Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 44 B. Boknummer. 1 nov. 1933 - Lorentz Larson: Kärlek till god läsning - skolans förnämsta mål. Vad barn läser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av Marie Louise Gagner förra året,
alltså inte långt före hennes död.
De bästa böckerna är givetvis olika
för olika åldrar liksom för olika barn.
De metodiska tyskarna, för vilka
litteraturpsykologi är en verklig vetenskap,
brukar indela barnets litterära
utveckling i fyra skeden: Klein-Kind-Alter,
Märchen-Alter, Robinson-Alter och
Rei-fezeit. De minsta barnen studerar
bilderböcker, först förstår de sig bara på
det enstaka föremålet, så småningom
vaknar sinnet för sammanhang och
händelseförlopp. Av bilderböcker har vi
åtminstone ett klassiskt verk:
Arosenius’ Kattresan, vars bilder förenar
barnteckningens primitivitet med naiv och
humoristisk konstnärlighet. En genial
barnbok av en konstnär, som intuitivt
har fattat och förstått att ge uttryck
för något av en liten barnasjäls väsen.
Vackra och bra bilderböcker finns
många andra, i första hand bör
nämnas Elsa Beskows.
Från fyraårsåldern älskar barnen
sagan. Mellan barnets utveckling och
släktets finns överensstämmelse till en viss
grad, och den bästa barnlitteraturen
upp till åtta à tioårsåldern är den
ursprungliga och primitiva
folkdiktningen, framför allt folksagan. (Sagan är
episk och åskådlig, dess humor är
lättfattlig, dess innehåll är enkelt och
allmängiltigt, det går bra för den gode
och illa för den onde, den har rytm och
uppräkningar, och i uppskattningen av
detta överensstämmer den primitiva
människan och barnet, och de båda
tror framför allt på det övernaturligas
och underbaras realitet.
Barnbiblioteket Saga har flera bra
samlingar av folksagor och sagor, som
står den verkliga folksagan nära,
Sådana är Svenska folksagor, Bröderna
Grimms sagor, Tyska folksagor, Tusen
och en natt, Medeltidssagor,
Riddarsagor och Münchhausen. Utmärkta är
vidare den klassiska Norska folksagor
av Asbjörnsen och Moe samt Gurli
Linders Svenska folksagor. De sagor, som
ej har sitt ursprung i folkdiktningen
utan är skrivna av författare i modern
tid, går i allmänhet ej upp mot
folksagan och sägnen. Vi har dock de båda
verkligt stora sagoförfattarna H. C.
Andersen och Z. Topelius. Den senare
är enligt min erfarenhet den
populäraste av de två. Andersens geniala
berättelser har ju ofta ett starkt satiriskt
inslag, som gör dem mindre lätt
tillgängliga för andra än särskilt begåvade
barn. Vid sidan av dessa båda har vi
flera mycket goda sagoförfattare, av
vilka Anna Wahlenberg bör nämnas
främst, vidare Hjalmar Bergman,
Jeanna Oterdahl, Helena Nyblom och
Viktor Rydberg.
Folkdiktningens, sagans och sägnens
barnsliga anda passar barn upp till
nio- à tioårsåldern. Först vid denna tid
kommer barn i allmänhet till insikt om
skillnaden mellan verkligheten och
deras egna föreställningar; de blir
realister, och de reagerar ofta på ett lustigt
sätt mot tron på sagans övernaturliga
figurer. De får ett visst behov av att
högljutt demonstrera sin skepsis mot
jultomten!
De övergår alltså i vad tyskarna
kallar Robinsonåldern. Intresset vänder
sig från sagornas värld till
verklighetens, de vill läsa berättelser, som
handlar om djur och människor ur den
verkliga världen. Djurberättelsen blir
populär, barnen har en känsla av sin
själsfrändskap med våra fyrfota
vänner. De läser berättelser som
Drummond: Apan, som ingen kunde döda,
vars överlägsna intelligens beundras.
Andra omtyckta djurberättelser och
djurskildringar äro Kearton: Min hund
Simba och Min vän Toto, Bousel: Biet
Majas äventyr, Hammarström: Två
myrors äventyr, Fondén: Olles och
Annas äventyr bland insekterna,
Cederborg: Djur och Fleuron: Kattungarna.
Nyligen har vi fått ett
utomordentligt tillskott till dessa djurböcker i
Berglind-Wikströms Djurens
underbara liv, av vilka 3 delar nu föreligger
och en fjärde kommer att utges. Alla
de nu nämnda djurböckerna läses av
små barn i tioårsåldern. För att få
böckerna om djur i ett sammanhang
skall jag nämna några för större barn
sådana som Wendell: Vackra Svarten,
Ewald: Sannsagor, Long: Vad skogen
lär, Forslund: Djur, Mukerje:
Brokhals, Berg: Tåkern, Kipling:
Just-så-historier och Djungelboken samt böcker
av Fleuron och Dahl.
Vid tioårsåldern vaknar även
intresset för primitiva folks förhållanden.
