländsk uppgift, vars
lösning ej länge kan anstå.
Erfarenheterna från de skånska skoldistrikten torde
visa, att under avvaktande av de
allmänna lagstiftningsåtgärderna, som
erfordras, mycket kan vinnas genom
samverkan mellan dem, som närmast hava
ansvaret för folkskoleväsendets lokala
ledning. Åtskilliga omständigheter,
såsom det sjunkande barnantalet, de
förestående indragningarna av
lärartjänster, utvecklingen mot en starkare
centralisering av skolväsendet och den
omfattande skolbyggnadsverksamhet, som
under flera år fortgått, göra det
sannolikt, att en sjuårig skolplikt kan i många
fall genomföras utan större
uppoffringar för det allmänna.

G. C. I. bör vara
civil högskola

Institutet utvecklas
temporärt?

’Gymnastiska centralinstitutet kan i
sin nuvarande utformning icke anses
fylla de krav, som man måste uppställa
på utbildningen av
gymnastikdirektörer, framhåller Svenska
gymnastikläraresällskapets centralstyrelse. I
skrivelse till regeringen föreslår styrelsen, att
institutet därför tillfälligt avvecklas fr.
o. m. läsåret 1934-1935. iSamtidigt ’bör
regeringen ta initiativ för utarbetande
av förslag till institutets omorganisation
från en av militärer dominerad anstalt
till en civil högskola för utbildning av
ledare och föregångsmän för svensk
gymnastik.

Den till synes olösliga frågan om
institutets omorganisation bottnar ej
endast i principiella motsättningar
mellan fackgymnastiska, medicinska och
militära synp-unkter utan är i lika grad
att hänföra till de inre förhållandena i
institutet, fortsätter styrelsen.
Institutet har ej under de sista decennierna
gått i täten för -den gymnastiska
utvecklingen utan snarare under motstånd
ridit spärr mot densamma. Den livliga
gymnastiska utveckling, som av en
intresserad gymnastiklärarkår drivits
fram och som bl. a. resulterat i nya
arbetsmetoder, ett delvis nytt
rörelseförråd och en ändrad syn på både mål och
medel för den fysiska fostran, har helt
och hållet ägt rum <utanför institutets
murar. Detta kan endast delvis
förklaras genom att institutet sedan mer än
20 år legat under omorganisation.
Huvudorsakerna är att söka inom
institutet, och det är detta, som nu föranlett
styrelsens framställning.

Det är framför allt det dominerande
militära inflytandet på institutet jämte
det s. k. överlärarsystemet och sättet för
tillsättande av lärarbefattningarna,
vilka samverka till en utveckling, som
centralstyrelsen icke längre anser sig
kunna förbigå med tystnad. För en
tillfällig avveckling av institutet talar för
övrigt enligt centralstyrelsens mening
flera viktiga omständigheter. Först och
främst råder f. n. stor arbetslöshet bland
de under senare år utbildade eleverna
från institutet. Det enda arbetsområde,
som på senare år visat ökade
möjligheter för gymnastikdirektörernas
försörjning, är den frivilliga gymnastiken. Om
denna rörelses befintlighet, mål,
arbetsmetoder och existensmöjligheter
erhåller emellertid eleverna vid institutet f.
n. icke några upplysningar av sina
lärare.

Nu kan meddelas, att
ecklesiastikminister Engberg lämnat direktionen för
Gymnastiska centralinstitutet direktiv
för den nya utredningen om
omorganisationen av gymnastiklärar- och
sjukgymnastutbildningen vid institutet.

Utredningen ska utgå från att under-

1036

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:51:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1933/1038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free