Böcker sådana som Rulaman och
Grottpojken är mycket efterfrågade. Den
redan av Rousseau högt skattade
Robinson Kruse är emellertid den
klassiska boken för detta åldersstadium.
Den tillfredsställer barnets behov av
att i fantasien genomleva släktets
erfarenheter, och dess popularitet beror på
detta i lika hög grad som på
äventyrselementet i den. Böcker, som har
liknande motiv som Robinson, d. v. s.
handlar om människor som förliser och på
långt avlägsna, obebodda eller av vildar
befolkade öar tvingas att taga upp
kampen för tillvaron är Två års ferier
och Styrman Hurtig. Dessa böcker,
särskilt Robinson Kruse, gömmer inom
det yttre fantastiska händelseförloppets
ram så mycket detaljerad
verklighetsskildring, och barnen vid denna tid är
små fantasivarelser, som även har ett
stort behov att få reda på det riktiga, det
verkliga, det naturliga. Pojkar
förklarar, att de tycker om Robinson Kruse,
därför att »det är mycket som är sant»,
»det är mycken sanning i den». Den
ideella barnboken för denna ålder skall ge
en syntes av fantasi och skildring av
primitiv eller avlägsen verklighet.
Hit hör indianböckerna, av vilka
Coopers fortfarande är de förnämsta, samt
böcker sådana som Buffalo Bill, Selim
och Kalulu, Jorden runt på 80 dagar,
En världsomsegling under havet,
Prinsen och tiggargossen, Kiplings Havets
hjältar och Onkel Töms stuga, alla i
Barnbiblioteket Saga. Onkel Töms stuga är lika
mycket läst av flickor som av pojkar, ty
den innehåller ett annat element, som
tilltalar flickor i hög grad: känsla och
sentimentalitet. Den är »sorglig», den
handlar om en slav, »som fick mycket
stryk oskyldigt». Annars läses alla de
här uppräknade böckerna, i vilka det
spännande .äventyrselementet är så
starkt framträdande, mest av pojkar.
Vid elvaårsåldern, då det av
geografistudierna sporrade intresset för hur
människor på avlägsna platser och i
främmande länder har det, är stort,
tycker särskilt flickor om att läsa
sådana böcker som Fries’ Safla, Fitinghoffs
Barnen på Frostmofjället, Perkins’ De
holländska tvillingarna och Spyris
Heidi. Den under denna ålder synnerligen
omtyckta »pjäsboken» läses även av
flickor i långt större utsträckning än
av pojkar. I Sagas många samlingar av
Barnteatern finns ett rikligt urval av
skådespel.
Den större delen av de nu nämnda
böckerna, från folksagan till Jules
Verne, är ju en gång skriven för vuxna
människor, som emellertid i vår tid
vuxit ifrån dem. Jules Verne var
älskad över allting av den generation, som
anade, att mycket av hans fantasier
snart skulle förverkligas. Vi orkar ej
läsa om teknikens drömda underverk,
vi upplever alltför mycket av dem i
verkligheten. Jules Vernes böcker har
förlorat sin romantik.
Vid 11- à 12-årsåldern blir
differentieringen mellan pojkars och flickors
läsning skarpare framträdande. Nu
läser de speciella pojk- och flickböcker.
Vad pojkböckerna beträffar, kan man
urskilja två olika typer. Dels älskar
pojkar böcker med jordomspännande
fantastiska äventyr framför allt om
flygarhjältar. Flygromantiken
undantränger indianromantiken. Detta är en
av förklaringarna till att en bok som
Viectorins Örnungen, som ju i många
avseenden är en utmärkt pojkbok,
blivit så populär. Denna genre är ju
emellertid ganska ny. Äldre ansedda
äventyrsförfattare är Stevensson, Marryat
och Dumas, men de läses ej, åtminstone
de två sistnämnda, med fullt samma
begärelse som förut. Mark Twain behåller
däremot sin popularitet, liksom Conan
Doyles Sherlock Holmes. Burroughs’
Tarzan, Apornas son är en av våra
allra mest efterfrågade pojkböcker.
Andra omtyckta äventyrsböcker är Nylund:
Vita björnens underbara öden och
Rövarhövdingen Raj, Lindwall: På jakt
efter en morbror och Tom, Mac Donald:
Pärlfiskarna, Byström: En liten
kosack, Elster: Den ensliga ön och
Stabell: Falkpatrullens äventyr.
I den andra typen av pojkböeker är
inslaget av äventyr och fantasi ej så
starkt. Det är böcker, som handlar om
kamratliv. Pojkar, som nått 12 års
ålder, förklarar kanske en dag om
äventyrsboken utan alltför mycket
verklighetsunderlag, att den är »bara båg».
Han skall i stället ha en bok »om
riktiga grabbar», »som håller ihop». D.
v. s. boken ska handla om svenska
pojkar med fart och kläm i, om kamratliv
i skola och lek, om fotboll och idrott,
»för jag gillar idrott», om båtar, bilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
